- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 15. Kromat - Ledvätska /
847-848

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lagerheim. 1. Karl Erik L. - Lagerheim. 2. Gustaf Adolf L. - Lagerheim, svensk adlig ätt, härstammande från bröderna O. E. och T. Weidman - Lagerheim. 1. Olof Elias L. - Lagerheim. 2. Elias L. - Lagerheim. 3. Karl Herman Teodor Alfred L.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

eftergifvenhet för Napoleon och därför motarbetade
Gustaf IV Adolfs sträfvanden att skaffa
medel till kriget. 1807 erhöll han frihcrrlig
värdighet. Vet. akad., Landtbruksakad. och
Mus. akad. räknade honom bland sina ledamöter. Hans
efterlämnade papper förvaras till stor del i
Riksarkivet.

2. Gustaf Adolf L., den föregåendes son, ingenjör,
f. 31 mars 1788 i Stockholm, d. 1845 på Hulta i
Kimstads socken, Östergötlands län, blef 1812 nivellör
vid Göta kanalbyggnad och 1813 löjtnant-mekanikus
samt sändes s. å. af B. von Platen till England
för att utbilda sig under den berömde kanalbyggaren
Thomas Tclford. Hemkommen 1814, blef han mekanikus för
östra linjen af Göta kanal och 1819 öfvermekanikus
fjr hela kanallinjen, i hvilken befattning han
ådagalade framstående skicklighet. Han uppgjorde äfven
planerna för Grada kanal i Dalarna och Säffle kanal i
Värmland samt till hamnbyggnader för fierp af rikets
städer. Inom flottans mekaniska kår blef L. 1837
öfverste. Han var sedan 1822 led. af Vet. akad.

1. (S. C.)

Lagerheim, svensk adlig ätt, härstammande från
bröderna O. E. och T. Weidman, af hvilka den
förstnämnde (se nedan L. 1) 1777 adlades, tills.
med K. E. Dergquist (se föreg, art.), och 1812 erhöll
friherrlig värdighet. Å hans ätt adopterades 1805
hans ofvannämnde broders, biskopen i Skara stift
Ture Weidmans, barn. Om ätten se Elias Lagerheim
(f. 1830, son af L. 2 och efter dennes död friherre,
f. d. major), "Arfwedh Larsson och Karin Utter samt
deras afkomlmgar. Släkterna Weidman, Lagerheim,
Weidenhielm" (1910).

1. Olof Elias L., friherre, ämbetsman,
f. 24 sept. 1741 i Gladsax församling,
Kristianstads län, d. 24 febr. 1823 i
Stockholm, hette urspr. Weidman. Efter
slutade juridiska studier i Lund inskrefs
han 1763 i Göta hofrätt och hade å ämbetsmannabanan
hunnit till sekreterare i Kammarkollegium, då
han 1777 adlades med namnet L. 1778 blef han kammarråd
och medlem af Riksgälds-direktionen, 1800 led. af
Rikets ärendens allmänna beredning, 1802 vice
president i Kammarkollegium och 1809 justiticråd.
1812–18 var han president i Kammarkollegium. L.
var en skicklig ämbetsman samt mycket anlitad
som ledamot i direktioner och kommittéer.

2. Elias L., den föregåendes son, friherre,
diplomat, f. 18 aug. 1791 på Ågesta i Huddinge
socken, Stockholms län, d. 17 sept. 1864 på Nykvarn,
Turinge socken Stockholms län, blef 1807 student i
Lund, inträdde 1810 i hofkanslersexpeditionen,
blef 1813 andre sekreterare i kabinettet samt
utnämndes 1825, efter tjänstgöring vid olika
beskickningar i utlandet, till kabinetts-sekreterare
och 1831 till öfverpostdirektör, 1836 till envoyé
extraordinaire och ministre plénipotentiaire vid
danska hofvet samt var 8 sept. 1856–16 mars 1858
utrikesstatsminister. Därefter var han ordf. i
direktionen öfver Trollhätte nya kanalverk. 1863
kallades han till hedersled. af Landtbruksakad.

3. Karl Herman Teodor Alfred L., den föregåendes
son, utrikesminister, f. 4 okt. 1843 i Köpenhamn,
blef 1859 student i Uppsala, där han aflade 1860
kansli- och 1861 kameralexamen, beträdde 1862 som
attaché i Paris den diplomatiska banan samt blef 1870
legationssekreterare i Petersburg, 1871 chef för
Utrikesdepartementets politiska afdelning och 1876
kabinettssekreterare. Han var led. af den svensknorska
konsulatkommittén 1875–76 samt ordf. i kommittén
ang. Kom-merskollegium 1883- 84 och ang. industri-och
handelskamrar 1884–85. Dessutom anförtroddes åt
honom, som 1875 blef kammarherre hos drottning
Sofia och 1883 kabinettskammarherre hos Oskar II,
flera gånger särskilda diplomatiska uppdrag. 1886
blef han envoyé i Berlin, Karlsruhe och Dresden samt
1890 därjämte i Munchen. Då utrikesministern grefve
Douglas, som strängt höll på upprätthållandet af
den svensk-norska unionen under de former, som
voro i lag och författningar föreskrifna eller
för unionens bestånd nödvändiga, vägrade sin
kontrasignation på beslutet om unionstecknets
aflägsnande ur norska handelsflaggan och lämnade
ämbetet, kallades L., sedan statsminister Boström
i egenskap af t. f. utrikesminister kontrasignerat
flagglagen, 20 dec. 1899 till utrikesminister. Han
var nämligen känd för att vara en anhängare af en
unionell uppgörelse på den fulla likställighetens
grund, och man ansåg honom vara rätte mannen att
afvärja de äfventyrligheter, hvar-med de norska
separatistiska anspråken hotade. På hans initiativ
tillsattes i jan. 1902 en svensk-norsk kommitté för
undersökning af möjligheterna af särskilda konsuler
för de bägge länderna med bibehållande af gemensam
diplomati (om den s. k. konsulatfrågan se vidare
Sverige - Norge). Den olika uppfattning om
bästa sättet för organiserande af de bägge ländernas
konsulatväsen under ofvan nämnda förutsättning, som
gjorde sig gällande emellan de svenske underhandlarna,
i främsta rummet emellan statsminister Boström och
L., försvårade frågans lösning och nödvändiggjorde
L:s utträdande ur konseljen, 7 dec. 1904. Såväl
genom ofvannämnda inledande af underhandlingar
rörande konsulatfrågan som på annat sätt lade
L. som departementschef förmåga af initiativ i
dagen. Här må erinras om afskaffandet af den utländska
tonnageafgiften och om inledande af internationella
skiljedomsaftal. Hvilket kraftigt uppsving i
arbetet inom departementet skedde under L:s chefstid,
framgå af den 1901 på hans tillskyndan påbörjade
"Utrikesdepartementets kalender". 1905 utnämndes
L. till generaldirektör och chef för Kommerskollegium
samt har som sådan på fruktbringande sätt i flera
afseenden sträfvat att ordna arbetet inom friare och mera
moderna former. L. var ordf. i kommittéerna ang. förändrad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:12 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbo/0454.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free