Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lamb. 3. Caroline L. - Lamb. - Lambæsis - Lambelle, Marie Thérèse Louise - Lambda - Lambdasöm - Lambeaux, Joseph - Lambeck (Lambeccius), Peter - Lamber, Juliette - Lambert, konung af Italien - Lambert från Hersfeld - Lambert, Franz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
943
Lamb.- Lambert
944
skulle blifvit mer underhallande och romantisk,
om författarinnan skildrat hela sanningen,
men porträttlikheten kunde i allt fall ej vara
stor, då han icke "suttit tillräckligt länge
fur henne". Hon utgaf senare ett par andra, mera
konstnärligt behärskade romaner, Graham Hamillon
och A da lieis. Hennes excentricitet utmynnade
till slut i vansinne, enligt hvad några påstå
framkalladt af hennes rörelse, då Byrons likkista
fördes förbi hennes trädgård till New-stead abbey.
l o. 2. V. S-s. 3. K. W–.
Lam b., vid växtnamn förkortning för engelske
botanisten A y l m e r B o u r k c L a m b e r t,
f. 1761, d. 1842, vicepresident i Linnean society
1796- 1842, författare till arbeten öfver släktena
Cinchona (1797) och Pinns (3 bd, 1803-37). Lambaesis,
stad. Se L a m b é s c. Lamballe [läba’1], Marie T h
é r é s e L o u i s e, prinsessa af, f. 8 sept. 1749,
dotter till prins Ludvig Viktor af Savojen-Garignan,
blef 1767 förmäld med Louis Alexandrc Joseph Stanislas
de Bourbon, prins af Lamballe, fransk öf-verhof
jägmästare, efter hvilken hon 1768 blef änka. Hennes
skönhet och behag vunno allas hjärtan. 1774 blef hon
drottning Marie-Antoi-nettes hofmästarinna och egnade
henne sin tjänst med orubblig hängif-venhet. Efter
kungaparets misslyckade flykt till Varenncs (1791)
af-reste L. på drottningens uttryckliga begäran till
England, men återkom efter några månader och slöt sig
åter till drottningen. Hon följde drottningen till
Tempel-tornet efter 10 aug. 1792, men rycktes 19
aug. från hennes sida och fördes till fängelset La
Force, där hon mördades 3 sept. 1792. Se arbeten om
L. af F. Montefiore 1896 och B. C. Hardy 1908. A.B.B.*
La’mbda. namn på den grekiska bokstafvcn / (/). -
L a m b d a c irs m, oförmåga att uttala r-ljudet
(i hvars ställe ett /-ljud inträder).
Lambdasöm, anat., namn på nacksömmen, föranledt däraf,
att den har en aflägsen likhet med den grekiska
bokstafvcn / (lambda). Lambdasömmen (nacksömmen)
förenar på kraniet nackbenet med framför liggande
hjässben. Se Hufvudskål, fig. l, 3 och 6.
Lambeaux [läbå], Joseph, kallad J e f, belgisk
skulptör, f. 1852 i Antwerpen, d. 19G8, var
arbetarson, studerade vid akademien i sin födelsestad
från sitt 12 :e till sitt 16:e år och fortsatte
sedan sina studier i Paris. Hans figurer ha en
öfversvallande lifskraft och påminna i detta afseende
om Kubens’ gestalter; ibland ha de äfven en utmanande
sinnlighet, andra gånger en väldig kraft. Gruppen
Kyssen (i brons, Antwerpens museum) är från 1880. Af
hans senare större verk märkas Brabobrunnen (1887,
framför rådhuset i samma stad), Broliarna (museet
i Bruxelles), Örnröfvaren, Prometeus (Zoologiska
trädgården i Antwerpen), De mänskliga lidelserna
(marmorrelief, 7 m. lång, i statens ego), Förförelsen
(stor grupp i Cinquantenaireparken i Bruxelles, 1894),
Ljusets triumf (kolossalstod, på en klippa vid
Dinant), en sittande staty af f or f altaren
H. Con-science (i biblioteket i Antwerpen),
staty af Abr. Ortclius i Bruxelles och satyr-
och backantgrupper. Gruppen Le fann mor du (1905)
blef på världsutställningen i Liége ansedd som
osedlig och bortflyttad från utställningsparken.
