- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad /
911-912

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bohn [båu'n], Henry George - Bohnenberger [bånen-]. Johann Gottlieb Friedrich von - Bohnenbergers elektroskop - Bohnstedt [bån-], Ludwig Franz Karl - Bóhol - Bohord - Bohnhoric [-ritj], Adam - Bohr [bår], Christian Harald Laurits Peder Emil - Bohrer - Bohtori. Se Buhture - Bohus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

var äfven känd som ifrig samlare af konstsaker och
pretiosa.

Bohnenberger [bånen-], Johann Gottlieb Friedrich von,
tysk matematiker och astronom, f. 1765 i närheten af
Stuttgart, d. 1831 som professor i Tübingen, uppfann
ett efter honom själf benämndt elektroskop (se nedan)
och en rotationsapparat (se d. o.), som på Napoleons
befallning blef införd i alla franska skolor.

Bohnenbergers elektroskop, fys., ett mycket känsligt
instrument, hvarmed man pröfvar om en kropp är
elektrisk och bestämmer arten af dess elektricitet. I
en trälåda med sidoväggar af glas är innesluten en
s. k. torr stapel (a), från hvars båda ändar eller
poler utgå koppartrådar (b och d), som sluta i
metallskifvorna X och Y. Dessa skifvor
illustration placeholder

äro ständigt laddade med oliknämniga elektriciteter
från stapelns båda poler. Midt emellan dem hänger
ett guldblad. Vidrör man den öfverst på instrumentet
anbragta metallskifvan med en kropp, som är laddad
med positiv elektricitet, så meddelar sig denna till
guldbladet, och detta drages intill den skifva, som
står i förbindelse med stapelns negativa pol. Har
kroppen negativ elektricitet, slår guldbladet ut åt
motsatt håll. Är åter kroppen oelektrisk, förblir
guldbladet utan rörelse. Instrumentet uppfanns af
Bohnenberger, men förbättrades af Fechner till den
form, som i figuren återgifves.

R. R.*

Bohnstedt [bån-], Ludwig Franz Karl, tysk arkitekt,
f. 1822 i Petersburg, d. 1885, studerade 1839–42
i Berlin och Italien, blef 1858 professor vid
konstakademien i Petersburg, men flyttade 1863 till
Gotha. En mängd byggnader (offentliga och privata)
i Petersburg, Moskva, Riga, Baden-Baden och Gotha
äro utförda af honom. Hans mest betydande verk
äro ritningarna till riksdagspalatset i Berlin,
hvilka belönades med första priset, men ej kommo
till utförande.

Bóhol (Bojol), ö i Visayagruppen bland
Filippinerna, mellan Cebu och Leyte, 3,250 kvkm. med
omkr. 240,000 inv., bildar med Siquijor en provins,
4,124 kvkm., omkr. 250,000 inv. Ön är bergig och
skogbevuxen, producerar mycket ris och har äfven
guldfyndigheter. Hufvudstad är Tagbilarán.

Bohord (ty. buhurd, mlat. bohordicum), en under
medeltiden bruklig tornerlek, hvarvid anfall gjordes
på en låtsad fästning. Merendels tages dock ordet i
samma bemärkelse som dust eller tornej.

Bohorič [-ritj], Adam, slovenisk skriftställare och
anhängare af reformationen i 16:e årh. B. intresserade
sig särskildt för rättskrifningen, och det
efter honom uppkallade skriftspråket, på sloveniska
"bohoričica", begagnades ända till midten af
1800-talet. B:s skrifter blefvo brända af det
katolska prästerskapet i Krain, med undantag af den
i Wittenberg 1584 tryckta språkvetenskapliga boken
Arcticæ horulæ, hvaraf några exemplar räddats till
bibliotek i Wien, Dresden och Laibach.

A–d J.

Bohr [bår], Christian Harald Laurits Peder Emil, dansk
fysiolog, f. 14 febr. 1855 i Köpenhamn, blef 1872
student och 1880 med. doktor, sedan han utgifvit en
disputation
Studier om mælk med særligt hensyn til de i samme suspenderede fedtkugler.
Han studerade sedan fysiologi hos Ludwig i Leipzig,
där han utarbetade en mycket förtjänstfull afhandling
Ueber den einfluss der tetanisirenden irritamente auf form und grösse der tetanuscurve (1882),
och utnämndes 1886 till fysiologie professor i Köpenhamn.
B. har med synnerlig förkärlek studerat blodgaserna
och det respiratoriska gasutbytet i lungorna samt
därvid bl. a. kommit till det viktiga resultatet, att
syrets upptagande till blodet och kolsyrans afgifvande
därifrån icke kunna förklaras i enlighet med lagarna
för gasers diffusion. Han uppfattar således dessa
processer såsom ett slags sekretoriska, med t. ex.
spottafsöndringen analoga processer. De viktigaste af
B:s hithörande arbeten, till hvilka bör läggas en mängd
af hans lärjungar å hans laboratorium utförda
undersökningar i samma riktning, äro:
Ueber die verbindung des hämoglobins mit kohlensäure (1886),
Ueber die lungenathmung (1890),
Beiträge zur lehre von den kohlensäureverbindungen des blutes,
Der sauerstoffgehalt des oxyhämoglobinkrystalle (med Torup),
Ueber die verbindung des hämoglobins mit sauerstoff,
Ueber den specifischen sauerstoffgehalt des blutes (1891),
Ueber verbindungen von methämoglobin und kohlensäure (1898),
Ueber die haut- und lungenathmung des frosches,
Ueber die kohlensäureproduktion des hühnerembryos (med Hasselbalch 1899),
Der respiratorische stoffwechsel der säugethierembryo (1900),
Ueber die wärmeproduktion und den stoffwechsel des embryos (med Hasselbalch) och
Ueber den respiratorischen stoffwechsel beim embryo kaltblutiger thiere (1903),
alla intagna i Skand. arch. f. physiol.

R. T–dt.

Bohrer [bårer], tysk musikalisk konstnärsfamilj. Dess
mest framstående medlemmar voro bröderna Anton
(violinist, f. 1783) och Max (violoncellist, f. 1785),
hvilka tillsammans gjorde konstresor genom nästan
hela Europa (Stockholm 1814) och under kortare tid
hade anställningar i Berlin och Paris. Anton blef
1834 konsertmästare i Hannover och dog 1852. Max
blef 1832 konsertmästare i Stuttgart, gjorde sedan
ånyo konstresor (Amerika 1842, Stockholm 1847)
och dog 1867. Han räknas bland violoncellspelets
främste representanter. – Antons dotter Sophie
(f. 1828, d. 1849), blef för sitt färdiga och
kraftfulla pianospel kallad "en kvinnlig Liszt".

A. L.

Bohtori. Se Buhturi.

Bohus (urspr. Bagahus, därefter Bahus),
nu en vördnadsbjudande ruin, snedt emot staden
Kungälf, var fordom en stark fästning, belägen på
en hög klippa i Göta älfs norra utloppsarm, den
s. k. Nordre älf. Det anlades 1308 af norske konungen
Håkon Hålägg för att betvinga det i närheten liggande
Ragnhildsholms fäste, hvilket den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:57 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbc/0490.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free