Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kullberg, Viktor - Kullbåt - Kulle - Kulle, 1. Nils Jakob K - Kulle, 2. Henrik Axel K. - Kulle, 3. Tora K. - Kulle, 4. Sven Servatius K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
209
Kullberg-Kulle
210
samt 1877 arkivarie där. K. utgaf en förteckning
af Svenska Riks-Archivets pergamenlsbref från och
med 1351 (omfattande tiden 1351-1400; 3 dlr, 1866-
72), med angifvande af deras innehåll, samt "Svenska
Riksrådets protokoll" (omfattande tiden 1621-33; 3
dlr, 1878-85). Bägge dessa publikationer, som röja fin
urskiljning och stor forskarflit, intaga en utmärkt
plats bland svenska källskriftsamlingar. Sedan
1881 var K. led. af Vitt. hisfc. o. ant. akad.
1. K. W-<?.
Kullberg, Viktor, kronometerfabrikant, f. 13
aug. 1824 på Gottland, d. 7 juli 1890 i London,
utbildade sig från sitt 16:e år i yrket, först
hos krono-meterfabrikanten Söderberg i Visby och
Stockholm, 1849-50 i Köpenhamn hos L. U. Jiirgensen
och 1850-60 i London. Sedan K. 1860 börjat drifva
egen rörelse, vann han s. å. silfvermedalj vid
utställningen i Besancon och 1861 hedersdiplom i
Paris, förklarades 1862, vid världsutställningen
i London, för "den utan jämförelse bäste"
samt belönades 1863, liksom åtskilliga gånger
senare, med Greenwich-observatoriets första
hederspris, hvaijämte han utmärktes med högsta
klassens belöningar vid snart sagdt alla större
utställningar och mottog heders-bevis från
konstindustriella akademier i Storbritannien,
Frankrike och Schweiz. K., som föredrog att
förbli svensk undersåte, ansågs vara en af de
allra förnämste kronometertillverkare på sin tid.
<B-d.)
Kullbåt 1. Kull vef båt. Sedan sjökommunikationerna
inom Stockholm, åtminstone från 1600-
Kullvefbåt på Stockholms ström. Efter teckning
af F. v. Dardel i serien "Ur dagens händelser".
talet, besörjts af roddarlaget och därefter af
rod-derskor (jfr Fredmans epistel n:r 33), började
dessa farkoster 1834 att utträngas af "vefbåtar",
hvilka sågo ut ungefär som en hjulångbåt, ehuru
naturligtvis utan skorsten, och som sköttes af
dalkullor. Skofvelhjulen framdrefvo dessa båtar snabbt
nog på deras langturer, till Djurgården, Essingen
och Liljeholmen. Sedan ångslupar kommit i bruk på
1860-talet, upphörde småningom de gamla kullbåtarna.
Kulle. Se Berg, sp. 1415.
Kulle. 1. Nils Jakob K., målare, f. 6 juli
1838 i Lund, d. 5 april 1898 i Stockholm, kom
1855 i guldsmedslära och arbetade i yrket från
hösten 1860 i Stockholm, där han äfven var elev
vid konstakademien 1864-72. Han målade små, med
etnografisk trohet genomförda motiv ur skånskt
bondelif: Hos kloka gumman (1875), Brudstass (1876),
En samvetsfråga (s. å.), Dagen efter gillet (1877),
Linskäk tn ing (1883, Nationalmuseum, f. n. deponerad
i kanslihuset). K. egnade sig äfven åt studiet af den
textila slöjden i sin hemort och blef på detta område
en banbrytare. Han förstod äfven den tekniska sidan
i ämnet och skref därom bl a. Svenska aUmogeväfnader
(i "Medd. från Sv. slöjdfören.", 1885). K. deltog
i stiftandet af föreningen Handarbetets vänner
(1874) och gjorde för dess räkning-1875 en längre
resa i Skåne för att inköpa textilföremål, studera
arbetsmetoder och inleda arbcts-förbindelser. Det
var genom K:s förmedling, som de första väfverskorua
och knypplerskorna i Skåne tillfördes ofvannämnda
förening. Han egnade sig alltmer och till sist
uteslutande åt textilkonsten samt inrättade med
Tora Kulle i Lund väfskola och affär i Lund och
Stockholm. Under de senaste åren skötte K. ensam egen
väfskola och försäljning i Stockholm.
2. H e n r i k A x e l K., den föregåendes
broder, målare, f. 22 mars 1846 i Lund, d. 27
febr. 1908 i Stockholm, var elev vid konstakademien
1865-72, vistades i Düsseldorf 1875-80 och
i Paris 1880-83. Från hans Dusseldorfstid äro
bl. a. målningarna Telegrammet (1876), Kyrkoråd på
landet (1877, Nationalmuseum), Underskriften (1879),
Rivalerna (s. å.), i hvilka en liflig karakteristik
af figurerna är det mest framträdande draget.
I Paris målades Den förlorade sonen (1881; en
färgskiss till täflan finns i Nationalmuseum).
Bland hans öfriga målningar märkas Killespelarna,
Hålbyggare, Strykerska, Sömmerska, Skånsk
fiskarflicka (Göteborgs museum) samt
äfven stilleben och porträtt. K. blef lod.
af konstakademien 1887 och lärare i teckning där 1891.
3. Tora K., hustru till en den
föregåendes broder, konstväfverska, född
Nilsson, f. 1849 i Håstenslöf nära Lund,
egnade sig från midten af 1870-talet åt
höjandet af skånsk kvinnlig hemslöjd, såväl
väfnad som knyppling. Hon blef den första
grundliga kännaren af de gamla tekniska
förfaringssätten, som sedan länge råkat i
glömska bland folket. Hon upprättade i Lund en
väfskola, från hvilken många skickliga väfverskor
och lärarinnor i facket utgått - äfven till
Handarbetets-vänner - och som nu har filialer i flera
städer, äfven i Stockholm.
4. SvenServatiusK., broder till K. l och 2,
medaljeravör, f. 13 maj 1860 i Lund, var elev af
Tekniska skolan i Stockholm och af A. Lindberg 1876-87
samt af P. Tasset och Gauth;er i Paris 1887-92.
K. var bosatt i Paris till 1902. Bland hans arbeten
märkas S. Genoveva (1890), Ars longa, vita breris
(1892), Sport vélorivédiqne (1893), Vin-utställningen
i Bordeaux (1895), Socitté PMlnma-tique de Bordeaux
fondée 1S05 (s. å.) samt porträtt-medaljerna öfver
A. le Grand ainé (s. å.), P. Fur-Stenberg med fru
m. fl. K. har äfven graverat mynfr
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
