- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 15. Kromat - Ledvätska /
185-186

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kufisk skrift - Kuflungarna (Kuvlungarna). Se Jon Kuvlung - Kuflungarna - Kufra - Kufstein - Kuftarbeten - Kufung, Nikolaus. Se Arnmödlingarna - Kufvel - Kug-Aral - Kuge - Kugel - Kugelhupf - Kugellack - Kuggfräsar - Kuggfräsmaskin - Kugghjul - kugghjulsfil - Kugghjulssmörja - Kuggstång - Kuggstångsbana

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af det muhammedanska väldet. Att araberna erhöllo
detta genom beröring med syrerna före Muhammeds tid,
visar sig af den kufiska skriftens stora likhet med
den äldsta syriska, estrangelo (se d. o.); men sin
närmaste förebild har den i den arameiska skriftform,
som de Vogüé funnit i de nabateiska inskrifterna
i Hauran. Den nyttjades naturligtvis såväl till
inskrifter och böcker som för det dagliga behofvet;
men småningom utträngdes dess stela, rätvinkliga
former af den lätt löpande rundskrift, som bar namnet
néschi ("bokskrift") och från 900- eller 1000-talet
h. o. h. trädde i stället för den förra. Den kufiska
skriften finnes nu för oss tillgänglig dels i de
äldsta koranhandskrifterna, dels och i synnerhet
på mynt (se Kufiska mynt), sigill, grafinskrifter
o. d. Jfr Moritz, "Arabic palaeography" (1905). H. A.*

Kuflungarna (K u v l u n g a r n a). Se J o n K
u v-lung.

Kufra (Kufara, el-Kofra), eg. plur. af
arab. kāfir, otrogen, en bland de största oasgrupperna
i Sahara, hvilken först genom G. Rohlfs’ expedition
(1879) blifvit närmare bekant. Den ligger mellan
24°–28° n. br. och 19°–23° ö. lgd samt består af
oaserna Taiserbo (6,343 kvkm.), Sighen (2,054 kvkm.),
Buscima (320 kvkm.), Erbehna (314 kvkm.) och Kebabo
(8,793 kvkm.), inalles 17,824 kvkm. Floder finnas
icke, men hvarje oas har ett saltträsk eller sjö, och
på 1–3 m. djup träffas öfverallt dricksvatten. Hästar,
åsnor, getter, får och nötkreatur hållas. Vackra
trädgårdar och åkerfält lämna alla slags köksväxter,
citroner, granatäpplen, oliver och utmärkt vin. Af
dadelpalmer finnas omkr. 1 mill. Klimatet är mindre
hett än i andra orter på samma bredd. Invånarna,
suya-araber, äro fanatiska muhammedaner; de fleste
bo i Barka och komma blott vid dadelskörden till K.;
de ständige invånarna äro därför blott omkr. 700,
som äro koncentrerade i ett par byar i Kebabo. De
tillhöra alla senusisekten, hvars chef (kalif) sedan
1903 har sitt säte i Kebabo.
J. F- N.

Kufstein [ko’fstajn], stad och fordom fästning
i Tyrolen, vid Inn, nära bajerska gränsen
samt järnvägarna till Innsbruck och München,
484 m. ö. h. 2,897 inv. (1900), som kommun,
tillsammans med den på vänstra sidan af Inn
belägna orten Zell, 4,549 inv. Invid staden
ligger den gamla bergfästningen Geroldseck,
hvilken, sedan den uppgifvits som fästning,
förr begagnades som statsfängelse och nu är
upplåten till kasern. – På grund af sina vackra
omgifningar har K. en mycket stor turisttrafik.
(J. F. N.)

Kuftarbeten (ind. koftgari). 1. Indiska damaske-rade
eller inkrusterade arbeten i guld på stål. Kuftarbeten
tillverkas i Kashmir, Punjab och Nisams rike. Jfr
fig. 7 å pl. Indisk k o n s t s l ö j d I samt I n k
r u s t e r a. - 2. Japanska metallarbeten med större
förgyllda eller försilfrade ytor, som framställts
genom ytans lindriga fördjupning medelst afskrapning
(efter teckningens konturer) och påföljande beläggning
med tunn guld- eller silfverfolie, som fästs genom
gnidning eller medelst något kitt. Sålunda åstadkommcs
billigare damaskering å bronser m. m.

