Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bonnier [bå'nniär, i Danmark bånnie], n i Sverige naturaliserad släkt af bokförläggare - Bonnier d'Arco [bånnie darkå], Ange - Bonnington, engelsk målare. Se Bonington - Bonnivard. Se Bonivard - Bonnivet [-vä], Guillaume Gouffier de - Bonnueill [bånnö'j] l. Bonneuil, Estienne de, d. v. s. Stefan från B. - Bonny - Bononcini [Bånåntjini], Giovanni Battista - Bononia - Bononiska lysstenen. Se Bolognesiska lysstenen - Bononisk fosfor - Bonorum cessio - Bonorva - Bonosianer. Se Bonosus - Bonosos - Bonosus - Bonpl. - Bonpland [båplã], Aimé
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blått</i> (1887), Sömmerskor och En konvalescent
(1888), Musik (världsutst. i Paris 1889),
Hushållerskan (1891), porträtt af geologen
Hj. Lundbohm (utst. 1892). Hon har äfven utfört
smärre konstföremål i silfver och brons (lampor,
ljusstakar m. m., utställda 1897 och sedan) samt
broderier (Elden, Vattnet, utst. 1902). – Fröken
B., som förut vid ett par tillfällen uppträdt som
mecenat – så inköpte hon 1901 C. Eldhs marmorstaty
"Linnea" och skänkte den till Stockholms högskola samt
1903 A. Jerndahls sandstensstatyer "Det lider mot
skymning" och "Porträtt" till Östermalms folkskola
–, anslog 1903 en summa af 10,000 kr. årligen till
konstnärlig dekorering af offentliga byggnader och
platser i hufvudstaden. Beställningarna bestämmas af
en för ändamålet tillsatt nämnd. De första gjordes hos
Kr. Eriksson och N. Kreuger samt gällde skulpturer
och dekorativa målningar för k. bibliotekets
förstuga och för Östermalms nya folkskola.
4. G–g N.
<b>Bonnier d’Arco</i> [bånnie darkå], Ange, fransk diplomat,
f. 1750, d. 1799, var medlem af lagstiftande
församlingen och konventet och röstade såsom sådan
för Ludvig XVI:s död. 1797 sändes han, tack vare
sin vänskap med Rewbell, en medlem af direktoriet,
till Lille för att underhandla med lord Malmesbury
och därefter till kongressen i Rastatt 1799, men blef
vid af resan därifrån 28 april mördad jämte en annan
af den franska republikens delegerade.
Bonnington, engelsk målare. Se Bonington.
Bonnivard. Se Bonivard.
Bonnivet [-vä], Guillaume Gouffier de, fransk
amiral, f. omkr. 1488, användes af Frans I, hvars
gunstling han var, i åtskilliga diplomatiska uppdrag,
bl. a. till Tyskland för att motverka Karl V:s val
till kejsare. 1523 förde han den franska hären till
Italien, men drefs af spanjorerna tillbaka öfver Sesia
(1524) och stupade i slaget vid Pavia 1525.
Bonnueill [bånnö’j] l. Bonneuil, Estienne de,
d. v. s. Stefan från B., en fransk stenhuggare, som
enligt ett Paris 1287 dateradt, i riksarkivet bevaradt
dokument, i hvilket han kallas "Estienne de bonnueill
tailleur de pierre maistre de faire leglise de Vpsal",
nämnda år i Paris genom två teologie studerande,
sire Olivier (Olof?) och Charles, i förskott eller lån
mottagit fyrtio parisiska livres "för att till Sverige
föra och ledsaga sådana yrkesmän och lärlingar,
som han trodde sig finna nödiga och nyttiga för
sagda kyrka att där arbeta med stenhuggeri". Man har
under den senare tiden, på grund af olika tolkning
af nämnda dokument, tvistat om huruvida B. och
hans franske arbetare i Uppsala sysslat endast med
stenhuggeri eller där utfört och ledt äfven själfva
byggnadsarbetet, d. v. s. tegelmurningen. Frågan kan
ej med bestämdhet afgöras, emedan ingen förteckning
öfver domkyrkans byggmästare finnes, men man har
allmänt öfvergifvit den förr härskande åsikten att
B. skulle ha uppgjort själfva planen till kyrkan. Jfr
E. Wrangel, "Tegelarkitekturen i norra Europa och
Uppsala domkyrka" (i "Antiqv. tidskr.", XV, 1896), och
C. M. Kjellberg, "Uppsala domkyrka" (1903). O. G–g.
Bonny, Nigers östra mynningsarm. Nära därintill
ligger staden B. (Okuloma, med omkr. 6,000 inv.),
i en mycket osund trakt. Staden B. är den förnämsta
marknaden för palmolja.
