Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bolag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i motsats emot handelsbolaget, där, såvidt ej annat
af talats, enhvar af bolagsmännen kan vidtaga
förvaltningsåtgärder och företräda bolaget samt
teckna dess firma, och där bolagets tillgångar och
skulder äro skilda från bolagsmännens, så att bolaget
anses som egare af tillgångarna och gäldenär för
skulderna, liksom bolaget kan söka, kära och svara
inför domstol och annan myndighet samt försättas
i konkurs. Handelsbolagsman ansvarar för bolagets
skulder direkt och oberoende af föregående åtgärder
emot bolaget; endast om bolagsman är i konkurs,
får bolagsborgenär ej till förfång för de enskilde
fordringsegarna njuta utdelning för mer än det som
ej kan utfås hos bolaget. En inre grund för det
stränga ansvaret vid handelsbolag ligger däruti,
att bolagsmännen förutsättas deltaga i vården af
bolagets angelägenheter.
Kommanditbolaget och det vanliga handelsbolaget
ega visserligen helt olika historiskt ursprung. Det
senare kan sägas härleda sig från gemenskapen mellan
bröder eller eljest hvarandra närstående personer,
hvilka med gemensam bostad och hushållning samfälldt
drefvo handel eller industri; att bolaget utgör
ett brödraskap, är historiskt sedt icke blott en
bild. Kommanditbolaget åter har samma rot som det
tysta bolaget, eller det aftal, hvarigenom någon
anförtrodde annan ett kapital att genom en handelsfart
göras fruktbärande (commenda). Då upptagandet i lagen
af kommanditbolagsformen emellertid hufvudsakligen
varit påkalladt i syfte att möjliggöra en begränsning
af ansvaret och risken för en mera passiv delegare
i handelsbolag, hafva de båda bolagsarterna ställts
hvarandra mycket nära. Äfven kommanditdelegaren
ansvarar direkt i förhållande till borgenärerna,
nämligen med den del af kommanditsumman, som
antingen aldrig blifvit inbetald eller ock obehörigen
uttagits. Däremot är kommanditdelegaren utesluten
från befogenheten att företräda bolaget och, om ej
annat aftalats, jämväl från förvaltningen.
Aktiebolaget, där borgenärerna endast kunna hålla sig
till bolagsförmögenheten, karakteriseras endast genom
associationsformen och alls icke genom verksamhetens
beskaffenhet. Aktiebolag kunna bildas för hvilka
lofliga ändamål som helst, således äfven för annat
ändamål än förvärfvande af vinst. Bankaktiebolag och
försäkringsaktiebolag äro emellertid undantagna från
den allmänna aktielagens tillämpning, och äfven i
öfrigt gälla för vissa arter af aktiebolag särskilda
bestämmelser.
Aktiebolaget hade ursprungligen en starkt
utpräglad offentligrättslig karaktär. Det uppkom,
enligt den vanligaste åsikten, ur associationer af
statskreditorer och förpaktare af statsinkomster
och fick sin hufvudsakliga utveckling i de
stora handelskompanier, som från början af
1600-talet inrättades i flera länder, däribland
äfven Sverige. Emellan dylika aktieföretag och
statsförvaltningen rådde i början vanligen ett mycket
starkt samband, så att bolagen ofta kunde nära nog
betraktas som statsanstalter. Småningom löstes
emellertid detta samband. Dessutom uppkommo vid
sidan af de stora kompanierna mindre aktiebolag af
otvifvelaktigt privat natur. Kanske jämförelsevis
mera än i något annat land blef detta händelsen i
Sverige, där redan tidigt talrika aktiebolag för
vanliga industriella ändamål kommo till stånd. Då
aktiebolagen sent omsider
blefvo föremål för den allmänna lagstiftningen,
uppställde 1848 års k. förordning, i likhet med nästan
alla dåtida utländska lagar, sanktionsprincipen,
d. v. s. föreskref, att aktiebolag finge upprättas
endast med regeringsmaktens auktorisation. Denna
princip är numera nära nog allestädes öfvergifven. Den
gällande svenska lagen ansluter sig härtill och söker
garantier emot missbruk och faror dels i publicitet,
dels och framför allt i uppställandet af åtskilliga
tvingande normer.
I aktiebolag svara delegarna endast med hvad hvar
och en tillskjutit eller efter bestämmelserna i
lagen är pliktig tillskjuta. Delegarnas tillskott
fördelas i aktier å lika belopp, hvilkas summa
utgör aktiekapitalet, hvilket kan vara antingen
fixeradt eller allenast till sitt minimum och sitt
maximum bestämdt. För såväl aktiekapitalet som aktie
fastställer lagen ett lägsta belopp, resp. 5,000
och 50 eller i vissa fall 10 kronor. Ehuru i
aktiebolag delegarnas personer ega ojämförligt
mindre betydelse än i handelsbolag och aktierna kunna
öfverlåtas, får aktiebref dock endast med konungens
tillstånd ställas till innehafvaren. Aktiebolags
angelägenheter förvaltas i enlighet med bolagsordning
och bolagsstämmas beslut af en särskild styrelse,
hvars medlemmar, där ej annat blifvit bestämdt, endast
i förening ega teckna bolagets firma. Aktiekapitalet
utgör bolagets kreditbasis. Om ej inom en viss tid
minimikapitalet anmäles vara inbetaldt, anses bolaget
upplöst. Under bolagets bestånd må ej annat än i
följd af aktiekapitalets nedsättning – som må ske
endast enligt fastställd amorteringsplan eller med
domstolens tillåtelse – till aktieegarna utbetalas
annat än vinst, d. v. s. belopp, hvarmed behållna
tillgångarna öfverskjuta aktiekapitalet; utom genom
aktiekapitalet bindas tillgångar på samma sätt äfven
genom reservfonden, hvartill vissa afsättningar skola
ske. Har viss del af aktiekapitalet gått förlorad,
d. v. s. om motsvarande behållna tillgångar i
viss mån saknas, skall bolaget upplösas, så framt
ej bristen inom viss tid fylles. Äfven i några
andra fall inträder tvångsupplösning. – Först genom
registrering – hos patent- och registreringsverket –
får aktiebolaget förmåga att förvärfva rättigheter
och ikläda sig skyldigheter samt att inför domstol
eller myndighet söka, kära eller svara. Före
registreringen ansvara de, som å bolagets vägnar
ingå förbindelse, för densamma personligen och
solidariskt. Registreringsmyndigheten har att pröfva,
huruvida aktiebolaget blifvit i föreskrifven ordning
bildadt och i öfrigt uppfyller lagens föreskrifter;
särskildt skall registrering vägras, om ej enligt
vederbörlig uppgift minst hälften af aktiekapitalet
blifvit inbetaldt. För medveten oriktighet i anmälan
stadgas kriminellt ansvar. – Den enskilda vaksamheten
underlättas dels genom publicitetsbestämmelser,
dels och hufvudsakligen genom stadganden om
revision. Revisorerna ega ständig tillgång till
bolagets alla böcker, räkenskaper och andra
handlingar samt kunna när som helst hos styrelsen
begära upplysningar om förvaltningen; de förutsättas
sålunda icke inskränka sin verksamhet till själfva
revisionstillfället. Försumlighet i fullgörande af
revisorsuppdraget medför skadeståndsskyldighet. – På
många håll anses, att aktielagen, särskildt hvad angår
"grundandet", ej innefattar tillräckliga garantier
emot missbruk eller eljest icke motsvarar den senaste
utvecklingens kraf. En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
