- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad /
1131-1132

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bonpland [båplã], Aimé - Bonsdorff, finsk släkt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Han slog sig då, för en kort tid, ned såsom läkare
i Brasilien, vid Piratiniflodens mynning. Därifrån
begaf han sig till Uruguay, hvarest han anlade en
mängd nyttiga planteringar, i synnerhet af orangeträd,
och sysselsatte sig med merinofårskötsel. 1832 ämnade
han återvända till Europa med sina samlingar, men d:r
Francias död gaf honom anledning att återvända till
Paraguay, där han fortsatte sina undersökningar. 1850
flyttade han till Corrientes, till ett landtgods,
hvilket han af staten fått såsom belöning för sina
tjänster vid inrättandet af ett naturhistoriskt
museum. Under sina vidtsväfvande experiment
förstörde han sin lilla förmögenhet och råkade i stor
fattigdom. Hans stolthet, kanske äfven hans äktenskap
med en indiansk kvinna, hindrade honom från att
återvända till Europa B. dog i armod 4 maj 1858. Hans
anteckningar till det under resorna i sällskap med
Humboldt samlade herbariet offentliggjordes 1815–25
af Kunth i "Nova genera et species plantarum".
(T. K.)

Bonsdorff, finsk släkt, omkr. midten af 1600-talet
inflyttad från Lüneburg. En gren adlades
1819. Flera medlemmar hafva utmärkt sig i kyrkans,
skolans eller statens tjänst. Sju hafva varit
universitetsprofessorer.

1. Gabriel von B., finsk läkare, f. 1762 i Borgå,
blef 1779 student och 1782 filos. magister i Åbo.
Sina medicinska studier fortsatte han i Uppsala.
1786 blef han "professor historiæ naturalis et artis
veterinariæ" i Åbo, för hvilka ämnen en lärostol
nyss förut blifvit inrättad. 1794 utbytte han denna
plats mot professuren i anatomi och kirurgi. 1815
blef han ordförande i "Collegium medicum", och 1817
utnämndes han till arkiater (första gången denna
värdighet bortgafs i Finland). Två år därefter
upphöjdes han i finskt adligt stånd. Död 1831.

2. Johan B., den förres broder, språkforskare,
f. 1772 i Borgå, blef student 1788, filos. magister
1792, studerade sedan orientaliska språk i Uppsala
under Tingstadius’ ledning, blef docent i Åbo 1794
samt professor i orientaliska och grekiska språken
1807. Efter professurens delning (1811) blef han
1812 professor i grekiska. För sina frisinnade
uttalanden misshaglig för en del vederbörande,
ålades han att ansöka om tjänstledighet, hvilken han
med bibehållande af full lön åtnjöt från år 1823.
Han erhöll afsked som emeritus 1832 och dog 1840.
I akademiska disputationer utgaf B. några
ganska märkliga kritiska afhandlingar om bibliska
ämnen.

3. Per Adolf von B., den förstnämndes son, finsk
kemist, f. 1791, vann den filosofiska graden 1815,
blef docent i kemi 1816, adjunkt 1818 och professor
1823. Död 1839. Han hörde till Berzelius’ mest
framstående elever. Bland hans arbeten må nämnas de
i svenska vetenskapsakademiens handlingar införda
afhandlingarna Försök att bestämma sammansättningen
af de mineralier, hvilka kristallisera i amfibolens
form
(1821) och Om atmosferiska luftens inverkan
vid metallers oxidation
(1836, belönad med
lindblomska guldmedaljen). B. var en bland de
verksammaste stiftarna af finska vetenskapssocieteten
(1838).

