Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kronecker, 1. Leopold K., tysk matematiker - Kronecker, 2. Karl Hugo K., tysk fysiolog - Kronenberg - Kronenburg - Kronenthaler, detsamma som Albertusthaler (se d. o.) - Krones, Franz Xaver, ritter von Marchland, österrikisk historiker - Kronevaldshögs redutt - Kronfistel, veter., detsamma som hofbroskfistel. Se Hoflidanden - Kronfjäll, bot. Se Gramineæ, sp. 99, fig. 1, k. - Kronfåra, veter. Se Hof, sp. 895. - Kronfältherre. Se Hetman - Kronglas - Kronhjorten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kronenberg - Kronhjorten
formen för rötterna till en algebraisk ekvation, som
kan lösas medelst radikaler, hvarvid K. fullföljde
den tankegång, som ledt norske matematikern Abel och
fransmannen Galois vid deras banbrytande forskningar
på detta område. Sedermera egnade K. en mängd
afhandlingar åt den högre algebran och åt talteorien
samt särskildt åt sådana frågor, som samtidigt beröra
dessa båda grenar af matematiken. Bland speciella
ämnen, som K. behandlade, må nämnas teorien för
kvadratiska former, komplex multiplikation af
elliptiska funktioner, Sturms funktioner och
karakteristikteorien, i sammanhang hvarmed han
generaliserade den s. k. Cauchys integralsats till
att gälla äfven om funktioner af flera oberoende
variabler. I aflägsnare förbindelse med hans
öfriga arbeten står hans lösning af femte gradens
ekvationer, hvilken han upptäckte ungefär samtidigt
med Hermite (se d. o.) och Brioschi samt sedermera
i flera afhandlingar ytterligare förbättrade och
utvecklade. - Af K:s afhandlingar äro de flesta
införda i Berlinakademiens handlingar eller i
den af Crelle grundlagda "Journal für die reine
und angewandte mathematik", som K. (i förening
med K. Weierstrass) redigerade sedan 1880. Bland
dessa må nämnas Über schaaren von qvadratischen und
bilinearen formen (1874), Über sturm’sche functionen
(1878) och Grundzüge einer arithmetischen theorie
der algebraischen grössen (1882). Utgifningen af
K:s Vorlesungen (bd I-III, 1894-1903) lämnades åt
K. Hensel och E. Netto, af hans Gesammelte werke åt
Hensel (bd I-III: 1, 1895-99).
2. Karl Hugo K., den föregåendes broder, tysk
fysiolog, f. 27 jan. 1839 i Liegnitz, med. doktor
1863, e. o. professor i fysiologi i Leipzig 1874 och
i Berlin 1876 samt ord. professor 1884 i Bern, har
utöfvat en omfattande verksamhet som forskare och
lärare. Hans vetenskapliga skrifter, som hänföra
sig hufvudsakligen till de vegetativa organens
fysiologi och till den allmänna muskelfysiologien,
ha offentliggjorts i flera olika tidskrifter. 1896
invaldes K. till led. af Vet. soc. i Uppsala.
1. (I. F.) 2. R. T-dt.
Kronenberg [krån-], stad i preussiska
reg.-omr. Düsseldorf (Rhenprovinsen), nära
floden Wupper och staden Solingen. 11,340
inv. (1905). Järn- och stålindustri.
J. F. N.
Kronenburg [krån-], nordvästlig förstad till
Strassburg.
Kronenthaler [krä-], detsamma som Albertusthaler (se d. o.).
Krones [krå-], Franz Xaver, ritter von Marchland,
österrikisk historiker, f. 1835 i Mähren,
d. 1902 i Graz, vid hvars universitet han sedan
1865 var professor i österrikisk historia, skref
ett stort antal arbeten, berörande olika perioder
af Österrikes och Ungerns historia. Bland dem märkas
en bredt anlagd, sakrik, men i framställningen föga
öfverskådlig Handbuch der geschichte Österreichs (5
bd, 1876-79) och vidare Zur geschichte Ungarns im
zeitalter Franz Rákóczys II (1870), Zur geschichte
Österreichs im zeitalter der französischen kriege
und der restauration, 1792-1816 (1886) samt Aus
Österreichs stillen und bewegten tagen, 1810-1812 und
1813-1815 (1892) och Die markgrafen von Steier (1897).
V. S-g.
Kronevaldshögs redutt, på Gottland, Eksta socken,
byggdes i juni 1713 och bestyckades med 9
kanoner för beskjutning af segelrännan mellan Gottland
och Lilla Karlsö. Ehuru reduttens bibehållande 1719
beslöts, lämnades den dock kort därefter att förfalla.
L. W:son M.
Kronfistel, veter., detsamma som hofbroskfistel. Se Hoflidanden.
Kronfjäll, bot. Se Gramineæ, sp. 99, fig. 1, k.
Kronfåra, veter. Se Hof, sp. 895.
Kronfältherre. Se Hetman.
Kronglas (eng. crownglass). tekn., en ofärgad,
särdeles klar och genomskinlig, blyfri glassort,
som begagnas till optiska ändamål. Ehuru
ljusbrytningsförmågan hos detta glas är mindre
än hos det blyhaltiga flintglaset, som nyttjas
till förfärdigande af astronomiska linser, är dock
färgspridningen hos kronglaset vida mindre, hvarför
de s. k. akromatiska (färgfria) linserna till tuber
och kikare sammansättas af två olika slipade linser,
den ena af flintglas och den andra af kronglas. Jfr
Akromatism och Glasfabrikation, sp. 1281.
C. A. D.*
Kronhjorten, Cervus elaphus, zool., den som värderadt
högvildt under århundraden mest ingående studerade och
därför bäst kända arten af hjortsläktet, igenkännes
på följande karaktärer: nosspetsen (mulen) är
h. o. h. bar; svansen tydligt utbildad, ehuru kort,
ung. af örats halfva längd; öfre hörntänder finnas
hos såväl hannen som honan; hornen äro rikt förgrenade
och ej blott vid basen, utan äfven utåt
spetsarna trinda, samt mer eller mindre knottriga,
"pärlade", kroppsfärgen är om sommaren mörkt
rödbrunaktig, med nedre delen af kroppssidorna
grågulaktig; hufvudet är grått, ofvan mörkare, på
sidorna ljusare, från nacken sträcker sig ett mörkt
band efter halsen och framryggen; främre delen af
bröstet och buken är brunaktig, bukens bakre del och
lårens insida smutshvita, benen i öfrigt grå; trakten
kring anus, "spegeln", är ljusröd till smutshvit. I
vinterdräkten bli de rödbruna delarna
[Fig. 1. Kronhjort hanne.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
