Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kvartärperioden - Kvartärsystemet - Kvartärtiden - Kvarvenfortet - Kvarvenpositionen - Kvase - Kvaser - Kvasi - Kvasifeloni - Kvasikrigskontraband - Kvásir - Kvass, fiskefartyg - Kvass, dryck - Kvasse - Kvassia - Kvassiin - Kvassin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af naturförhållandena inom många skilda delar
af jorden, i främsta rummet genom bebyggandet och
uppodlandet af betydande arealer af kvartära och
äldre aflagringar. Bland de förra aflagringarna
äro, hvad vårt land beträffar, de mera bördiga
representerade af lerslätterna (inkl. moränleran
och -märgeln), hvarjämte stora vidder af mossar och
kärr blifvit lagda under plogen och de förra tagits
i anspråk till bränsle m. m. Äfven morängruset och
en del sandområden ha mångenstädes odlats; dock har
största delen af det förra jordslaget på grund af
sin stenbundna och därför svårbrutna natur jämte
isälfsgruset och -sanden i hufvudsak bibehållits
som skogsmark. Förutom växtvärlden har det kvartära
djurlifvet i mångt och mycket omgestaltats genom
människans inflytande. Afsevärdt är vidare människans
ingrepp i många naturförhållanden, t. ex. därigenom
att sjöar aftappats, vattendrag reglerats o. s. v.
Litt.: A. G. Nathorst, "Jordens historia" (1894)
och "Sveriges geologi. Qvartärsystemet" (s. å.) med
utförliga litteraturhänvisningar rörande svenska
författares arbeten intill tryckåret. Senare
ha viktiga bidrag till Sveriges kvartärgeologi
(mestadels offentliggjorda i Geol. fören:s
förhandl., Sveriges geol. undersök:s publikationer
och "Bulletin geol. inst. of Upsala") lämnats af
G. Andersson, G. De Geer, A. Gavelin, A. Hamberg,
N. O. Holst, A. G. Högbom, H. Munthe, L. von Post,
R. Sernander m. fl. Af senare handböcker, behandlande
bl. a. kvartärtiden och, något utförligare,
Fennoskandias kvartärgeologi, må i främsta
rummet framhållas W. Ramsay, "Geologins grunder"
(1909).
H. M-e.
Kvartärsystemet, Kvartärformationen,
geol., innefattar de aflagringar och fenomen, som
tillkommit under kvartärperioden (se d. o.).
Kvartärtiden. Se Kvartärperioden.
Kvarvenfortet. Se Kvarvenpositionen.
Kvarvenpositionen, försvarsposition i Norge vid
staden Bergen. Inloppen till Byfjorden mellan
fastlandet och Store och Lille Sartor samt mellan den
sistnämnda och Askö (Hjeltefjorden) sammanlöpa 10
km. v. om staden, och 5 km. längre in är detta
inlopp blott 1 km. bredt, och där ligger K., som
sålunda försvarar tillträdet till Bergen från s. och v.
Inloppet spärras af minlinjer, som försvaras af
Kvarvenfortet, den starkaste af Bergens
befästningar, som ligger på det 150 m. höga Kvarvenberget
l. Söndre Kvarven, i hvars fot ett torpedbatteri
är insprängdt. Bestyckningen utgöres af 3
st. 24 cm. haubitser, 3 st. 21 cm. kanoner och 3
st. 65 mm. snabbskjutande kanoner, alla uppställda
på 100–170 m. ö. h.
L. W:son M.
Kvase, Kvasse, Kvass, sumpfartyg eller
däckad båt, hvarmed fiske, hufvudsakligast af
rödspätta och torsk, bedrifves och lefvande fisk
fraktas. Äfven en odäckad, med samma slags sump
utrustad båt kallas kvase. Från Skåne, där inom
vårt land dessa farkoster först kommo i bruk,
ha de spridt sig till västkusten och Blekinge
samt äfven något upp efter Östersjökusten. Vare
sig de äro däckade eller odäckade, är det
medelst hål med det omgifvande vattnet förenade
sumprummet (dammen) beläget i farkostens midt.
