- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 15. Kromat - Ledvätska /
849-850

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lagerheim. 3. Karl Herman Teodor Alfred L. - Lagerheim. 4. Nils Gustaf L. - Lagerhjelm, Per - Lagerholm, Vilhelmina - Lagerhus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

organisation af Utrikesdepartementet, diplomatien
och konsulatväsendet (1905) och af Kommerskollegium
(1908), Sveriges representant vid Internationella
föreningens för arbetarskydd generalförsamlingar i
Geneve (1906) och Lugano (1910; och deltog 1907-08 i
underhandlingarna om ordnande af trafikförhållandena
mellan Sverige å den ena samt Ryssland och Tyskland
å den andra sidan (han afslöt och undertecknade
fördraget af 15 nov. 1907 ang. ångfärjeförbindelsen
Trelleborg-Sassnitz). Sedan 1905 är L. stadsfullmäktig
i Stockholm.

4. Nils Gustaf L., sonson af Olof Johan
L. (son af biskop Ture Weidman, f. 1785, adopterad
L. 1805, justitieråd 1831, d. 1834), botanist, f. 18
okt. 1860 i Stockholm, studerade i Uppsala (1880,
1882-85), Stockholm (1881), Berlin (1886), Freiburg
im Breisgau (1887-89) och Montpellier (1889),
blef 1889 professor i kryptogami vid universitetet
i Quito och direktör för dess botaniska trädgård,
1892 konservator vid Tromsö museum och 1895 professor
i botanik vid Stockholms högskola, 1893 kreerades
han till filos. hedersdoktor i Uppsala. L. har i
en mängd vetenskapliga samfunds handlingar och i
facktidskrifter publicerat afhandlingar och uppsatser
rörande företrädesvis algerna och de lägre svamparna;
hans författarskap behandlar äfven fanerogamernas
ekologi, gallbildningar och botanisk teknik. Han
har på senare tid i åtskilliga arbeten bestämt de
mikroskopiska fossilen i torfmossarna samt företagit
undersökningar af i handeln gängse förfalskningar af
våra närings-och njutningsmedel. Af L:s viktigaste
skrifter må nämnas Studien über die gattungen
Conferva und Microspora (1889). Dipodascus
albidus, eine neue geschlechtliche Hemiascee (1892),
Rhodochytrium nov. gen., eine übergangsform von den
Protococcaceen zu den Chytridiaceen (1893), Über
das phycoporphyrin einen Conjugatenfarbstoff (1895),
Uredineae Herbarii Eliae Fries (1895), Monographie
der ecuadorianischen arten der gattung Brugmansia
(s. å.), Mykologische studien 1-3 (1898, 1900),
Über die bestäubungs- und aussäungseinrichtungen
von Brachyotum ledifolium (1899), Om lämningar af
Rhizopoder, Heliozoer och Tintinnider i Sveriges
och Finlands lakustrina kvartäraflagringar (1901)
samt Baltiska zoocecidier (1905). Han författar eller
reviderar alla artiklar i speciell och flertalet
artiklar i allmän botanik i 2:a uppl. af Nordisk
familjebok. L. blef led. af Vet. akad. 1909.
l o. 2. (S. C.)
4. T. K.

Lagerhjelm, Per, främjare af det svenska
bergsbruket, f. 13 febr. 1787 på Falkenå
i Kräklinge socken, Örebro län, d. 18 juli 1856 på
Bofors i Karlskoga socken, Örebro län, blef efter
universitetsstudier i Uppsala, hvilka 1807 afslutades
med bergsexamen, 1808 auskultant i Bergskollegium och
masmästarelev på Järnkontorets stat samt erhöll 1813
geschworners fullmakt. På grund af sitt förtjänstfulla
deltagande i de på Järnkontorets bekostnad anordnade
experiment, för hvilka redogörelse sedermera
lämnades i Hydrauliska försök, anställda
vid Fahlu grufva åren 1811-15 (1818; 2:a
uppl. 1822; i förening med J. H. af Forselles och
G. S. Kallstenius), invaldes L. 1815 i Vet. akad. samt
erhöll, jämte sina medarbetare, 1817 Järnkontorets och
1823 Vet. akad:s stora guldmedalj. 1817 utnämndes han
till assessor i Bergskollegium och förordnades 1823
att tillika med geschwornern E. Rothoff granska den
gällande lagstiftningen rörande bergsbruket. Flera
förslag, som de med anledning däraf ingåfvo,
ledde icke till någon omedelbar påföljd. L. hade
emellertid, 1831, af missnöje tagit afsked från
sin assessorstjänst. 1833 inträdde han dock i den
bergskommission, som då tillsattes, och flera
af grundtankarna i de ofvan nämnda förslagen
återfinnas i senare utgifna författningar. Från
1832 var L. fullmäktig i Järnkontoret, hvars stora
guldmedalj han ånyo, 1826, erhållit, denna gång
på grund af sina nitiska åtgärder för införande af
järnförädling medelst valsning samt på grund af sin
uppfinning af en maskin till pröfning af valsadt
och smidt stångjärns täthet, jämnhet, spänstighet,
smidbarhet och styrka. Vid sidan af en afhandling
öfver detta ämne ("Jernkontorets annaler", bd 10,
1827) märkas afhandlingarna Om svensk och engelsk
jernberedning (i tidskr. "Svea", h. 9, 1826) och
Tentamen theoriae resistentiae fluidorum constituendae
(i Vet. soc:s i Uppsala "Nova acta", d. X,
1832). Från 1812 bevistade han som riddarhusmedlem
riksdagarna, fick plats i statsutskottet (1818,
1823, 1828, 1850), i konstitutionsutskottet
(1834, 1844) och i talmanskonklaven (1840) samt
var 1820 och 1832 statsrevisor. L. var led. af
Krigsvet. akad. (1819), Vet. soc. i Uppsala (1822) och
Mus. akad. (1825). Svenska brukssocieteten lät 1856
och Vet. akad. 1865 slå minnespenning öfver honom.

Lagerholm, Vilhelmina, målarinna, f. 25 mars
1826 i Örebro, studerade i Stockholm, Paris och
Düsseldorf samt har hufvudsakligen egnat sig åt
porträttmålning. Af de genretaflor i kostym hon utfört
eger Nationalmuseum En gammal historia (1876). Fröken
L. blef 1871 agré af konstakad.
G-g N.

Lagerhus, i vidsträckt mening alla för förvaring af
varor afsedda byggnader hos köpmän samt vid fabriker
och hamnar. Vid tidsenliga hamnar utgöra lagerhusen
en viktig del af utrustningen och tjäna där till
att från fartygen mottaga och förvara alla de varor,
som ej omedelbart kunna omlastas och sändas vidare,
eller till att från olika håll hopsamla gods, så att
detta, då fartyg anländer, lätt kan utlastas. För att
transporten mellan fartyg och lagerhus må underlättas,
böra de senare förläggas så nära kaj som möjligt,
så att de vanliga kajkranarna, som hissa godset
ur fartygen, kunna aflämna det omedelbart invid
lagerhusens portar, vanligen på särskildt därför
afsedda plattformer eller balkonger. I de stora
hamnarna ligga lagerhusen ofta i dubbla rader utefter
kajerna, hvarvid de, som ligga närmast ka-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbo/0455.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free