Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bottniska handelstvånget - Bottniska (Bothniska) nationen - Bottniska viken - Botts [bå'ts], John Minor - Botulism - Botvaldavik - Botvid - Botvid Sunesson. Se Bothvidus Sunonis - Botzaris - Botzen. Se Bozen - Botövning. Se Bot - Boucaut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upphäfdt 1672–96, var det föremål för strider hela
frihetstiden igenom, tills det definitivt afskaffades
1766.
Alltifrån 1723 års riksdag hade äfven städernas
handelstvång bekämpats med stigande ifver. Ett
starkare anlopp gjordes första gången af de
norrländske och finske landshöfdingarna 1734, men
tack vare kammar- och kommerskollegiernas motstånd
misslyckades det både denna gång och den följande
(1738). Den första eftergiften vanns 1741, då
städerna fingo tillåtelse att föra trävirke till
Skåne och Östergötland samt därifrån återhämta
spannmål. 1761 tycktes segern vunnen, då tre stånd
beslöto anläggandet af fem bottniska stapelstäder. Men
borgarståndet lyckades med stort besvär få frågan
öfverlämnad åt rådet, som afslog hela saken 1765. Nu
hade emellertid den allmänna uppmärksamheten
blifvit väckt; flera kraftiga och välskrifna
riksdagsmemorial hade afgifvits (särskildt märkes
ett af vice borgmästaren H. Pipping i Vasa 1747),
och ett trycktes 1762; slutligen kom därtill 1765 en
skrift af A. Chydenius, som mästerligt sammanfattar
städernas argument i den långa striden. 1765 års
riksdag blef också afgörande. På borgarståndets
eget förslag beslöts, att den inrikes seglationen
skulle blifva fri för alla, att två svenska och
fyra finska städer skulle blifva stapelstäder med
fullständig aktiv utrikes seglation och att fem
andra finska städer skulle erhålla en begränsad
seglationsfrihet inom Östersjön (k. resol. 3
dec. 1765). Det bottniska handelstvånget var därmed
i allt väsentligt upphäfdt, och ett försök 1774–77
att rubba beslutet misslyckades. – Litt.: Fyhrvall,
"Om det botniska handelstvånget" (Hist. tidskr. 1882).
E. Hkr.
Bottniska (Bothniska) nationen, en 1827 upphörd
landskapsförening af studerande vid Uppsala
universitet. Jfr Bothnia och Nation.
Bottniska viken, Östersjöns nordligaste vik, mellan
60° 20’ och 65° 50’ n. br., skiljer Finland från
Norrland och sträcker sig i s. till Åland. Genom
det farvatten, som kallas Norra Kvarken, delas den i
två afdelningar, Bottenhafvet i s. och Bottenviken
i n. Enligt Ritter är längden 587 km. och bredden
161–259 km. samt arealen 102,120 kvkm. Se vidare
Östersjön.
<b<Botts</b> [bå’ts], John Minor, nordamerikansk politiker,
f. 1802 i Dumfries, Virginia, d. 1869, invaldes
1833 i sin fädernestats legislatur, omvaldes
flera gånger och sändes 1839 till kongressen,
där han slöt sig nära till Henry Clay och var en
af de få sydstatsrepresentanter, som ställde sig
på J. Q Adams’ sida i fråga om petitionsrätten
mot negerslafveriet. Under inbördeskriget
ogillade han bestämdt söderns beteende och drog
sig tillbaka till sin landtgård, sysselsatt med
historiskt författarskap. Han blef där fängslad
1862, enär man ville komma åt manuskriptet till
den hemliga historia om inbördeskriget, som han
författade. Detta lyckades emellertid ej, och
1866 utkom hans The great rebellion, its secret
history, rise, progress and disastrous failure. 1868
verkade B. ifrigt lör Grants val till president.
V. S–g.
Botulism (lat. botulismus, af botulus, korf), kött-
eller korfförgiftning.
Botvaldavik, lastningsplats i Gothems socken på
Gottlands östra kust. Vid lastbryggan 2,08 m.,
i hamnen 4,45 m. djup. Lots erhålles ifrån Slite.
<b>Botvid,</b< katolskt helgon, "södermanlänningarnas andre
apostel" (jfr Eskil), född af hedniska föräldrar i
Södertörn, blef på en handelsresa till England omvänd
till kristendomen och verkade sedan som missionär i
sitt fosterland, synnerligast i Södertörn, tills han
(1120?) mördades, på Rogö i Mälaren, af en vendisk
träl, som han friköpt och undervisat i kristna
läran för att använda honom som trons sändebud i
hans eget fädernesland. Legenden förtäljer, att,
när B:s släktingar seglade omkring för att söka
sin försvunne frände, en hvit fågel satte sig på
framstammen af skeppet och liksom lotsade dem till
det ställe, där den mördade låg. B. ärades efter
sin död som helig. Hans lekamen jordades först i
Julita, men flyttades sedan till hans fädernegård,
och på grafven lät en hans broder, vid namn Björn,
bygga en kyrka, kallad "Botvidakirkia" (Botkyrka).
Botvid Sunesson. Se Bothvidus Sunonis.
<b<Botzaris,</b> suliotisk släkt, bekant från frihetskrigen
mot turkarna. – Georg B. tog först del i sulioternas
kamp mot Ali pasja på 1790-talet, men öfvergick
sedan på hans sida och dog under något af 1800-talets
första år. – Af hans söner deltog Kitsos B. i
kriget mot Ali pasja ända till dess slut 1804 och
blef 1813 dödad på dennes befallning. – Dennes
broder Nothi B. (d. 1831) var med både i nämnda
fejd och i frihetskriget på 1820-talet, deltog
i Missolonghis försvar och var en af anförarna
för det slutliga utbrytningsförsöket därifrån
(natten till 23 apr. 1826). – Mest berömd af
släkten är Markos B., Kitsos’ son, f. omkr. 1788,
d. 1823. Efter sulioternas’ nederlag 1803 tog han
sin tillflykt till de Joniska öarna och stod någon
tid i fransk krigstjänst. Jämte farbrodern Nothi
ledde han sina stamfränder, då 1820 frihetskriget
återupptogs, först riktadt mot Ali pasja, sedan i
förbund med denne mot turkarna och snart sammanknutet
med den grekiska resningen. Grekiska trupper under
Maurokordatos kommo 1822 till sulioternas hjälp, men
blefvo jämte B. i grund slagna vid Peta (16 juli). I
nov. s. å. tog B. sin tillflykt till Missolonghi, om
hvars försvar under belägringen 1822–23 han inlade
stora förtjänster. Då Mustai pasja sommaren 1823
antågade med en öfverlägsen här, angrep B. med 350
sulioter dess 4,000 man starka förtrupp vid Karpenisi
(natten till 21 aug.) och anställde ett fruktansvärdt
blodbad, men stupade själf. Han prisas som en af
frihetskrigets tappraste och ädlaste hjältar. –
Brodern Kosta (Konstantin) B . (d. 1853) var likaledes
en af höfdingarna under detta krig. Han blef
grekisk general och senator. – Dimitri B., Markos’
son, f. 1813, d. 1871, var grekisk officer och tre
gånger krigsminister under konungarna Otto och Georg.
H. B–n.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
