- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad /
1329-1330

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Boucaut - Bouchain - Bouchard [boJar], Charles Joseph - Bouchardon [boJardå']. 1. Edme B. 2. Jacques Philippe B. - Bouchardy [boJardi], Joseph - Bouchari, Abu. Se Buchari - Bouche - Bouché - Bouché [boJe], Karl de - Boucher [boJe], FranÁois

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i franska Västindien ett rymdmått lör våta varor,
för sirap = 397,4 l., för rom = 431,5 l.

Bouchain [boja7], stad och fästning (af 4:e klassen)
i franska dep. Nord, vid floden Schelde. 1,227
inv. (1901). Glasfabrik, salttillverkning.

Bouchard [bojar], Charles Joseph, fransk
läkare,f. 1837 i Montié-en-Der, depart. Haute
Marne, blef 1866 med. doktor i Paris, 1869
e. o. och 1879 ord. professor vid medicinska
fakulteten i Paris. Sedan 1887 är B. ledamot af
Institutet, sedan 1894 af Vetenskapssocieteten i
Uppsala och sedan 1896 af Vetenskapsakademien i
Stockholm. Förutom många smärre afhandlingar har
han författat bl. a. Recherches nouvelles sur la
pellagre
(1862), Les maladies par ralentissement
de la nutrition
(föreläsningar, utg. af Frémy
1882) och L’autointoxication dans les maladies
(1887). Därjämte har B. deltagit i redaktionen af
de stora sammelverken "Traité de médecine" (1891–93)
och "Traité de pathologie" (1895) samt är äfven en af
utgifvarna af "Journal de physiologie et de pathologie
générale". R. T-dt.

Bouchardon [bojardå’]. 1. Edme B., fransk bildhuggare,
f. 1698 i Chaumont, d. 1762 i Paris, studerade först
hos Coustou d. y. och sedan i Rom (1723–32) samt dog
såsom professor vid konstakademien i Paris. Bland hans
verk, som utmärka sig genom en för den tidens plastik
ovanlig renhet i stilen, må nämnas Klemens XII:s byst
(1730), Fontänen på gatan Grenelle (1739–46), Amor,
som täljer en båge
samt Ludvig XV:s ryttarstod i Paris
(1750–62; förstörd 1792).

