Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kymatologi - Kymbo - Kyme, forngrek. stad - Kyme, stad - Kymi - Kümmel - Kymmene, 1. Älf, 2. Härad, 3. Domsaga, 4. Socken, 5. Fabriker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller vågor, deras fysiska egenskaper, rörelse
m. m.
N. E–m.
Kymbo, socken i Skaraborgs län, Vartofta härad.
1,980 har. 355 inv. (1909). Annex till Hvalstad,
Skara stift, Vartofta kontrakt.
Kyme [kȳ-; grek. Κύμη], den mest betydande
bland de forngrekiska städerna inom landskapet
Eolien på Mindre Asiens västra kust. I historien
framträder K. icke synnerligen, och dess invånare
ansågos vara föga begåfvade. Från K. härstammade
dock historieskrifvaren Eforos. Bland dess kolonier
märkas Side i Pamfylien, möjligen äfven Smyrna och
Cumæ (se d. o.) i Kampanien.
A. M. A.
Kyme [ky-], vacker stad på östra kusten af Eubea.
Omkr. 5,000 inv. Vinodling.
Kymi [ky′-]. Se Kymmene.
Kümmel [ky′m-], ty., ett slags tyskt brännvin, af
kumminolja, sprit, socker och vatten. Det begagnas i
nästan hela världen, särskildt i södra Europa. Olika
sorter af kümmel äro kända under namnen gilka,
allasch (se d. o.) m. m.
Kymmene [ky′m-; fi. Ky′mi]. 1. Älf i Finland,
i vidsträcktaste bemärkelse omfattande hela det
östtavastländska eller Päijänne-vattensystemet, med en
längd i hufvudsträckningen af 492 km. och ett
område af 35,400 kvkm. Den egentliga älfven K.
börjar i Pyhäjärvi sjö, därifrån är längden: längs
Stockfors mynningsarm 110 km., längs Abborrfors
mynningsarm 106 km. Älfvens djup varierar mellan 4
och 15 m., men uppgår ej sällan till 18–20 m. och
mera. Älfvens fall från Pyhäjärvi är 65 m., och på
denna sträcka finnas 40 forsar. Medelvattenmängden
i K. är omkr. 300 kbm. i sek., medelhögvattnet 450
kbm. i sek. och medellågvattnet 180 kbm. i sek.
Stora arealer af floddalen öfversvämmas årligen.
Abnormt högt vattenstånd inträffade 1898 och 1899,
då nivån stod ända till 3 m. öfver det vanliga
högvattenståndet och en areal af 11,100 har öfversvämmades,
vållande en förlust af 720,000 mk. K. har
sin källa i Pyörijärvi i Pihtipudas socken af Vasa
län, 63° 35′ n. br., vid pass 110 m. ö. h., och
vidgar sig, under sitt lopp söderut till centralsjön
Päijänne, till en mängd sjöar, af hvilka de
ansenligaste äro Kolimajärvi, Keitele med utloppet
Äänekoski, Saravesi och Leppävesi, som genom
Haapakoski utflyter i Päijänne. Från Päijännes sydöstra
hörn fortsätter K. sitt lopp mot s. ö. genom Kalkkis
ström till Kuotsinjärvi, genom Jyränkö ström förbi
staden Heinola till Konnevesi samt vidare flera sjöar,
bl. a. Pyhäjärvi. Efter utloppet ur denna gör älfven
en böjning mot s., genombryter vid Keltis m. fl. fall
Salpausselkä (stängselåsen) och tillryggalägger de
öfriga 60 km. af sin längd i stridt lopp (Anjala fall
m. fl.), samt delar sig i två armar, som omsluta
Pyttisön och hvardera ytterligare grena sig, den
östra i tre och den västra i två mynningar, hvilka
utfalla i Finska viken, den östligaste vid Högfors
(Korkiakoski), den västligaste vid Abborfors
(Ahvenkoski). K. mottager under hela sitt lopp en mängd
tillflöden, af hvilka de mest betydande äro:
Kivijärvi vattenstråt (längd 107 km., område 1,940
kvkm.) från Kivijärvi (128 m. höjd) m. fl. sjöar,
infallande från n. v. i Keitele; Saarijärvi stråt
(längd 110 km., område 2,840 kvkm.), som västerifrån
uttömmer sig i Kuhnamovattnet från Pääjärvi,
Saarijärvi m. fl. sjöar; Rautalampi stråt (längd
193 km., område 6,400 kvkm.), som från n. ö. flyter
in i Saravesi och afleder sjöarna Pielavesi, Nilakkavesi,
Virmasvesi, Iisvesi, Suonteenselkä, Niinivesi,
Konnevesi, Kynsivesi m. fl.; Sysmä stråt (längd
215 km., område 5,200 kvkm.), bestående af sjöarna
Kyyvesi, Puulavesi, Suontienjärvi, Jääsjärvi m. fl.,
som från ö. genom Tainiovirta afledas till Päijänne;
Jämsä å, som från v. tillför Päijänne förstärkningar;
Lummene och Vesijako sjöar, som
likaledes från v. inflyta i Päijänne, men därjämte
ha ett aflopp åt motsatt håll till Kumo älfs
vattensystem; Vesijärvi sjö, som från s. genom Vääksy
kanal faller i Päijänne; Mäntyharju stråt
(längd 112 km., område 2,600 kvkm.), omfattande
sjöarna Kalavesi, Vuohijärvi m. fl. samt flytande
från n. ö. och n. i Pyhäjärvi; äfvensom Valkeala
stråt (längd 100 km., område 900 kvkm.), som
afleder Kivijärvi m. fl. sjöars vatten och från ö.
