Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kätte - Kätteri - Kätti - Kättil - Kättilstad - Kätting, 1. (Kedja), Mek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
599
Kätteri-Kätting
600
1,20-2 kvm. pr djur och för
årsgamla får 0,5-O,e kvm. pr st.
E. T. N.
Kätteri (om ordets härledning se Katarer,
sp. 1264), hvarje afvikelse från kyrkans lära. Under
den apostoliska tiden och de äldste kyrkofädernas
tid betydde detta en afvikelse från kristendomens
hufvudläror, sådana de äro framställda i de
nytestamentliga skrifterna. De första "kätterierna"
voro 1) en judaiserande rättfärdiggörelselära, af
aposteln Paulus bekämpad hufvudsakligen i Romar- och
Galaterbrefven, 2) en ur hednisk spekulation uppkommen
gnostisk lära om Kristus och änglarna, af samme
apostel bekämpad hufvudsakligen i Kolosserbrefvet,
samt 3) ett öfverdrifvet framhållande af det gudomliga
och himmelska i Kristi person, hvarigenom hans
"mänsklighet" fattades som endast ett sken utan
verklighet (doketism), hufvudsakligen bekämpadt
af aposteln Johannes i hans första bref samt
indirekt uti inledningen till hans evangelium. –
Under medeltiden menades med kätteri hvarje
afvikelse från katolska kyrkans lärosystem. Sedan
reformationen bildat nya kyrkor, är hvarje afvikelse
från ett kyrkosamfunds hufvudläror, sedd från det
ifrågavarande kyrkosamfundets synpunkt, kätteri. Den
äldre, ursprungligare benämningen på afvikelse från
kyrkans lära är heresi (grek. hai’resis), hvarifrån
man skilde schism (grek. schi’sma), som betecknade
söndring, separation från kyrkan icke på grund af
meningsskiljaktighet rörande lära och bekännelse,
utan rörande författning, kyrkotukt o. d. De första
schismerna orsakades af novatianerna (i 3:e årh.) och
donatisterna (i 4:e årh.). Under medeltiden gjordes
ingen skillnad på heresi och schism. Kyrkan behandlade
såväl den ena som den andra kyrkosöndringen som
kätteri. – Om förföljelser af kättare se
Inkvisition.
J. P.
Kätti, svensk form för Catty.
Kättil. Se Kettil.
Kättilstad, socken i Östergötlands län, Kinda
härad. 16,194 har. 1,556 inv. (1909). K. bildar med
Tjärstad ett konsist, pastorat i Linköpings stift,
Kinds kontrakt.
Kätting. 1. (Kedja) Mek., i vanlig bemärkelse uppstår
därigenom, att af lämpligt material förfärdigade
ringar (eller byglar), "länkar", hophakas den ena
efter den andra, hvarigenom således en böjlig sträng
bildas. Benämningarna kätting och kedja användas
omväxlande; den förra benämningen användes dock
företrädesvis i fråga om gröfre dimensioner.
