- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 15. Kromat - Ledvätska /
897-898

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lagvis eld - Lagynus elongatus - Laharpe, Jean François de - Laharpe, Frédéric César - La Haye - Lahde, Gerhard Ludwig - Lahidschan - Lahire l. La Hire - Lahmann, Johann Heinrich

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

897

Lagynus elongatus-Lahmann

eldgifning, vid hvilken hvarje pjäs inom ett batteri,
så snart den blifvit riktad och laddad, afger ett,
två eller flera skott i följd, d. v. s. batteriet i
sin helhet afger ett, två eller flera lag, beroende
på, huru inånga battcrichefen i sitt kommando bestämt.
G. af \Vclt. Lagynus elongatus, zool. Se Infusions-d
j u r, sp. 612.

Laharpe [la-a;rp], Jean F rån c o is de, fransk
litteraturhistoriker, f. 1739 i Paris, d. där 1803,
upptogs af barmhärtighet som frielev i en skola, ty
familjen, ehuru adlig, hade råkat i djupt armod. Han
började tidigt skrifva lyriska dikter och tragedier,
bland dem Guslave Wasa, samt sedermera dramer i den
tidens något sentimentala maner. Som skald höjde han
sig dock aldrig öfver medelmåttan, men blef snart
ansedd och värderad som litteraturkritiker. Han var
af ett häftigt och fordrande lynne samt i sina omdömen
skarp och oförbehållsam, så att han lätt skaffade sig
fiender. Yol-taire, som var hans gynnare, gaf honom en
tid en fristad på Ferney. Återkommen till Paris,- blef
L. redaktör för tidningen "Le Mcrcure" och invaldes
1776 i Franska akad. I den fria akademien Le Lycée
började han 1786 föreläsa öfver allmän, särskildt
fransk, litteraturhistoria och fick många åhörare
ur den fina världen i Paris. Denna genom flera år
fortsatta kurs utgaf s sedermera under titeln Coiirs
de littérature (16 bd, 1799-1805; nyaste uppl. i 3 bd
1840), och det är detta verk, som han har att tacka
för sitt anseende som Frankrikes första verkliga
litteraturkritiker. Arbetet är ojämnt, men delar
däraf ha ännu sitt värde. Revolutionen hälsade han
till en början entusiastiskt, men råkade ådraga
sig misstankar och sattes i fängelse, hvarefter
han ändrade sinnesriktning samt blef ifrig katolik
och reaktionär. Som kritiker anses han i synnerhet
ha god blick för formens fel eller förtjänster. -
Litt.: Saiute-BcuvCj "Causeries du lundi", V.
P. A. G.

Laharpe [la-arrp], Frédéric César, schweizisk
statsman, f. 1754 i kant. Pays de Vaud, d. 30 mars
1838, begaf sig efter att ha varit advokat några år på
förslag af baron F. M. v. Grimm 1782 till Petersburg
och blef där lärare för storfurstarna Alexander
(sedermera kejsar Alexander I) och Konstantin. När
verkningarna af franska revolutionen nådde Schweiz,
återvände han hem och inlämnade 1790 en skrift till
styrelsen i Bern, i hvilken han föreslog reformer
och ständernas sammankallande. Till följd däraf
förklarades han landsförvist från Schweiz, emedan
hans skrifvelse framkallat oroligheter i det under
kant. Bern lydande Pays de Yaud, måste fly 1796 till
Paris och understöddes där af direktoriet. Därifrån
utgaf han flera flygskrifter mot patricierna i
Bern och förmådde franska regeringen (direktoriet)
att inblanda sig i Schweiz’ angelägenheter. Genom
fransmännens ingripande

Tryckt den 5/r 11

skedde 1797 en onistörtning i Schweiz,
som förvandlades till Helvetiska republiken
(1798). L. inträdde i denna republiks regering
och upprätthöll ihärdigt den franska revolutionens
politiska grundsatser. I dec. 1799 sökte L. följa
Bonapartes exempel och göra sig till ett slags förste
konsul, men misslyckades och erhöll tillstånd att 1800
begifva sig till Paris. L. återvände 1816 till Schweiz
och lefde där i många år i tillbakadragenhet. På
Wien-kongressen försvarade han synnerligen verksamt
kant. Pays de Vauds och Aargaus oberoende. Han
författade bl. a. Con-sidérations sur le precis de la
revolution du canton de Vaud (1832). - 1844 restes
öfver honom en minnesvård i hans födelseort Rolle.
A. B. B.*

La Haye [la ä], fr. Se Haag.

Lahde, Gerhard Ludwig, tysk-dansk kop-parstickare,
f. 1765 i Bremen, d. 1833 i Köpenhamn, började som
guldsmedslärling i Kiel och kom 1787 till Köpenhamn
för att utbilda sig till konstnär. Under det han
där genomgick akademien, skaffade han sig uppehälle
som guldsmed och lärde sig kopparstickarkonsten
hos Clemens. Han var en för sin tid duktig
kopparstickare, bäst i porträttet. Därjämte
skildrade han samtida märkliga tilldragelser,
såsom Kristiansborgs slottsbrand 1794, slaget på
Köpenhamns redd 1801 och Köpenhamns belägring och
bombardemang 1807. Han utgaf äfven en serie porträtt
af framstående män, läroböcker i teckning m. m.
C. E. N.*

Lahidschän, stad i persiska prov. Gilan
i Sefidruds delta. 12 kin. från Kaspiska
hafvet. Omkr. 5,000 inv. Silkesodling.
J. F. N.

Lahire 1. La H i r e [la-lr], fransk härförare,
hette eg. E t i e n n e de V ig n olles och föddes
omkr. 1390 i Gascogne. Han var en af dauphins,
sedermera konung Karl VII:s, yppersta krigare i
kampen mot burgundiska partiet och engelsmännen. Vid
Orleanska jungfruns uppträdande slöt han sig till
henne, deltog i undsättningen af Orleans (1429)
och ledsagade konung Karl VII till kröningen i
Reims. Därefter utsträckte han sina förhärjande
strof tåg ända till Rouen och gjorde 1431 ett försök
att rädda den till bålet dömda Jeanne d’Arc, men
blef själf tillfångatagen af engelsmännen. Sedan han
undkommit dem, fortsatte han ihärdigt sina strider. På
ett tåg mot Guicnnc tillsammans med konungen afled
L. af sina sår i Montauban 1443. Han var en af de
sista typerna för feodaltidens roflystna och grymma
krigare. A. B. B.*

Lähmann, Johan n Heinrich, tysk läkare, f. 1860
i Bremen, d. 1905 i Fried-richstal vid Radeberg,
studerade först till ingenjör, men egnade, sig
sedan åt medicinen och blef 1885 med. doktor
i Heidelberg. Han var 1885 och 1886 praktiserande
läkare i Stuttgart, 1887 öfverläkare vid Zimmermannska
sjukhuset i Chemnitz och inrättade 1888 ett mycket
besökt sanatorium, ’’’Weisser hirsch", utanför
Dresden. L. gjorde sig till målsman för ett

15 b. 29

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:12 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbo/0479.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free