Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyllenios - Kyller - Kylling, Peter - Kyllinghovedet - Kyllopodion - Kylmaskin - Kylofyller - Kylon - Külpe, Oswald - Kylrör - Kylskada - Kylskepp - Kylsond - Kylugn - Kylvagn - Kyma - Kymas - Kymatolit - Kymatologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
451 Kyllenios–Kymatologi 452
Kyllenios [kyll-], lat. Cyllenius, Den kylleniske,
Kylleniern, grek. myt., binamn för den på berget
Kyllene (se d. o.) födde och dyrkade guden Hennes
(Mercurius).
Kyller (ty. koller, af fr. collier, eg. beklädnad för
halsen, af lat. collum, hals), den vadderade rock,
som riddarna buro under harnesket; en af särskildt
beredt skinn förfärdigad rock, som från midten af
1600-talet började uttränga kyrassen hos det tunga
kavalleriet (se Gustaf, sp. 666, fig.). Numera nyttjas
i allmänhet kyllerskinn (vanligen af buffel eller älg)
endast till remtygspersedlar. H. W. W.*
Kylling [kyll-], Peter, dansk botanist, f. 1640,
d. 1696, utnämndes 1682 till botanicus regius. Hans
arbeten Catalogus plantarum CCCCIV in Luco aureo
s. Gyldenlund (d. v. s. Charlottenlund) provenien-tium
(1684) och Viridarium danicum (1688) äro ännu viktiga
källskrifter för den danska Horan. C. E.*
Kyllinghovedet [kyll-]. Se Horten.
Kyllopodion [kyll-], grek., binamn på Hefaistos
(se d. o.).
Kylmaskin, tekn. Se Ismaskin. Jfr Iskällare.
Kylofyller [ky-; af grek. kylo′s, krokig, och fy′llon,
blad], bot. Se Bladsuckulenter.
Kylon [ky-; grek. Kυλων], en atenare af högättad
(eupatridisk) härkomst, redan i ungdomen frejdad
som segrare i de olympiska spelen. Understödd
af sin svärfader, envåldshärskaren Theagenes
i Megara, anstiftade han (troligen omkr. 630
f. Kr.) en sammansvärjning i syfte att förskaffa
sig envåldsmakten och besatte för sådant
ändamål Akropolis (borgen i Aten). Då han där
belägrades af de öfrige eupa-triderna, uppstod snart
hungersnöd. K. själf lyckades fly, men hans anhängare
måste dagtinga. De sökte skydd vid gudinnan Athenas
altare och lämnade detta, först sedan man högtidligen
lofvat att skona deras lif; men de blefvo icke dess
mindre nedhuggna på anstiftan af arkonten Megakles,
hufvud-mannen för alkmaionidernas mäktiga släkt. Denna
blodskuld hvilade sedan tung öfver staten och medförde
bl. a., att alkmaioniderna drefvos i landsflykt.
A. M. A.
Kiilpe [ky′l-], Oswald, tysk filosof och psykolog,
f. 1862 i Kurland, var 1887-94 assistent vid Wundts
psykologiska institut och vardt 1894 professor i
filosofi och estetik i Wiirzburg, där han äfven
ledde det psykologiska institutet, och förflyttades
1909 till Bonn. K. har författat ett stort antal
tidskriftsuppsatser samt de stora arbetena Grund-riss
der psychologie (1893), Einleitung in die pnilo-sophie
(1895; 5:e uppl. 1910), Die philosophie der gegenwart
in Deutschland (1902; 4:e uppl. 1908) och Immanuel
Kant (1907; 2:a uppl. 1908).
Kylrör, tekn. Se Kylapparat.
Kylskada, med. Se Frostskada.
Kylskepp, tekn. Se Kylapparat.
Kylsond, med. Se Sond.
Kylugn. Se Glasfabrikation, sp. 1279.
Kylvagn, järnv., täckt godsvagn med inredning,
som möjliggör, att under varm årstid temperaturen
inne i vagnen kan hållas lägre än den yttre
temperaturen. Detta uppnås mestadels genom en eller
flera af följande anordningar: dubbla väggar, tak
och golf i vagnen; mellanlägg af sådana ämnen, som
äro dåliga värmeledare; så god tätning som möjligt
af alla öppningar; afkylning af väggar och tak medelst
i rörelse försatt luft; afkylning med is
m. m. Kyl-vagnar användas för transport af gods,
som är utsatt för förstöring- om det under någon
längre tid påverkas af värme, såsom fisk, färskt
kött, mjölk, smör m. fl. varor. Kylvagnarnas
inredning rättas i detalj efter det varuslag,
för hvilket de i hufvudsak äro afsedda.
H. L.
Kyma [ky-; af grek. kȳma, våg], bygnk., bladliknande
ornering på en för den grekisk-doriska stilen
egendomlig list med karnisartad profil, hvars öfre del
böjer sig ned som en roffågelsnäbb (fig. 1). Denna
list förekommer sirad med kyma både som kapitällist
på anter (se A n t) och i gesimser öfverst på
hängplattan; den tjänstgör i detta senare fall
Fig. 1. Doriskt kyma
som dropplist, hvartill dess form synnerligen väl
lämpar sig. Kymaornamentet är oftast enbart må-ladt
på listen, stundom ökas effekten genom inskärningar
mellan bladen. Man har kallat den i fig. l återgifna
orneringen doriskt kyma, till skillnad
Fig. 2. Echinuskyma.
dels från echinuskyma (fig. 2), en medelst målning
eller i relief utförd ornering på en echinus-formad
list, dels från lesbiskt kyma (fig. 3),
Fig. 3. Lesbiskt kyma.
en likaledes i målning eller relief utförd ornering
på en karnisformad bärande list. Ehuru alla tre
orneringarna ha det gemensamt, att de mer eller mindre
påminna om en serie blad med nedvikta spetsar, torde
benämningen kyma numera knappast användas för de båda
senare ornamentstyperna. Dessa, hvilka i en oändlig
mångfald varianter alltjämt användas i byggnadskonsten
och i konstindustrien, gå allmänt under andra namn. Så
kallas fig. 2 äggstaf, ägglist, ovlist, fig. 3 bladlist. Jfr Cimaise.
I. G. C.
Kymas [ky-], kem. Se Kymosin.
Kymatolit [ky-] Shepard, miner., en trådig
omvandlingsprodukt af en amerikansk monoklin
pyroxen (spodumen); den har jadeitens
sammansättning.
A. Hng.
Kymatologi [ky-; af grek. kȳma, våg, och lo′gos,
lära], fys., läran eller vetenskapen om böljor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
