- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 15. Kromat - Ledvätska /
833-834

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lagerbjelke. 3. Gustaf L. - Lagerbjelke. 4. Johan L. - Lagerbjelke. 5. Gustaf L.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

-833

Lagerbjelke

834

1806 samt en del af 1807 var han t. f. hofkansler,
men lämnade därpå tjänsten. Efter statshvälfniagcn
1809 inträdde han i den provisoriska konseljen och
blef där, som hofkansler intill L. von Engeströms
hemkomst, den egentlige ledaren af den Adlerspar-reska
regimens utrikespolitik samt, efter regeringsformens
antagande, statsråd. Jämte H. H. von Essen afgick
han i aug. till Paris för att underhandla om fred och
därmed sätta slutstenen på sin politik. Förhoppningen
om Napolcons medgifvande för Sverige att ej be-höfva
tillträda kontinentalsystemet kunde emellertid
ej effektueras vid fredsslutet (jan. 1810). L:s
önskan att nu erhålla ambassadörs rang strandade
dels mot statsfinansernas betryckta läge, dels ock
mot den misstro utrikesministern, Engeström, icke
utan grundad anledning, hyste mot L:s visserligen
diplomatiskt smidiga, fyndiga och fint beräknande,
men därjämte misstänksamma, oroliga, opålitliga och
obetänksamma personlighet, och L. utnämndes i stället
på hösten 1810 till envoyé i Paris, hvilket innebar
hans afgång ur statsrådet. Åtskilliga indiskretioner,
som han låtit komma sig till last, föranledde (1811)
hans skiljande från envoyéplatsen. Han kvarstannade
dock i Frankrike, bl. a. emedan han, djupt skuldsatt,
ej kunde lämna Paris. Ett understöd på 48,000 frcs
af kronprinsen Karl Johan vid dennes besök där våren
1814 skaffade honom emellertid möjlighet att resa hem
till Sverige, hvarifrån han dock snart återvände för
att ytterligare under några år vistas i Frankrike. I
fäderneslandet vann han omsider ny anställning genom
att utnämnas till chef för k. teatern, till hvars
räddande undan Gustaf IV Adolfs nedrifningsplaner
han 1807 medverkat och som nu under hans ledning hade
en synnerligen lysande period (1823-27). Han deltog
ock i det politiska lifvet och väckte på 1828-30
års riksdag ganska mycken uppmärksamhet genom sitt
förslag till tryckfrihetslag. 1831 erhöll han ånyo
plats i statsrådet, där dåmera den forne mcdtäflaren
från kabinettet under Gustaf IV Adolfs dagar,
G. af Wetter-stedt, var utrikesstatsministcr. För
den omgestaltning "Post- och inrikes tidningar" med
1835 undergick - den blef officiell under namnet
"Statstidning" - hade L. uppgjort planen och
utöfvade i stor utsträckning ledningen af detta
företag. Själf lämnade han, under pseudonymen
Philalethes, flitigt bidrag till den politiska
debatten, i hvars hård-händta strider hans fina penna
likvisst ofta blef ett nog så klent vapen, liksom
ock själfva striden hårdt angrep hans känsliga och
räddhågade sinne. Sedan 1809 var L. led. af Svenska
akad. Han erhöll 1821 greflig värdighet, men tog
aldrig introduktion. Om L:s ovanliga arbetsförmåga och
utomordentliga begåfning å hufvudets vägnar voro alla
ense, men hans karaktär ansågs tvetydig. Ett postumt
arbete af L., Nolice biographique sur la car-riére
polilique du comte Gustave Lagerbjelke (1867),

Tryckt den 28/6 11

slutar beklagligtvis just med den tidpunkt (1811),
i fråga om hvilken autentiska upplysningar vore
mest önskvärda. Som diplomatisk skriftställare
intar L. hög rang. Synnerlig uppmärksamhet har den
depesch af 26 okt. 1810 väckt, i hvilken han på
ett nästan dramatiskt sätt skildrar den stormiga
audiens hos Napoleon, som följdes af Sveriges
tvungna krigsförklaring mot England. En del af L:s
brefväxling och andra efterlämnade papper förvaras
på Älf sjö gård.

4. Johan L., den föregåendes broder,
friherre, sjömilitär, statsråd, f. 18 juli 1778,
d. 12 juni 1856 i Stockholm, blef 1796 löjtnant vid
arméns flotta, 1804 major där och utnämndes
1818 till konteramiral. 1814-24 var L. led.
af Förvaltningen af sjöärendena, kallades
1819 till ordf. i Konvojkommissariatet och i
Sjöförsäkringsöfvcrrätten, blef 1824 bcfälha.fvande
amiral i Karlskrona och 1827 Viceamiral samt var en
kortare tid 1834-35 tillf, landshöfding i Blekinge.
1839 inkallades han i statsrådet, till hvars mera
moderata medlemmar han räknades, och öfvertog
1840 chefskapet för Sjöförsvarsdepartementet, men
lämnade 1844, i samband med Oskar I:s eftergift åt
Norge i flaggfrågan, som han ogillade, såväl denna
post som viceamirals-ämbetet. L. var hedersled,
af Krigsvet. akad. och örlogsmannasällskapet.
Sedan 1842 var han En af rikets herrar.

5. Gustaf L., grefve, politiker, Sveriges siste
landtmarskalk, son till den föregåendes äldste broder,
generaladjutanten Axel L. (d. 1832), f. 6 okt.
1817 på familjcficlcikoinmisset Älfsjö i Brännkyrka
socken, Stockholms län, d. 6 mars

1895 i Stockholm. Efter i Uppsala aflagda examina
(studentexamen 1834 och juris kandidatexamen 1838)
samt inskrifning i Ju-stitierevisionen och Svea
hofrätt’ öfvertog han vid inträdet i myndighetsåldern
skötseln af nämnda fideikommiss, där han bosatte
sig. Sin egentliga utbildning för offentliga värf
sökte och erhöll han å riddarhuset, som af många
ansågs som den tidens politiska högskola. Så snart
han uppnått den för inträdet där stadgade åldern,
intog han vid 1844 års riksdag sin ätts säte samt blef
i följd af sitt höga riddarhusntimmer genast ordf. i
expeditionsutskottet. Under följande fem riksdagar
beklädde han motsvarande plats i resp. bevillnings-,
konstitutions- och statsutskoHon. Han var ock
ordf. i statsrevisionen 1847, 1860 samt för
riksgälds-(1848-57) och riksbanksfullmäktige
(1857-58). 1858-88 var han landshöfding i
Södermanlands län. På riddarhuset vann han snart
uppmärksamhet och inflytande och var med bland dem,
som togo makten från A. von Hartmansdorff, som i
början på 1840-talet styrde riddarhuset. L. blef jämte
Henning Hamilton, Bildt och Erik Sparre en af ledarna
för den tidens unghöger, det s. k. junker-partiet,
och var partiets auktoritet i gundlags- och formella
frågor. I de dåtida lifliga.debatterna om en
representationsreform deltog L. med intresse och

15 b. 27

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:37 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbo/0447.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free