infaller i älfven n. om Keltis. – K:s flodområde utgör
till sin hufvuddel bottnen af en betydlig dalsänkning,
som sträcker sig i n. och s. med en längd af mer
än 300 km. och en bredd af 100–160 km. De
djupaste sjöbäckena ligga i gamla rämnor i
berggrunden. Så t. ex. är Päijännes bäcken sammansatt
af en serie rämnor och grafsänkningar. Fordom har
en del af Saimens vatten afledts till K. genom
Valkeala stråt. Norra delen af denna dalsänkning och
dess sluttningar utgöra ett af mellersta Finlands
skogrikaste områden, och K. med sina vidt förgrenade
tillflöden har därför en mycket viktig uppgift som
flottningsled för timmer. Årligen nedflottas utför K.
omkr. 4,5 mill. stammar. Segelbar på längre sträcka
är K. däremot endast i sin mellersta del, där
ångbåtstrafik numera anordnats på alla större sjöar.
Turistföreningen har beredt tillfälle till forsfärder
i den egentliga K:s öfre lopp. Några till K. hörande
vattendrag (Keitele m. fl.) äro rika på fisk; särskildt
betydande är lax- och sikfisket i älfvens nedersta
lopp, hvaraf afkastningen i 5 års tid enligt uppgift
belöpt sig till 83,491 kg. lax och 87,797 kg. sik.
Fyra städer (Jyväskylä, Heinola, Lahti och Kotka)
stå i förbindelse med K. I den egentliga K. älfdal,
således hufvudsakligen mynningsdelen, och i Kotka
finnas 11 sågverk, 8 träsliperier, 4 cellulosafabriker
och 4 pappersbruk. – Älfven i inskränkt mening och
dess västligaste utloppsarm utgjorde 1743–1809
riksgräns mellan Sverige och Ryssland samt är f. n.
gräns mellan Nylands och Viborgs län. – 1745 föreslog
generalkvartermästarlöjtnant Nordenberg, att de
viktigaste passen vid K. skulle befästas med slutna
skansar, och Cronstedt m. fl., som s. å. rekognoscerade
strömmen, hemställde om skyndsamt befästande
särskildt af Abborfors, där försvarsverk sedermera
anlades. En svensk armékår under Gustaf III:s eget
befäl öfvergick 28 april 1790 älfven vid Pörille by
på en i hast slagen bro samt öfver ett vad, hvarpå
Ukkola by besattes. 29 fortsattes marschen till
Valkeala, där ryssarna slogos ur fältet; men efter öfverste
Svedenhjelms motgång via Anjala 5 maj, måste
armékåren vid Keltis återgå öfver K. – 2. Härad af
Viborgs län, Finland, består af 7 kommuner. Areal
3,418 kvkm. 64,632 inv. (1908). – 3. Domsaga
under Viborgs hofrätt, delad i 4 tingslag, har samma
areal och folkmängd som K. 2. – 4. Socken under
K. 2 och K. 3, kring älfven K:s nedersta lopp.
Landareal 246 kvkm.; befolkningen, finsk, 23,610
pers. (1908). Inom K. ligger Kotka holme och stad,
hvars kyrkskrifna folkmängd ingår i sistnämnda tal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
