Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad / 1419-1420 (1905) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Braham ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ord och föredöme mana sina ståndsbröder till
uppoffringar för det allmänna. – B. hade ärft
Visingsborgs grefskap, hvilket under hans
tid betydligt ökades, och fick 1650 Kajaneborgs
friherreskap, det vidsträcktaste i riket. Dessutom
egde han en mängd mindre förläningar. På hans område
funnos fyra städer och flera praktfulla herresäten. Å
Visingsborg höll han egentligen sitt hof. Om sina
underhafvandes bästa bar han faderlig omsorg, hvarom
flera inrättningar vittna.


Per Brahes staty i Åbo.

Under ledning af en i Åbo bildad kommitté
för insamling af medel till ett monument öfver
B. anordnades på flera orter i Finland i sept. 1880
minnesfester, hvarjämte en skrift, "Per Brahes minne",
utgafs. B:s (af W. Runeberg modellerade) staty
aftäcktes i Åbo i maj 1888. D. Krutmejer utgaf
1806 "Per Brahes tankebok", efter handskrift i
Skoklosters bibliotek. K. K. Tigerstedt utgaf
1880 och 1888 "Ur Per Brahes brefväxling. Bref
från och till P. B." B:s bref till rikskansleren
A. Oxenstierna, omfattande tiden 1633–51,
utgåfvos 1890 af Vitt. hist. o. ant. akad. genom
P. Sondén. "Pär Brahes visbok" utgafs 1894 af
A. Noreen och H. Schück. En utförlig monografi öfver
B. af Petrus Nordmann utkom 1904 bland "Skrifter
utgifna af Svenska literatursällskapet i Finland".
E. G. P.*

7. Nils B., den föregåendes broder, krigare, f. 14
okt. 1604, studerade vid Uppsala universitet, hvars
kansler fadern då var, blef 1620 page hos Gustaf
Adolf, tillbragte 1621 några månader i utlandet och
anlände s. å. till Livland, där han var närvarande
vid Rigas belägring och intagande och
dit han äfven 1622 återvände. Sedan studerade han
omkr. tre år i Leiden, blef kammarjunkare 1625
och fänrik vid hofregementet 1626. Han deltog med
utmärkelse i de heta striderna vid Mewe 1626 och
vid Danziger-haupt 1627. Sistnämnda år blef han
öfverstelöjtnant vid lifregementet och slagen
till riddare. Jämte skotten Leslie skickades
han 1628, som öfverste för Upplands fotfolk,
till Stralsund och ådagalade vid dess försvar
stor tapperhet. B. återvände med sitt folk till
Sverige hösten 1629, men följde sommaren 1630
konungen vid dennes öfvergång till Tyskland och
tjänstgjorde numera oftast såsom generaladjutant
hos konungen. Han bevistade slaget vid Leipzig 1631
och utnämndes s. å. till öfverste för lifregementet
och chef för konungens lifgarde, hvilka tillsammans
bildade den berömda s. k. "gula brigaden", den
till rang och förtjänst förnämsta kåren i hela
armén. B. bidrog genom sin tapperhet till intagandet
af det såsom ointagligt ansedda citadellet i Würzburg
i okt. 1631, öfvergick i dec. s. å. med 300 man
af sin brigad Rhen vid Oppenheim och slog tillbaka
den mångdubbelt öfverlägsne spanske generalen Don
Filippo de Silva; han bidrog äfven mycket till svenska
härens lyckliga öfvergång öfver Lech i april 1632,
blef samma år general af infanteriet och fick,
först vid Nürnberg och sedan vid Lützen, pröfva
sina krafter mot Wallenstein. I den sistnämnda
drabbningen anförde han svenska arméns center,
öfvergick tvenne gånger de fientliga skansgrafvarna
och kastade fiendens kärntrupper på flykten; men
vid Pappenheims ankomst hämtade de kejserlige nytt
mod och angrepo från tre sidor lifregementet, af
hvilket nästan hvarenda man stupade. B. fick det ena
knäet krossadt och fördes sedermera till Naumburg,
hvarest han dog 21 nov. s. å.; han begrofs 1633
i östra Ryds kyrka i Roslagen. Han aktades högt
såväl af konungen som af soldaterna, och Gustaf
Adolf ansåg honom, näst Lennart Torstenson,
för det bästa fältherreämnet i svenska hären.
S. C.



8. Ebba B., dotter af B. 4, f. 15 mars 1596, blef
enligt sin döende moders åstundan och på grund af
den förtroliga vänskap, som rådt mellan henne och
drottning Kristina, Karl IX:s andra gemål, upptagen
vid hofvet, där hon såväl för sin fägring som för
sitt älskvärda och förståndiga uppförande snart i
högsta grad vann allas välvilja. I sitt nittonde
år fattade Gustaf II Adolf en brinnande kärlek till
den sjuttonåriga fostersystern, yppade för henne sin
böjelse och vann hennes genkärlek. Änkedrottningen
motarbetade dock på allt sätt den ifrågasatta
förbindelsen, och Ebba, som dagligen var utsatt
för hennes uppenbart visade ovilja, förlorade
modet. Slutligen bad hon sin kunglige älskare
öfvergifva tanken på deras förening. Men Gustaf
Adolf, som i de ömmaste bref utgöt sina känslor
och förhoppningar, drog försorg om att Ebba B. 1614
fick flytta till den gamla änkedrottningen Katarina
Stenbock på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>