- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad /
1159-1160

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Borel [bårä'll], Àmile - Borel d'Hauterive [bårä'll dåtri'v], Joseph Petrus - Borelius. 1. Johan Jakob B. 2. Jacques Ludvig B. - Borelli, Giovanni Alfonso - Boren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

integral har ett analytiskt uttryck af
samma bärvidd som Taylors serie, men med ett
giltighetsområde, hvilket sträcker sig utom
denna series konvergenscirkel. B. är äfven
författare till flera mindre handböcker i den
högre analysen, hvilka utmärka sig genom stora
stilistiska förtjänster, men hvilkas uttalanden
i en hel del nya frågor, ehuru tankeväckande,
dock endast med stor försiktighet böra upptagas.
M. L.

Borel d’Hauterive [bårä’ll dåtri’v], Joseph Petrus,
fransk författare, f. 1809 i Lyon, d. 1859 i Algeriet,
var först arkitekt, studerade sedan måleriet och vardt
slutligen poet, i hvilken egenskap han uppträdde
som en af romantikens ifrigaste anhängare. Han var
excentrisk och sökte i möjligaste mån chockera
bourgeoisien; tidningarna "Satan", "Liberté
des arts", "Revue pittoresque" och "L’âne d’or"
grundlades af honom. Hans diktsamling Rhapsodies
(1831, ny uppl. 1868) väckte mindre uppseende än
hans dristiga och bisarra prosaromaner, Champavert,
contes immoraux
(1833, 2:a uppl. 1872, utgifven
under författarnamnet "Borel le lycanthrope"), och
Madame Putiphar (1839, 2:a uppl. 1877), som i bjärta
färger skildrar madame de Pompadour och 1700-talets
sedligt fördärfvade konungadöme. Se Jules Claretie,
"Petrus Borel le lycanthrope, sa vie et ses oeuvres"
(1865). R–n B.

Borélius. 1. Johan Jakob B., filosof, f. 27 juli 1823
i Skinnskattebergs socken i Västmanlands län, blef
student i Uppsala 1841, filos. doktor 1848 och docent
i teoretisk filosofi 1849. År 1852 utnämndes han till
lektor i filosofi vid högre elementarläroverket i
Kalmar och 1866 till professor i teoretisk filosofi
vid Lunds universitet, från hvilket ämbete han erhöll
afsked med pension 1898. – B. ansluter sig till Hegels
filosofi och har sökt ådagalägga, att de nihilistiska
och materialistiska konsekvenser man dragit ur
densamma bero därpå, att den hegelska dialektiken icke
blifvit fullt genomförd. Flera bland hans skrifter
om denna sak äro stridsskrifter mot Boström och
anhängarna af hans filosofi (särskildt S. Ribbing),
hos hvilka han ogillar framför allt metoden för deras
filosoferande samt läran att Gud i och för sig icke
står i något förhållande. I motsats därtill antager
B., att det sant oändliga i sig har ändligheten
såsom sitt moment samt att följaktligen Gud icke
allenast innehåller det ändligas fullkomlighet, utan
ock (genom kärleken) på visst sätt deltager i dess
ofullkomlighet, lider med och för världen. Enligt
B. är detta Guds eviga lidande med världen – oberoende
af de invändningar, som af den vetenskapliga kritiken
kunna framställas emot religionsurkundernas historiska
innehåll – det spekulativa innehållet i den kristna
försoningsläran. Bland B:s skrifter må här nämnas: I
hvad afseende är Hegel pantheist?
(1851), Hegels åsigt
om filosofiens betydelse
(1852; en del af upplagan
har titeln Om filosofiens supremati enligt hegelska
systemet, Det hegelska systemet och den spekulativa
ethiken
) (1853), Menniskans naturlif i dess
förhållande till det andliga lifvet
(1855) och Den
dogmatiska rationalismens strid mot den spekulativa
filosofien
(1857; stridsskrifter mot Ribbing),
<i>Om den praktiska verksamhetens förhållande till
den teoretiska</i (1859), Kritik öfver den boströmska
filosofen
(1859–60), Lärobok i den formella logiken
(1863, 4:e uppl. 1882), Anmärkningar vid Herbarts
filosofiska system
(Kalmar läroverks progr. 1866),
Den gamla och den nya tron (Sv. tidskr. 1874^
med anledn. af "Der alte und der neue glaube"
af D. F. Strauss), Skandinavien und Deutschland
(1876, på svenska 1877 under titel "Skandinavien
och Tyskland"), i hvilket arbete författaren
söker ådagalägga den skandinaviska nationalitetens
själfständiga ställning och betydelse i förhållande
till den tyska, En blick på den nuvarande filosofien
i Tyskland
(Nord. tidskr., II, 1879), En blick på
den nuvarande filosofien i Frankrike
(därsammast.,
III, 1880), Über den satz des widerspruchs und die
bedeutung der negation
(i Philos. monatshefte 1881),
Die philosophie Boström’s und ihre selbstauflösung
(i samma tidskr. 1885) och Zur lehre vom widerspruch
(i Zeitschr. f. phil. u. philos. krit. 1884). I
hans senare skrifter framträder en själfständigare
ställning till Hegels åsikter; särskildt gäller detta
om hans senaste arbete, som endast delvis hunnit
befordras till trycket, en omfattande Metafysik,
i hvilket han söker för sina undersökningar vinna
samband med den nutida vetenskapliga forskningen
på olika områden. B. är en god stilist, och såsom
akademisk lärare har han varit mycket uppburen af
sina lärjungar.

