- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 15. Kromat - Ledvätska /
287-288

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kunskapsteori - Kunskap är makt - Kunst, Wilhelm - Kunst-Meyer. Se Meyer, J. H. - Kunstwart - Kunt - Kunta - Kunth, Karl Sigismund - Kunto - Kuntze, Johannes Emil - Kuntze, Otto - Kunz, Hermann

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

287

Kunskap är makt-Kunz

288

Den mänskliga kunskapsförmågans egen natur, så lärde
han, är grunden till, att den fattar sinnesintrycken
på ett visst sätt eller i en viss form, ehuruväl
dessa sinnesintryck för honom, likasom för Lockc,
härröra från ett utom medvetandet förefintligt
"ting i sig". Då denna form är för människan
nödvändig, är det gifvct, att så långt människan har
sinnesintryck, eller så långt hon föreställer sig
en värld, -sammansatt af sådana, d. v. s. så långt
den sinnliga världen sträcker sig, så långt har ock
verkligheten denna form och är följaktligen nödvändigt
bestämd. Däremot har människan ingen möjlighet att ega
kunskap om en öfvcrsinnlig värld eller om tingen i sig
<se Kant). Efter Kant ha bemödandena hufvudsakligen
gått ut på att visa dels otänkbarheten af tinget i sig
(Fichte), dels möjligheten för människan att tränga
fram till kunskap om det absoluta (Schelling). Enligt
Hegel utgör tanken väsendet i allt och alltings grund,
hvadan ock människan, i motsats till hvad Kant hade
lärt, kan med sin tanke tränga fram till väsendet i
tingen och fatta verkligheten från dess absoluta sida
(se Hegel). - Af Boström genomfördes denna idealism
så, att han identifierade "vara" med "förnimmas" och
fattade själfmedve-tandet som väsendet i allt. Allt är
följaktligen själf-medvetandets bestämningar, och från
detta måste all visshet härledas, ej endast, såsom
för Kant, hvad formen angår, utan äfven beträffande
innehållet. Kunskapen är följaktligen medvetandets
konstanta och nödvändiga bestämdhet. Men i och genom
denna bestämdhet fattar sig äfven medvetandet som
be-stämdt af det absoluta (se Boström och Förnuft).
L. II. Å.*

Kunskap är makt, eng. knowledffe is power, ett
bevingadt uttryck från Francis Bacons "Reli-gious
meditations" (1598). Uttrycket är urspr, latinskt:
Nom el ipsa scientia potestas est.

Kunst [ko’nst], Wilhelm, tysk skådespelare, f. 1799
i Hamburg, d. 1859 i Wien, debuterade 1819 i Lybeck,
hade länge sitt stamhåll i Wien och uppträdde på
icke mindre än 276 skådebanor. - K. var utrustad
med de yppersta yttre medel för åter-gifvande af
hjälteroller, men han hade för mycket af braskande
komediant i sitt konstnärskap liksom i sitt
lefverne. Till hans bästa roller hörde Karl Moor,
GötZy Otto v. Wittelsbach, markis Fösa, Ham-L’l
och Othello.

Kunst-Meyer [ko’nst-]. Se Meyer, ,T. H.

Kunstwart [ko’nst-], en 1887 af Ferdinand Avc-r irius
grundlagd och alltjämt af honom ledd tidskrift. Den
företräder konstreformatoriska intressen OL-h har med
energi bekämpat flärd och följetongs-\asen. Dess
strid för att väcka och vidga intresset och
förståndet för verklig konst har sträckt sig till
såväl musik och författarskap som bildande konst och
konstindustri (möbler, arkitektur, hembygdskonst);
pä alla dessa områden har tidskriften varit
väckande (»fh initiativrik. Åtskilliga af de från
"Kunstwart" härrörande företagen (t. ex. konstnärliga
reproduktioner af mästerverk) ha i hög grad bidragit
till smakens luttring.

Kunt (Kont), korg af björknäfver för bärplockning
(jfr Bark 2); ryggsäck (vanligen af näfver), allmänt
använd vid färder i Norrland.

Kunta, sjöv. vSe Knop.

