Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kulm - Kulm, geol. - Kulm. 1. Kretsstad, 2. By - Kulman, Jelisaveta Borisovna - Kulmbach - Kulmbach, H. von, Se Culmbach - Kulmen - Kulmination - Kulminationshöjd - Kulminera - Kulmsee - Kulmögel - Kulna - Kulnev, Jakov Petrovitj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
213
Kulm-Kulnev
214
Kulm [kolm], ty., bergstopp, största höjden på en
bergknut.
Kulm, geol., karbonsystemets (stenkolssystemets)
undre afdelning, består af dels rent marina
kalk-stensaflagringar, dels i sestuarier samtidigt
afsätta sandstens- och lerstenslager med landväxter
och flerstädes äfven kolflötser (Skottland, Schlesien,
Syd-Kyssland, Spetsbergen o. s. v.). Stundom få
endast den senare sortens aflagringar namnet kulm till
-skillnad från kalkstensaflagringarna, som benämnas
kolkalk och icke äro kolförande. Stundom sammanfattas
båda under det senare namnet. E. E.
Kulm [kolm]. 1. (Po. Chełmno) Kretsstad
och sedan 1910 fästning i preussiska
reg.-omr. Marienwerder (Westpreussen), nära
högra stranden af Weichsel. 11,665 inv. (1905),
flertalet katoliker. Gymnasium, realskola,
kloster. Järnindustri. Den af Fredrik II 1775
upprättade kadettskolan flyttades 1890 till
Köslin. K. är den äldsta staden i Westpreussen och
fanns redan före Tyska riddarnas ankomst, hvilka
1232 uppbyggde slottet i K. 1466–1772 hörde staden
till Polen. Det katolska biskopsstiftet K. inrättades
1243 och består ännu. Domkapitlet och biskopen hade
dock sitt säte först i Löbau, sedermera i Kulmsee
och Althausen, tills de 1824 flyttade till det forna
cisterciensklostret Pelplin i reg.-omr. Danzig. –
2. (Tjech. Chlumec) By i norra Böhmen, området
(bezirk) Aussig, 5 km. n. ö. om Teplitz, bekant
genom det nederlag, som en rysk kår under Ostermann
och en preussisk under v. Kleist tillfogade
franska kåren Vandamme 29 och 30 aug. 1813.
1. (J. F. N.) 2. C. O. N.
Kulman, Jelisaveta Boris o v n a, rysk skaldinna,
f. 1808 i Petersburg, d. 1825. Det säll-spordt
brådmogna barnet behärskade vid 12 års ålder ryska,
tyska, engelska, italienska, latin och grekiska. På
alla dessa språk författade hon med samma lätthet
i formellt hänseende omväxlande dikter. Vid 13
års ålder erkändes hon af Goethe och Jean Paul som
skaldinna. I Tyskland och Italien vann hon lof för
sina skaldestycken på dessa länders språk. Hennes
grekiska dikter buro en sådan genuin prägel, att
man försökte utgifva dem . för återfunna kväden af
Korinna. Hennes ryska dikter offentliggjordes 1833
(nya uppl. 1839, 1841) af kejserliga akademien
i Petersburg. I Tyskland ut-gåfvos 1835 hennes
Rämmtliche åiclitvngen (1835: S:e uppl. 1857) och
1875 ett urval af dem. (A-d J.)
Kulmbach [ko’lm-], stad i bajerska
reg.-omr. Oberfranken, 18 km. n. v. från
Baireuth, vid en af Mains källfloder, Weisser
Main. 10,543 inv. (1905). Staden har realskola,
museum, bomullsspinneri, linne-, bomullstygs- och
plyschtillverkning, järn- och annan industri, men är
hufvudsakligen ryktbar för sina stora ölbryggerier,
som årligen exportera mer än 800,000 hl., ända
till Amerika och Australien. Invid staden ligger
den forna borgen Plassenburg, som 1806
genom kapitulation kom i fransmännens händer och
sedan slopades af dem som fästning. Nu begagnas
den som tukthus. 1398–1603 var den residens
för markgrefvarna af Brandenburg-Kulmbach.
