- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad /
1155-1156

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bordläggning - Bordläggning - Bord och bänkar - Bordogni [bårdå'nji], Marco - Bordone [bårdåne], it., mus. Se Borduna - Bordone [bårdåne], Paris

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

begäran förnyas, men att ärendet, då det därnäst i laga
ordning förekommer till behandling, måste afgöras. –
Bordläggning bör skiljas från uppskof med ett ärendes
afgörande. Oberoende af bordläggning kan nämligen
tiden för ett ärendes företagande till slutligt
afgörande utsättas till dag, som inträffar senare än
den, hvilken efter bordläggningsordningen bort komma
i fråga. H. L. R.

Bordläggning, skpsb., kallas på träfartyg
sammanfattningen af de plankor, som till beklädnad
äro lagda långskepps utanpå spanten. Af de olika
bordläggningsgångarna (d. ä. i samma rad gående
plankor) kallas den, som ligger närmast kölen
och betäcker de uti bottenstockar och cittror
(se Bottenstock) för vattnets genomsläppande
upphuggna våghålen, sambordsplanka (m); den eller
de något tjockare plankgångar, som vanligen betäcka
tapptimmerfogningarna, kallas råhult (l). –
Bordläggningen på akterspegeln får särskildt namn af
spegelklädsel, och bordläggningen på hvalfvet kallas
hvalfklädsel. För- och akterut förekomma smalare
plankor, instickare, samt hakformade plankor, s. k.
hukplankor. På båtar få bordläggningsgångarnas
särskilda delar namn af bord. På större fartyg
och en del båtar läggas bordläggningsplankorna kant
i kant, d. v. s.
så, att deras yttersidor bilda en jämn yta (i
detta fall säges farkosten vara byggd på kravell);
däremot låter man på småfartyg och en del båtar –
synnerligast om bordläggningen har ringa tjocklek
– den ena bordläggningsgångens underkant skjuta
något öfver den underliggande bordläggningsgångens
öfverkant (i detta fall säges farkosten vara byggd
på klink
). Den del, hvarmed gångarna skjuta inpå
hvarandra, kallas land, och den obetydliga öppning,
som finnes mellan två närliggande bordläggningsgångar,
kallas nåt. Sammanfogningen emellan tvenne
bordläggningsplankor i samma gång på kravellbyggdt
fartyg kallas stuflask.

järnfartyg utgöres bordläggningen af alla de
plåtar, som ligga utanpå spanten och som fastnitas
till dessa samt till köl och stäfvar. Hela
bordläggningsytan är afdelad i plåtrader, kallade
stråk, hvilka löpa utefter fartyget i hela dess
längd. Förr, då bordläggning på järnfartyg skedde
på samma sätt som på klinkbyggda träfartyg, var
det nödvändigt, att arbetet började underifrån och
fortgick uppåt stråk för stråk; numera lägges vanligen
hvartannat stråk inpå spanten och hvartannat utanpå
de redan pålagda innerstråkens kanter, hvarigenom
arbetet samtidigt kan försiggå på flera ställen af
fartyget. I de långskepps löpande fogarna
mellan närliggande stråk, i de s. k. växlarna,
sammannitas plåtstråken med antingen enkel eller
dubbel nagelrad, i hvilket sistnämnda fall naglarna
sitta i sicksack. Hvarje plåtstråk består af flera
plåtar, hvilka stöta emot hvarandra kant i kant samt
förenas genom nitning till en på insidan lagd
skarfribba. Det stråk, som ligger närmast kölen, kallas
kölstråk (fig. 2, h), det, som ligger midt för
fartygets öfre däck, bärghultsstråk (fig. 2, c) och
är alltid ett ytterstråk. Jfr Bärghult och Brädgång.
R- N.*

Bord och bänkar, sjöv., kommandoord, då besättningen
ombord skall nedtaga och iordningställa sina
backlagsbord jämte tillhörande bänkar. H. W–l.

Bordogni [bårdå’nji], Marco, italiensk sånglärare,
f. 1788, d. 1856, professor vid konservatoriet i
Paris sedan 1820. Bland hans många utmärkta elever
nämnas sångerskorna Damoreau, Sontag m. fl. Hans
Solfèges pour le chant äro mycket spridda.
A. L.

Bordone [bårdåne], it., mus. Se Borduna.

Bordone [bårdåne], Paris, italiensk målare,
f. 1500 i Treviso, d. 1571 i Venezia, kom tidigt
till Venezia i Tizians skola och begaf sig sedan
till Frankrike (enligt Vasari 1538 till Frans I,
enligt Federici 1559 till Frans II). Han arbetade
i Paris en tid för hofvet, sedermera i Augsburg
för Fugger samt efter återkomsten till Italien i
flera norditalienska städer, i synnerhet i Milano
samt sist i Venezia. Han närmade sig ibland Tizian
till den grad, att hans taflor förr ej sällan gingo
under dennes namn, såsom Kristi dop (i kapitolinska
museet i Rom) och porträttet af en svartklädd man
(i München). Dock är han vekare i sin uppfattning
och flackare i föredraget än sin store lärare. Minst
tillfredsställande är han i större kyrkliga målningar,
ty sådana lämpade sig ej för hans naturell. Exempel
därpå lämna Nattvarden (i S. Giovanni in Bragora,
Venezia) och ännu mera Paradiset (i akademien
där), en olycklig härmning af Tintoretto. Men i
stället har han målat den yppersta ceremonibild, som
finnes i världen: Fiskaren, som lämnar S:t Markus’
ring åt dogen i sittande församling
, i hvilken böra
uppmärksammas den präktiga arkitektur, som omgifver
scenen, och det lilla genredraget, den väntande
fiskargossen med båten, i förgrunden. Taflan är med
sin storartade färgsymfoni en måleriets triumf och
präglas af förnäm feststämning. Vidare märkas bland
hans bästa arbeten Herdarnas tillbedjan (i Trevisos
dom), Helig famil, med en praktfull S:t Sebastian
bland figurerna (i Palazzo Colonna, Rom) m. fl. Honom
tillskrifves ock tämligen allmänt den fantastiska
Sjöstormen, som länge gått under Giorgiones namn (i
Venezias akademi). Dessutom har han målat åtskilliga
mytologiska taflor, men framför allt förträffliga
porträtt. Hit höra hans bästa porträtt, Bild af
en ung man
(i Uffizi, Florens), vidare den tjocka
Amman i familjen Medici (i Pal. Pitti, Florens),
äfven en skäggig man i svart dräkt med röda ärmar
samt en dam med rosenfärgad och guldinväfd klänning
(bägge i Pal. Brignole, Genova). Norr om Alperna
finnas ett af hans vackraste kvinnoporträtt i Londons
nationalgalleri, bilder i Berlin (särskildt De två
schackspelarna
), Wien och Petersburg samt ett porträtt
af en patricier i Augsburg i Louvre. Hans enda kända
målning i Sverige,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 12 12:23:39 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbc/0618.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free