Kedjor användas dels som f ä s t k e d j o r,
för hopfästning eller upphängning af föremål,
dels som transmissionskedjor, för kraftöfverföring
och hissändamål. Efter tillverkningssättet skiljer
nian på kedjor med slutna länkar, hvarvid länkarna
ej kunna hakas ur hvarandra, och kedjor med öppna
länkar, där detta kan ske. Bland kedjor med slutna
länkar märkas ringkedjor, utförda af ringar, hvars
ändar hopsatts genom lödning eller svetsning (ibland
äfven nitning; fig. l o. 2) eller af byglar af tråd
eller pressad plåt (fig. 3 o. 4). Hit räknas äfven
den s. k. slejfkedjan (fig. 5). Dessa kedjetyper
äro böjliga i alla riktningar. Vidare höra till
denna grupp länkkedjor (G allés kedja m. fl.),
utförda af på olika sätt hopsatta lameller af metall
(fig. 6-7). Dessa kedjor äro ej böjliga i mer än en
riktning, öppna länkar ha
ringkedjor, utförda af endast hopböjda, ej lödda
eller svetsade länkar, hakkedjor, som utföras af till
hakar bockade trådar, hvilka efter att ha hophakats
endast tillslås, men ej lödas eller svetsas (fig. 8),
och länkkedjor, utförda med gjutna eller i sänke
smidda .länkar, som sedan antingen hakas ihop eller
hopsättas med bultar (t. ex. Ewarts’ kätting, fig. 9,
m. fi,). Hit höra äfven Lockes stål-bandkedja med
ur stålband utpressade länkar (fig. 10), samt alla
s. k. sammansatta kedjor med ej lödda eller svetsade
länkar. En svetsad eller lödd ringkedja af metall
tillverkas på följande sätt. Sedan råmaterialet,
t. ex. rundjärn, af huggits i för länkarna passande
längder, hopböjas dessa på midten till U-form,
hvarefter ändarna böjas inåt länkens midtlinje
och svetsas eller lödas ihop. Härpå iträdes i
den färdiga länken ett nytt hopbockadt länkämne,
hvarefter förfares på liknande sätt med denna som
med den föregående o. s. v., den ena länken efter
den andra, tills kedjan är färdig. Svetsningen är
den vanligaste hopfogningen af gröfre järn- eller
stålkcdjor, medan lödning användes endast för fina
kedjor. Kedjor af ben eller trä kunna naturligtvis
ej utföras på detta sätt, utan i detta fall måste
länkarna skäras ut ur ämnesstången. Denna metod -
att direkt ur en stång framställa en hel kedjelängd -
har numera börjat användas äfven för tillverkning af
metallkedjor på det sätt, att den till korsformig
sektion valsade ämnesstången genom valsning mellan
valsar, som äro försedda med särskildt utformade
spår, utpressas till i hvarandra i följd ingripande
länkar. På grund af dessa valsars spårkonstruktion
erfordras ett helt obetydligt efter-arbete för att
lösgöra länkarna från hvarandra. Detta arbete såväl
som öfrigt efterarbete utföres med specialmaskiner. På
dylikt sätt framställda kedjor äro icke obetydligt
öfverlägsna svetsade kedjor i fråga om styrka. Skall
ringkätting användas för transmissionsändamål e. d.,
hvarvid länkarna måste vara ytterst likformiga
för att passa till kedjehjul e. d., måste länkarna
justeras ("kalibreras"), hvilket utföres i maskin,
genom att de antingen hoptryckas ("stukas") eller
sträckas till bestämd längd. Alltefter länkarnas
form och konstruktion särskiljas i handeln olika
slag af kedjor, t. ex. kortlänkiga, långlänkiga,
raklänkiga, med vridna länkar, stagad eller "stol-pad"
kätting. Vid "stolpad" kätting insvetsas ett tvärstag
inuti länken, sedan denna är färdiggjord. Stolpning
(se fig. 2) användes vid gröfre kedjor, såsom
ankarkättingar e. d., emedan stolpen dels förstärker
länken (hindrar den att hopdragas), dels hindrar
kättingen att trassla sig. Af samma skäl användes
numera äfven kätting med korta, raka länkar för
fartygsförtöjning, ankaren, vindspel, hissar o. d.
Kedjor utförda af byglar samt hakkedjor utföras
antingen af metalltråds- eller pressade plåtlänkar. De
förra tillverkas i automatiska maskiner så, att tråden
afklippes till lämplig längd och sedan böjes till den
form, som bygeln skall ha. Dylika byglar ihakas sedan
i hvarandra och färdigpressas. Kedjorna af pressade
plåtlänkar utföras af länkar, som framställts genom
utstansning ur plåtmaterialet. Dessa bockas sedan
och trädas i hvarandra, hvarefter kedjan är färdig.
Länkkedjorna utgöras antingen af plåtlameller,
hopsatta med bultar, som dels nitas, dels förses
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