(J. F. N.)
Kulmbach [ko;lm-], H. von. Se
Culmbach. Kulmen (lat. cidmen), eg. höjdpunkten af en
uppåtsträf vande och därefter åter fallande linje;
liöjdpunkten i en utveckling eller ett förlopp. Jfr
Progress^ och E e g r e s s.
Kulmination (se Kulmen), astron., en himlakropps
öfvergång från att öka sin höjd öfver horisonten
till att minska densamma eller tvärt om Meridianen
delar alla dagcirklar i två lika, till horisonten
symmetriskt belägna delar, hvarvid skärningspunkterna
äro de punkter, där himlakroppen uppnår sin
största och sin minsta höjd. Kulmin a-tionen
är sålunda detsamma som himlakroppens passage
genom meridianen. Den meridianpassage, vid hvilken
himlakroppen har sin största höjd, kallas för öfre
kulmination, den, då höjden är minst, för undre
kulmination. Solen har sålunda sin öfre kulmination
vid sann middag, sin undre vid sann midnatt. Endast
cirkumpolarstjärnor äro öfver horisonten både
i öfre och undre kulminationen, alla andra öfver
hufvud synliga stjärnor endast i öfre kulminationen.
F. J- (B-d.)
Kulminationshöjd, gcogr. Se Berg, sp. 1416.
Kulminera (se Kulmen), nå sin höjdpunkt; vara på
höjden af ära o. s. v.
Kulmsee [ko’lmse], stad i preussiska
reg.-omr. Marienwerder (Westpreussen), vid en
sjö s. ö. om Kulm. 10,004 inv. (1905). Stort
sockerbruk. Stadens gamla slott var till 1772
domkapitlets och till 1824 biskoparnas af Kulm
residens.
(J. F. N.)
Kulmögel, bot. Se Mucorinese.
Kulna, en vid Sloup i Mähren n. ö. om Brünn,
befintlig tunnelliknande grotta med 2 öppningar,
85 m. lång, 5–8 m. hög och omkr. 20 m. bred. Där ha
påträffats omkr. 16 m. tjocka aflagringar af kalkgrus
och lera med talrika benrester af större förhistoriska
djur. I de öfre lagren finnas intill öfver 4 m. djup
spår af diluvialmänniskan i form af stenredskap
och snidade benföremål, såsom synålar med fint öga,
spjutspetsar och prylar. Horn och ben, hufvudsakligen
af ren, utgjorde jämte flinta materialet för
redskapen. Många sönderslagna ben af ren förekomma
i samma lager. Grottan har varit bebodd under den
s. k. madeleinetiden.
T. J. A.
Kulnev [-eff], Ja k öv Petrovitj, den i "Fänrik
Ståls sägner" besjungne ryske krigaren, föddes 1764
och tillhörde en adlig ätt i Pskov. Han del to s:
i ryska fälttågen mot Turkiet 1789, i Polea 1794 och
mot Napoleon 1807 samt var i 1808-09 års finska krig
med från början. I slutet af mars 1808 kom han med en
trupp kosacker till Jakobstad, där J. L. Runeberg -
vid den tiden en fyraårig pilt - hade sitt hem och
där sedermera minnet af K:s originella personlighet
länge lefde kvar Efter krigsskådeplatsens fortsatta
förflyttning norr ut var det K., som genom affärerna
vid Ypperi, Viret och Pyhä-joki (16 april) inledde
slaget vid Siikajoki. Samma dag detta stod (18
april) utnämndes han till öfverste. 3 juli kom
han med 2 bataljoner af ryska hnfvudhären till
Vlastovs förstärkning vid Lintulnks och biträdde
Tid v. Fieandts tillbakadrifvande därifrån. Under
fälttågets fortgång anförde han med stor påpasslighet
och djärfhet ryska hufvudstyrkans avantgarde, var
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