2. Jacques Philippe B., den förres broder, bildhuggare,
f. 1711 i Frankrike, d. 1753 i Stockholm, studerade i
Rom under sin broders ledning (i synnerhet öfvade de
sig gemensamt i teckning efter lefvande modell och
utgåfvo en serie af Aveline m. fl. i rödkritsmaner
graverade ritningar, som länge användes som planscher
vid konstakademierna, bl. a. i Stockholm). På
1730-talet flyttade B. till Paris, vann där snart
rykte som skulptör, gjorde bekantskap med svenske
ministern K. G. Tessin, och då Hårleman 1740
i bref till denne uttryckte en önskan att för
slottsbyggnadens räkning erhålla två nya franska
bildhuggare, afslöt Tessin 1741 kontrakt med B., som
ankom till Stockholm s. å. Där utnämndes han strax
till kungl. hofstatybildhuggare (hans årliga arfvode
var i kontraktet stipuleradt till 5,000 livres,
6 famnar finnbjörk, 4 skålp, ljus och anständiga
logementer) och deltog med Taraval med stort nit och
skicklighet i undervisningen vid den sex år förut
stiftade ritarakademien, nuv. konstakademien. –
B:s första konstnärliga uppgifter i Stockholm,
altardekorationen (ofullb.) och predikstolen i
Slottskyrkan, ådagalägga, mindre lyckade såsom
de äro, såväl i komposition som utförande hans
konsts begränsning. Ståtliga prof på barockkonst
äro däremot hans fyra s. k. enleveringsgrupper
(Pluto och Proserpina, Boreas och Oritya, Paris och
Helena, Romulus och Hersilia), afsedda för de större
nischerna å kungl. slottets södra fasad, men först i
våra dagar, på Oskar II:s bekostnad, gjutna i brons
efter de å Drottningholm förvarade gipsoriginalen
(nationalmuseum bevarar skisserna därtill i vax,
liksom äfven vaxskisserna till sex vapengrupper
(troféer) – jämväl utförda för slottet – äfvensom
fyra andra vaxskisser, behandlande Herkules strider
med Anteus
m. fl.). För rikssalen utförde
han de två allegoriska figurerna Adeln och
Prästeståndet, som ses på ömse sidor ofvanför
tronen, och ett tiotal kolossala gipsgenier, eller
"putti", med emblem, äfvensom de för kungl. slottets
trappor utförda, dekorativa, i brons gjutna Genier,
uppbärande lyktor
samt andra arbeten för slottet,
ehuru det är svårt att bestämma hvilka, emedan de
ej förekomma i dess räkenskaper. Nationalmuseum
eger i sin modellsamling dessutom en 1749 utförd
skiss i bränd lera till en Minerva, som af Sveriges
skyddsängel mottager den unge prins Gustaf
,
en Genie å en sjöhäst, grupp i bronserad gips och
vax m. fl. vaxmodeller. Allra mest till sin fördel
framstår dock B. som porträttskulptör. Full af
karaktär är t. ex. den realistiskt behandlade Karl
XII:s bronsbyst
å Stockholms slott (modellerad 1747,
gjuten af G. Meyer 1749 i brons; gipsafgjutning
i nationalmuseum, som af B:s hand äfven eger
en Larchevesque förut tillskrifven Karl XII:s
ryttarstatyett
i bronserad gips, som å kungl. slottet
återfinnes, utförd i brons), men den öfverträffas
dock af den praktfulla bronsbysten af Fredrik I i
Vetenskapsakademiens sessionssal (gjuten af Meyer
1752; ett odateradt exemplar i gips hos grefve
Cronstedt på Fullerö) – ett utsökt prof på pompös,
kunglig rokokoporträttskulptur. Förträffliga äro
äfven de liffulla gipsbysterna af Hårleman (bronserad;
i observatoriet), Taraval (hos frih. Rehbinder,
Djursholm; en afgjutning däraf i nationalmuseum) och
öfverintendenten grefve C. J. Cronstedt (Fullerö). –
Anmärkas bör att de energiskt modellerade, monumentala
bronslejon, efter hvilka Lejonbacken fått sitt namn,
icke (såsom man förr trodde) kunna vara utförda af B.,
enär de funnos där redan före hans ankomst hit. – B:s
tidiga död (han fick blott i elfva år verka i sitt
nya hemland) var en stor förlust för den svenska
konsten, i hvars historia på 1700-talet han vid
Taravals sida intager en mycket framstående plats.
O. G–g.

Bouchardy [bojardi], Joseph, fransk teaterförfattare,
f. 1810, d. 1870. Bland hans många effektfulla, af
bulevard-teatrarnas publik högeligen omtyckta stycken
märkas Le sonneur de Saint-Paul (1838; "Ringaren i
S:t Paul", 1846) och Lazare le pâtre (1840).

Bouchari, Abu. Se Buchari.

Bouche [böj], fr. (lat. bucca), mun. –
Bouche close! Tyst! Håll munnen! – Bonne bouche, läckerhet,
kräslighet; angenäm eftersmak.

Bouché . Bché., i naturvetenskapliga namn beteckning
för P. F. Bouché, trädgårdsdirektör i Berlin, f. 1785,
d. 1856.

Bouché [bo j e], Karl de, tysk glasmålare,
f. 1845 i München, studerade måleri vid
akademien därstädes, var 1869–73 verksam i ryssen
Svertsjkovs glasmålningsanstalt i Schleissheim och
upprättade därefter en egen verkstad i München. Han
behärskar alla stilarter och har utfört monumentala
glasmålningar till kyrkor i och utom Tyskland –
bl. a. till domkyrkan i Visby – samt till universitet,
bibliotek och andra profana byggnader. G–g N.

Boucher [boje], François, fransk målare och
kopparstickare, f. 1703 i Paris, d. där 1770, började
sina studier hos Fr. le Moine och begaf sig 1727
till Rom, af hvilken resa han likväl icke skördade
stor vinst, enär han ej uppfattade de store mästarnas
verk. 1734 blef han medlem af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 12 12:23:39 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbc/0721.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free