Kufung, Nikolaus. SeArnmödlingarna.

Kufvel. Se B i r g i 11 i n o r d e n, sp. 456.

Kug-Aral, ö i Aralsjön (se d. o.).

Kuge, Se bd XII, sp. 1454.

Kugel [ko’-],, ty. Se Hat ta 1.

Kugelhupf [kogelhopf], bakverk af fint mjöl, smör,
ägg, socker, salt och grädde, som jäses och bakas
i formar och serveras med äpple- eller syltsås. Med
sötmandel, russin och litet kanel kallas bakverket,
som äfven kan användas som kaffebröd, för
Kaiser-K. Jfr Hagdahl, "Kokkonsten" (2:a uppl. 1896).

Kugellack. Se Fiorentinlack.

Kuggfräsar, mek. tekn. Se Fräs, sp. 44.

Kuggfräsmaskin, maskinb. Se Fr asm ask i-n e r,
sp. 49.

Kugghjul, mek., ett vid omkretsen med framskjutande
tänder ("kuggar") försedt hjul, hvilket är anbragt
på en axel. Två sådana hjul ingripa i hvarandra,
så att en kugge på det ena hjulet kommer in i rummet
mellan två kuggar på det andra. Kuggarna äro formade
på det sätt, att, när det ena hjulet kringvrides,
det andra bringas i rotation genom den tryckning
de med hvarandra i beröring varande kuggarna utöfva
och den ena kuggen efter den andra sålunda kommer i
verksamhet. Inom den praktiska mekaniken äro kugghjul
bland de vanligast använda medlen för öfverförande
af en kraft från en axel till en annan eller för att
öfverföra en rotationsrörelse, vare sig med lika,
förstorad eller förminskad hastighet. De användas
äfven i många olika former. Äro de axlar, mellan
hvilka rörelsen meddelas, parallella sinsemellan,
erhålla hjulen en cylindrisk grundform och benämnas
stjärnhjul. Om däremot axlarna bilda en vinkel och
innehållas i samma plan, blir grundformen konisk,
och man gör då bruk af koniska hjul. Dessa äro de
båda förnämsta formerna, men många andra begagnas
för särskilda ändamål. Vanligen äro kuggarna i ett
hjulpar af gjutjärn, men stundom ger man det ena
hjulet kuggar af trä och det andra kuggar af järn. –
Konstruktionen af kugghjul tar geometriska insikter i
anspråk, ifall man skall kunna med säkerhet påräkna en
fullt tillfredsställande verkan. Man formar kuggarnas
sidor, mellan hvilka tryckningen eger rum, dels efter
räta linjer, dels efter epicykloider, hypocykloider
och evolventer, men för bekvämare utförande begagnas
vanligen i st. f. de nämnda kroklinjerna cirkelbågar,
hvilka så nära som möjligt öfverensstämma med dessa
kurvor. G. R. D.*

kugghjulsfil, mek. Se Fil, sp. 190.

Kugghjulssmörja. Se Konsistensfett.

Kuggstång, mek., en rak stång, som är försedd med
kuggar och ingriper i ett kugghjul (se d. o.), så att
på detta sätt en rätlinig rörelse kan förvandlas till
roterande eller omvändt. G. R. D.*

Kuggstångsbana, järnv., sådan järnväg, vid hvilken
i anledning af banplanets stora lutning finnes en
mellan skenorna lagd, i syllarna fäst kuggstång,
i hvars kuggar ett på någon af lokomotivets
drifhjulsaxlar anbragt kugghjul ingriper, så att
denna anordning blir den för rörelsens åstadkommande
väsentliga mekanismen. Vid vanliga järnvägar,
s. k. adhesionsbanor, är trycket från lokomotivets
drifhjul mot skenorna tillräckligt stort, för att
den däraf alstrade släpfriktionen mellan hjul och
skena skall kunna öfvervinna tågmotståndet under
rörelsen. Denna släpfriktion, som under i öfrigt
likartade förhållanden till sin storlek mätes af
tyngdkraftens mot banplanet vinkelräta komposant,
minskas i samma mån, som nämnda krafts med banplanet
parallella komposant ökas, d. v. s. vid tilltagande
stigning å

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 25 14:45:40 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbo/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free