F. T-m.
Kvaser (fno. Kvásir), nord. myt., kallades en man,
som enligt Snorres Edda fick sitt upphof på följande
sätt. Asar och vaner, som i tidens början förde
krig med hvarandra, spottade vid fredens afslutande
samtliga i ett kar, och af denna spott skapades
K., som var så vis, att ingen kunde fråga honom
någonting, hvarpå han icke visste reda. Han for vida
omkring för att undervisa människorna. Under en af
dessa färder blef han dräpt af dvärgarna Fjalar och
Galär, som blandade hans blod med honung, och däraf
uppkom den berömda skaldemjöden (se Fjalar och Galar).
Kvasi (lat. quasi), ”liksom”, nyttjas i
sammansättningar i bet. skenbar, sken-, halfvägs, ej
riktig i sin art, i oegentlig mening. Jfr Quasi.
Kvasifeloni, jur. Se Feloni.
Kvasikrigskontraband. Se Kontraband.
Kvásir, fno. Se Kvaser.
Kvass, fiskefartyg. Se Kvase.
Kvass benämnes en af ryska allmogen mycket begagnad
dryck, som beredes på det sätt, att man låter en
blandning af malt och rågmjöl, öfvergjuten med en viss
mängd vatten, stå på ett lagom varmt ställe under
omröring emellanåt, tills vätskan genom fortsatt
jäsning och bildandet af ättiksyra fått en syrlig
smak. Samtidigt bildas äfven små mängder alkohol
och kolsyra. Drycken motsvarar sålunda i viss mån
på landsbygden i Sverige begagnadt "svagdricka",
som genom dålig förvaring och efterjäsning (genom
närvaro af ättikjästsvampar i förvaringskärlet)
ofta är syrligt eller starkare surt.
O. T. S.*
Kvasse, fiskefartyg. Se Kvase.
Kvassia, Lignum Quassiæ, farm. med., är
veden af dels den officinella Quassia amara
L. (fam. Simarubeæ), en trädartad buske med
parbladiga blad och klasar af rödaktiga blommor i
grentopparna, dels af den icke officinella Picrasma
excelsa Planchon (Q. excelsa Sw. l. Picræna excelsa
Lindl.), ett vackert träd, växande å Jamaica och
andra Västindiens öar. Den förra arten tillhör Guyana
(Surinam) och angränsande trakter. Dess ved, lignum
Quassiæ (surinamensis), kommer i smalare stycken af
växlande längd med löst sittande bark, som ofta kan
af tagas som ett rör. Veden är gulhvit, ibland med
svartaktiga strimmor (af en parasitsvamp), tämligen
lätt, utan lukt, men med stark och rent bitter
smak, beroende på närvaron af bitterämnet kvassiin
(C31H42O9), framställdt af Winckler 1836. Kvassiinet
anges som dimetyleter af den tvåbasiska kvassiinsyran
Möjligen utgör kvassiinet en blandning af 4
hvarandra närstående ämnen. Den västindiska
kvassian, lign. Q. jamaicense, utgöres af mycket
gröfre stamdelar, af hvilka man bl. a. svarfvat
bägare. Dessa fyllas med vatten, hvaraf bitterämnet
på en kort stund utdrages i tillräcklig mängd för
att förvandla vattnet till en besk, magstärkande
dryck. Kvassian utlämnas från apoteken vanligen
sönderraspad i små fina spånor. Allmänheten begagnar
dessa, utbredda på tefat och begjutna med varmt
vatten, till flugors dödande, enär kvassiinet är
ett starkt gift för de flesta lägre djur. Af samnia
orsak användas små kvassialavemang till dödande af i
ändtarmen befintlig änger l. springmask. För människan
är kvassian oskadlig och begagnas ofta tillsammans med
aromatiska och andra bittra ämnen till s. k. ”beska
teer”, som kunna verka gagneligt vid allehanda
rubbningar af digestionsorganens förrättningar. Se
Bittermedel.
Kvassiin, kem. Se Kvassia.
Kvassin (af kvassia, se d. o.), ett af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