4. Johan Gabriel von B., den förres broder,
friherre, finsk kameralist, f. 1795 i Åbo, vann
filosofiska graden därstädes 1815 samt blef juris
doktor i Uppsala 1818 och senatskamrerare 1826.
Han fick afsked 1844 med statsråds värdighet.
1868 upphöjdes
han i friherrligt stånd. Död 1873. B. utgaf 1833
Storfurstendömet Finlands kamerallagfarenhet,
systematiskt framställd
– ett verk, som trots enskilda
brister varit och är en oumbärlig hjälpreda för alla
kamerala tjänstemän i Finland. På det administrativa
området utmärkte han sig mest genom sitt förslag till
förenkling af jordeboksräntans beräkning, hvilket
1840 blef till sina allmänna grunder godkändt af
senaten och från 1850 fick i sin helhet gällande
kraft. Denna nya räntepersedelsättning förenklade väl
skatteväsendet (därigenom att 4 persedlar fastställdes
i stället för de äldre 30), men har i förening med
ändrade prisförhållanden stegrat grundräntans värde
med omkr. 50 proc., hvarför en ny förvandling sedan
längre tid varit under beredning. B. egnade sig med
framgång äfven åt landthushållningen och deltog
jämväl i det politiska lifvet. Han var likaledes känd
som en i Finland oöfverträffad Bellmanssångare. 1868
blef han juris-jubeldoktor och 1869 jubel-magister.

5. Evert Julius B., son till B. 2, finsk
anatom, f. 1810 i Åbo, blef student 1826, filos.
magister 1832 samt med. och kirurg. doktor
1840. År 1846 utnämndes han till professor
i anatomi och fysiologi i Hälsingfors, och
1871 lämnade han som emeritus denna befattning.
Död 1898. – B. utvecklade i Finland en kraftig och
fruktbringande verksamhet för den moderna anatomien.
Han införde dissektionsöfningar, grundlade ett
anatomiskt och osteologiskt museum och gaf därigenom
ett ökadt intresse åt de medicinska studierna.
Bland hans många skrifter må nämnas Om det sympatiska
nervsystemets förhållande till det cerebro-spinala
och det s. k. hämmande nervsystemet
(1865) och
Anatomisk beskrifning af det gangliösa nervsystemet
hos menniskan jämte anmärkningar öfver detta
nervsystems fysiologiska verksamhet
(1868). B. var
ledamot af flera svenska lärda samfund, bl. a. af
Vetenskapsakademien sedan 1863.

6. Axel Edvard B., den förstnämndes brorsons son,
finsk geodet, f. 21 dec. 1839 i Fredrikshamn,
blef 1858 underlöjtnant vid astrahanska
grenadjärregementet, genomgick artilleriakademien
i Petersburg och generalstabsakademiens
geodetiska afdelning samt utnämndes 1872 till
geodet vid topografiska kåren och till ledare för de
astronomiska och geodetiska arbetena i Turkestan.
Öfverstelöjtnant vid generalstaben 1874, öfverste
1878, öfverfördes B. 1881 till generalstabens
topografkår. Generalmajor 1888. B., under hvars
ledning omfattande topografiska och geodetiska
arbeten blifvit utförda, bl. a. i Finland 1884,
har i särskilda vetenskapliga tidskrifter publicerat
afhandlingar af geodetiskt och astronomiskt innehåll.
Han är medlem af ryska vetenskapsakademien.

7. Karl Gabriel von B., brorsons son af B. 4, finsk
historiker, f. 9 okt. 1862 i Kangasala, blef student
1880, filos. kand. 1884, filos. mag. 1886,
filos. doktor 1888 och s. å. docent i nordisk
historia vid universitetet i Hälsingfors. 1898 blef
han e. o. professor i samma ämne därstädes. Sedan
B. publicerat sin doktorsdisputation Om donationerna
och förläningarna samt frälseköpen i Finland
under drottning Kristinas regering
(1886), har han
hufvudsakligen egnat sig åt forskningar rörande det
svenska och finska stadsväsendets historia under
17:e årh. 1891 utkom <i>Nyen och Nyenskans. Historisk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:42:23 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbc/0606.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free