Print (PDF) - On this page / på denna sida - Bohus - Bohus län
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svenske hertigen Erik Magnusson fått i sitt
våld. "Huset" (fästet), som till en början var af
trä, blef snart en af Norges viktigaste platser och,
genom allt kraftigare befästningsarbeten af sten,
ett af hela Nordens starkaste slott. Bagaholm –
den holme, på hvilken fästet låg – var tingsställe
för Vikens lagmansdöme, och höfvitsmannen på Bohus
innehade styrelsen först öfver södra och sedermera
äfven öfver norra delen af det landskap, som efter
borgen fick namn af Bohus län. Bohus kom att spela
en betydelsefull roll vid de båda grannrikenas
förhållanden till hvarandra, såväl de fredliga som
de fientliga. På B. var 1332 den norska herredag
samlad, som
förklarade Magnus Eriksson myndig; där hyllades
1344 dennes son Håkan till Norges konung, och där
mottog 1388 Håkans änka, Margareta, de svenske
stormännens anbud om Sveriges krona. Året därpå fick
konung Albrekt där börja sin fångenskap. På B. utsåg
en del af Norges stormän 1449 Karl Knutsson till
norsk konung. 1455–56 var slottet för danskar och
norrmän en trygg tillflyktsort, där de funno skydd
mot den svenske anföraren Tord Bonde. Sedan den
tiden belägrades det många gånger, men blef aldrig
taget af fiendehand. Kristian II belägrade det
1531; svenskarna inneslöto det under det nordiska
sjuårskriget (1563–70) 5 gånger, ifrigast i mars
1566, då Nils Boije och Nils Sture företogo fyra
stormningar. Vid den sista lyckades svenskarna
intaga ett af hufvudtornen, men sprängdes med detta
i luften. B., som emellertid hade lidit svårt af
belägringarna, iståndsattes åter; förbättringar och
tillbyggnader vidtogos 1595 och 1605–06 samt 1645, då
svenskarna under den s. k. Hannibals-fejden beskjutit
slottet. Fästningens hufvudbyggnader bildade vid
denna tid en fyrkant med hörntorn, af hvilka det
nordvästra ("fars hatt") var fyrkantigt, men blef
ombyggdt och gjordes rundt 1683–98, de tre öfriga,
kyrkotornet i sydväst, "mors mössa" i sydöst och "röda
tornet" i nordöst, voro ursprungligen fyrkantiga,
men omgjordes sedan runda. Denna kärna, den gamla
borgen, omgafs af en stormfri, dels bastionerad,
dels tenaljerad femhörning, som på västra sidan hade
ett par lägre utanverk. Så såg B. ut, när det genom
freden i Roskilde (1658) kom i svensk ego och Karl
Gustaf (30 mars s. å.) där höll sitt intåg. Under
den s. k. Gyldenlövefejden råkade det åter ut för en
belägring, den svåraste af alla. Det ansattes nämligen
då i nära två månader (25 maj–22 juli 1678} af
öfver 10,000 norrmän under Gyldenlöve, och den svaga
besättningen under öfverste von Börstel skulle hafva
nödgats gifva sig, om icke G. O. Stenbock ankommit med
hjälp. Det nästan i grund förstörda slottet uppbyggdes
ånyo och var till 1700 residens för landshöfdingen
öfver Bohus län, men blef utan synnerligen stor
vikt i militäriskt afseende, enär det ej längre var
ett gränsfäste. Karl XII lät också flytta kanonerna
därifrån till Sundsborg (i Svinesund), hvilket han
ämnade till ett starkt gränsvärn
mot Norge, men efter hans död fick B. igen sin
bestyckning. Det lämnades sedan att förfalla. 1789
fingo Kungälfs borgare rätt att taga byggnadssten
därifrån; i sammanhang därmed beslöts, att fästet
skulle nedrifvas. Raseringsarbetena förbjödos
visserligen 1796, men Kungälfsboarna fingo redan
1797 åter rätt att förse sig med sten, tills Karl
Johan satte en gräns för vidare förstörelse år
1838. Omfattande utgräfnings- och konserveringsarbeten
hafva blifvit utförda åren 1898–1904. Jfr G. Stedt,
"Bohus" (i "Bidrag till kännedom om Göteborgs och
Bohusläns fornminnen och historia", V, l-2, 1891 -92).
Bohus fästning och staden Kungälf på 1600-talet.
Bohus slotts ruiner.
(Hs Hd.)
Bohus län, det västligaste af Sveriges landskap,
är beläget mellan 57° 40’ och 59° 7’ n. br. samt 5°
49’ och (fastlandet) 6° 57’ v. lgd från Stockholms
observatorium. Det gränsar i v. till Kattegatt och
Skagerack, i s. till Västergötland, i ö. äfven till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