<b>Bononcini</b< [bånåntjlni], Giovanni Battista,
italiensk tonsättare, f. omkr. 1660, blef 1691
violoncellist i hofkapellet i Wien och gjorde lycka
med flera operor såväl där som i Rom och Berlin, där
han blef drottningens hofkomponist. 1716 kallades
han till den nya "King’s theatre" i London, och
där inträffade hans bekanta täfling med Händel,
hvilken täfling nästan antog politisk karaktär,
då Händel beskyddades af hofvet och B. af hertigen
af Marlborough. Åtta nya operor af B. uppfördes,
men striden slutade med hans nederlag, i synnerhet
då det uppdagades, att han utgifvit en madrigal af
Lotti som sin egen komposition. 1733 for han till
Paris med en alkemistisk svindlare, som grundligt
utplundrade honom. Hans dödsår är okändt. B. skref
äfven mässor, oratorier och diverse instrumentalmusik.
A. L.
Bononia, romarnas namn på de nuv. städerna Bologna,
Boulogne (-sur-mer) och Viddin.
Bononiska lysstenen. Se Bolognesiska lysstenen.
Bonnisk fosfor, detsamma som bolognesisk lyssten.
Bonorum cessio (lat.), jur., "afträdande af egendom",
cession. Se Konkurs.
Bonorva, stad i italienska prov. Sassari,
Sardinien. 6,731 inv. (1901). Vinodling,
mineralkällor.
Bonosianer. Se Bonosus.
<b<Bonosos,</b> grekernas benämning på påfven Benedikt I.
Bonosus. 1. Romersk fältherre under Aurelianus
(270–275) och Probus (276–282), gjorde uppror mot den
senare, men besegrades och tog sig därefter af daga,
omkr. 280. – 2. Biskop i Sardika i Illyrien, afsattes
af synoden i Capua (391), emedan han lärde, att Maria
haft flere barn än Jesus. Anhängare af denna åsikt,
bonosianerna, fördes med västgoterna till Gallien
och Spanien och funnos där ännu i slutet af 7:e årh.
Bonpl., i naturvetenskapliga beteckningar förkortning
för Aimé Bonpland.
Bonpland [båplä7], Aimé, fransk botanist,
f. 1773 i La Rochelle, studerade medicin i
Paris och begaf sig därefter, i sällskap med
A. v. Humboldt, på resor i Spanien, Mexico, Cuba,
Columbia, Kordillerernas bergstrakter samt kring
Orinoco och Amasonfloden, hvilka resor blefvo
epokgörande för naturvetenskaperna. Han samlade
i Syd-Amerika mer än 6,000 växtarter, af hvilka
3,500 på den tiden ännu ej voro beskrifna. Efter
sin återkomst (aug. 1804) utnämndes han af Napoleon
I till föreståndare för de kejserliga botaniska
trädgårdarna i Navarra och Malmaison. Öfver dessa
utgaf han en utförlig beskrifning, Description
des plantes rares, cultivées à Navarre et à
Malmaison (1813, med 64 kopparstick). Vid samma
tid var han sysselsatt med utgifningen af Plantes
équinoxiales recueillies en Mexique etc. (1805–18)
och Monographie des mélastomacées (1806–23, med 120
kopparstick). Kejsarens fall upprörde honom så, att
han ej längre ville stanna i Europa. Han begaf sig
därför (1816) till Buenos Aires, där han utnämndes
till professor i naturvetenskaperna. 1820 anträdde
han en färd uppför Paranafloden för att utforska
Paraguay, där han anlade en koloni. Denna förstördes
dock snart af den afundsamme diktatorn, d:r Francia,
och B. själf fördes dec. 1821 fången till Asuncion,
där han, trots alla Humboldts och flera regeringars
försök att befria honom, hölls i förvar ända till
maj 1829.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