G-g N.
Lambeck (Lam b e’ccius), Peter, tysk lärd, f. 1628
i Hamburg, d. 1680 i Wien som föreståndare för
kcjserl. biblioteket, utarbetade utom flera
större bibliografiska verk Prodromns hisloricc
litera-ricu (1659; 2:a uppl. 1710), det första,
visserligen fragmentariska, försöket till en allmän
litteraturhistoria med kronologisk uppställning. Se
arbeten om L. af L. Hoffmann (1864; och Karajan
(1868).
Lam ber [l å bär], J u l i e 11 e, fransk
författarinna. Se Adam, J u l i e 11 e.
L^mbert, konung af Italien, romersk kejsare,
d. 898, son af hertig Wido (Guido) af Spoleto, som
889 valdes till konung af Italien mot Berengar I
(se d. o.). L. blef faderns medrcgent till dennes
död, 894, och därefter ensam regent, men förjagades
895 af tyske kejsaren Arnulf (se d. o.). Rom, som
försvarades af L:s moder, Ageltrud, föll, och Arnulf
kröntes af påfven till konung och kejsare. Men sedan
Arnulf lämnat Italien, försonade sig L. med Berengar,
åt hvilken han afstod en del af norra Italien.
La’mbert från Hersfeld, tysk krönikeskrif-vare,
d. efter 1078 i benediktinklostret Hersfeld,. omtalas
först på 1400-talet och skall 1058 ha blifvit
munk. L:s första verk var en biografi öfver Lullus,
Vita Lulli; brottstycken finnas äfven kvar af en
historia öfver hans eget kloster. Hans hufvudverk är
emellertid Annales, utg. 1525, bäst af Holder-Egger
1894 i Lamperti monachi Plersfeldensis opera
(öfv. till tyska af Hesse, 1855; ny uppl. 1883). Denna
krönika utgör till 1039 blott utdrag af äldre annaler:
från 1040 utgör den en själfständig framställning,
som från 1069 skildrar händelserna med mycken
utförlighet. Arbetet är skickligt komponerad! och väl
skrifvet, men opålitligt och partiskt (mot Henrik IV),
och författaren har ej varit invigd i tilldragelsernas
inre sammanhang. I trots af dessa brister har L:s verk
dock stor betydelse som källskrift. Se Delbrtick,
"tjber die glaubwurdigkeit Lamberts von Hersfeld"
(1873), Eigenbrodt, "Lampert von Hersfeld und die
neuere quellenforschung" (1896) och "Lambert von
Hersfeld und die wortauslegung" (s. å.). T. H-r.
Larmbert, Franz, hessisk reformator,
f. 1486 i Avignon, d. 1530, inträdde tidigt i
franciskan-observan.ternas kloster i Avignon
och gjorde sig där bemärkt som allvarlig
botpredikant. Sedan han emellertid genom studiet a,f
Luthers skrifter förts den evangeliska åskådningen
nära, lämnade han 1522 kloster och hemort och begaf
sig först till Schweiz, där han efter en disputation
med Zwingli i Zürich offentligen bekände sig vara
af denne öfver-tygad, därefter till Tyskland,
där han 1523-24 i Wittenberg tillhörde Luthers
intimaste krets. Inflytandet från teologerna i
Strassburg, där han 1524 -26 vistades, förde honom
dock senare i åtskilliga punkter bort från den
lutherska till den zwingliska eller den förmedlande
butzerska ståndpunkten. Från 1526 var han knuten vid
reformationsverkets genomförande i landtsrefskapet
Hessen, där han fick anställning vid det 1527
upprättade universitetet i Marburg. En på hans
bedrifvande af synoden i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