Kunth [ko’nt], Karl Sigismund, tysk botanist, f. 1788,
d. 1850, vistades 1813-29 i Paris,

hufvudsakligen sysselsatt med att deltaga i
bestämmandet och ordnandet af det rika botaniska
material, som A. v. Humboldt och Aimé Bonpiand
hemfört från sin åren 1799-1801 företagna resa till
Syd-Amerika. Därefter verkade K. som ord. professor
i botanik i Berlin cch vice direktör för botaniska
trädgården därstädes. Hans viktigaste arbeten äro de
af honom redigerade afdelningarna af A. v. Hum-boldts
"Yoyage aux regions équinoxiales du Nou-veau
continent" (se Humboldt, sp. 1280) samt Enumeratio
plantarum omnium hucusque cognitarum secundum familias
naturales disposita (5 bd jämte suppl., 1833-50), i
hvilket verk han likväl medhann endast framställningen
af de flesta monokotylc-donerna. K. samlade ett bland
de största herbarier, som någon enskild person egt,
innefattande 55,000 arter. Det inlöstes efter hans
död af preussiska staten och utgör nu hufvuddelen
af Berlins botaniska museums s. k. generalherbarium.
(T. K.)

Kunto, namn på tre stora sjöar i ryska guv. Archangel,
hvilka sinsemellan äro förenade genom korta, men
breda vattendrag och genom Kem ha aflopp till Hvita
hafvet, öfre K. är 340, Mellersta K. 429 och Nedre
K. 315 kvkm. (J. F. N.)

Kuntze [ko’ntse], Johannes Emil, tysk jurist, f. 1824,
d. 1894, blef professor i Leipzig 1856. Bland K:s
ganska talrika skrifter märkas DIG obligation nnd
die singvlarsuccession des römischen und heutigen
rechts (1856), Die lehre von den inhabcr-papieren
(1857), Institutionen (1869; 2:a uppl. 1880), Die
obligationen und das jas extraordinarium (1886),
Deutsches wechselrecht (1862) och /)«.<? wechselrecht
(1884 i Endemanns "Handbuch"). Rid-

Kuntze [ko’ntse], Otto, tysk botanist, f. 1843
i Leipzig, d. 1907 i San Rcmo i Italien, filos,
doktor i Freiburg i Baden 1878, företog studieresor
jorden rundt 1874-76, i Syd-Amerika 1891-92 och
Syd-Afrika 1894 m. fl. Botaniska resultatet af
resorna t. o. m. 1894 är nedlagdt i ett mycket
märkligt arbete, Revisio generum plantarum (3 bd;
1891-98). Största delen däraf upptages nämligen
af K:s förslag till revision af nomenklaturen för
de latinska släktnamnen; för dessas giltighet tar
han till begynnclscår 1735 (tryckåret för Linnés
"Systema natursc", l:a uppl.) - förut utgick man
antingen från 1700 (Tourneforts "Institutioncs rei
herbariae") eller 1737 (Linnés "Genera plantarum",
l:a uppl.). Härigenom och genom sin ovanligt stora
kännedom af delvis förbisedd botanisk litteratur ansåg
han sig föranlåten att i sitt arbete företaga ett
ansenligt antal ändringar af dittills gängse latinska
släktnamn (1,260) och naturligtvis ännu talrikare
artnamn (40,500). K:s namnändringar (något modifierade
i "Codex nomenclaturge botanicse ema,ndatus",
anf. arbete, bd 3) och den ytterliga skärpan i hans
kritik föranledde mycken opposition och kritik,
men försvarades dock af K. i åtskilliga tidskrifter
ännu sista året af hans lefnad. K:s uppträdande
torde ha föranlcdt nomenklaturfrågans upptagande på
internationella botaniska kongressen i Wien 1905, som
påbjuder som bcgynnelseår för släkt- och artnamn 1753
(tryckåret för Linnés "Spccies plantarum", l:a uppl.),
resp. 1754 (d:o för Linnés "Genera plantarum", 4:e
uppl ). K:s sista större arbete är Lexicon generum
plantarum (tills, med svensken T. v. Post, 1904).
T. K.

Kunz [ko’nts], H e r m a n n, preussisk
militär,

Ord, som saknas under K, torde sökas under C.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:16:00 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbo/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free