2. Jacques Ludvig B., den föregåendes släkting på
långt håll, läkare, f. 11 mars 1859 i Ramnäs socken,
Västmanlands län, blef student i Uppsala 1877,
med. licentiat där 1887 och med. doktor i Lund
1890. Han var 1887–91 andre läkare på kirurgiska
afdelningen vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg,
1890–91 därjämte docent i kirurgi vid Lunds
universitet, blef 1891 lasarettsläkare i Karlskrona
och utnämndes 1899 till professor i kirurgi vid
Lunds universitet. B. åtnjuter mycket anseende som
kirurg. Skr.: Antiseptikens utveckling och nutida
tillämpning
(1890), Om sakrala operationsmetoder
(1894) och 200 radikaloperationer för bråck (båda i
Nord. med. arkiv) samt andra kirurgiska uppsatser om
olika ämnen. 1901 blef han ledamot af fysiografiska
sällskapet i Lund.

Borelli, Giovanni Alfonso, italiensk fysiolog
och matematiker, f. 1608 i Neapel, d. 1679 i Rom,
blef professor i matematik i Messina 1649 och i Pisa
1656, men flyttade 1668 till Messina och något senare
till Rom, där han frikostigt omhuldades af drottning
Kristina af Sverige. Han blef den egentlige stiftaren
af den iatromekaniska skolan inom läkarkonsten,
genom sitt postuma arbete De motu animalium (1680–81;
ny uppl. 1743), hvari han förklarar muskelrörelserna
och blodomloppet rent mekaniskt, enligt lagarna för
häfstången och hydrauliken. Han egnade sig äfven med
ifver åt astronomiska undersökningar, sökte förklara
Jupiterdrabanternas rörelser (Theoriæ mediceorum
planetarum
, 1666) och tyckes hafva varit den förste,
som betraktat kometbanorna såsom paraboliska.

Boren, insjö i Östergötland. Den är omsluten av Aska
och Bobergs härad, är 14 km. lång och 4 km. bred
samt har ett ytinnehåll af 28 kvkm. och en höjd
öfver hafvet af 72,5 m. Den södra stranden är i
det hela jämn och slät, den norra är jämförelsevis
högland, och från denna har man en vidsträckt utsikt
öfver trakten. Vid stränderna är vattnets djup ej
särdeles stort, men ute på sjön tillräckligt för
segelfart. Skär och grund finnas på några ställen,
men inga öar. Vattnet är utmärkt för sin klarhet
och försättes hastigt, liksom Vätterns, i stark
svallning. Motala ström genomflyter B., och segelleden
"Göta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:57 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbc/0620.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free