- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 15. Kromat - Ledvätska /
1137-1138

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Langeac - Langeais - Langebek, Jakob - Langebrück - Langeland - Langelands Belt - Langeleik - Langelsheim - Lange-Müller, Peter Erasmus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1137

Langeais-Lange-Muller

1138

Lyon-järn vägen. 3,628 inv. (1901; som kommun
4,574). Tillverkning af glaspärlor. J-
F. N.

Langeais [lãʃä], stad i franska dep. Indre-et-Loire,
till höger om Loire. 1,575 inv. (1901; som kommun
3,371). Berömd melonodling, stenkolsbrytning. Ett
där beläget slott, ursprungl. en på 900-talet anlagd
borg, hvaraf ruiner finnas kvar, rekonstruerades 1465
af Jean Bourré, tillhörde flera bekanta familjer
samt inköptes på 1880-talet af Parisbankiren
Jacques Siegfried, som lät restaurera slottet i
1400-talets gotik – antagligen den konsekventast
genomförda restaurering i den vägen, som Frankrike
har att uppvisa – och skänkte det 1903 till Franska
institutet. På L. vigdes Karl VIII och Anna af
Bretagne 6 dec. 1491.

Langebek. Jakob, dansk historieforskare, f. 23
jan. 1710, d. 16 aug. 1775, blef teol. kandidat 1732,
men egnade sig därefter, ehuru nedtyngd af fattigdom,
åt forskningar i fäderneslandets historia. Emellertid
kom han snart i förbindelse med ansedda vetenskapsmän,
särskildt F. Rostgaard, som tog honom till medarbetare
vid sina samlingsarbeten för den danska ordboken, och
H. Gram, som fick honom anställd vid k. biblioteket
och 1739 upptog honom i sitt hus. Redan 1737
blef L. medarbetare i "Dä-nische bibliothek" och
lämnade till detta viktiga bidrag, och 1744 stiftade
han Selskabet for det danske sprogs og den danske
histories forbedring, blef dess ledare och utgaf som
sådan "Danske ma-gazin" (6 bd, 1745-52), en viktig
samling af handlingar och källskrifter. Redan
första bandet ådrog L. en sammanstötning med
hofpredikanten E. Pontop-pidan, i hvars "Danmarks
kirkehistorie" han påvisat fel, och. L. måste som
simpel "studiosus" göra sin höglärde motståndare afbön
inför konsistoriet. 1748 blef L. dock geheimearkivarie
efter H. Gram och planlade nu ett omfattande
diplomatarium för Danmark, afskref otaliga dokument
och reste 1753-54 i Sverige och östersjöprovinserna
för att taga af-skrifter. Verket utkom aldrig, men
L:s handskrifna diplomatarium tillhör nu riksarkivets
skatter. Tack vare Suhms frikostighet kunde L. utge
de tre första banden (1772-74) af en annan viktig
samling källskrifter till medeltidens historia
("Scriptores rerum danicarum") samt efterlämnade en
stor materialsamling till fortsättningen. Dessutom
lämcade L. beredvilligt hjälp till andra lärdas
skrifter, bl. a. H. de Hofmans urkundssamling och
E. Pontoppidans "Den danske atlas". Hans egna
själfständiga skrifter äro blott få (Kristian
I:s hislorie, 1749, Udkast til sou-vercenitetens
histvrie, utg. först 1861-64); men som samlare och
utgifvare var hans verksamhet enastående. Det danske
selskab lät H. Rördam 1865 utge Breve fra J. L.
E. Ebg.

Langebrück, tysk landskommun i kretsen Dresden
(Sachsen). 2,320 inv. (1905). Sanatorium.

Langeland, dansk ö i Östersjön och Stora Belt,
af det senare på 10 km. afstånd skildt från Fyn i
v. och från Lolland i ö. Denna del af Stora Belt
mellan L. och Lolland kallas Langelands Belt och
är 55 km. långt samt 12 km. bredt på det smalaste
stället. Areal 284 kvkm. Största längden från
n. till s. är omkr. 53 km., bredden växlar mellan
3,7 och 10 km. 19,541 inv. (1906), hvaraf 3,447
i den enda staden, Rudköbing (på västra kusten);
landtbefolkningen har på senare tider minskats. L. är
rikt på enstaka liggande
höjder (den högsta, Skövlebjerg, är 46 m.) samt
skogar och lunder; skogarna utgöra 2,460 har. Jorden
är öfverallt fruktbar och väl odlad. Ön tillhör Fyns
stift (utgör ett prosteri) samt Svendborgs amt och
omfattar två härad (Nörre och Sönder herred), men
blott en domsaga. En stor del af ön lyder under
grefskapet Langeland, upprättadt 1672 af den
sedermera till storkansler utnämnde F. Ahlefeld. Det
består af 9 herr- eller afvelsgårdar med inalles 1,750
har jord samt af 1,100 har skog, medan största delen
af tidigare arrendegods under senaste tjugu åren sålts
till bönderna. Grefskapets hufvudsäte är Tranekjærs
slott; därtill höra vidare ett fideikommisskapital
på 4,8 mill. kr. och ön Strynö samt stamhuset
Ahlefeld, likaledes beläget på L., upprättadt 1765
och omfattande 4 herrgårdar med 640 har underlydande
jordar, 180 har skog och ett fideikommisskapital på
877,000 kr. Grefskapets nuv. innehafvare är sedan 1889
kammarherren K. F. Ahlefeld-Laurvigen (f. 1844). –
L. tillföll 1241 som arf hertig (sedermera
konung) Abel och tillhörde därefter hans ätt;
hans sonson Erik Langben (d. 1310) kallades "herre
till L.". Laurids Jonson hade 1326–40 L. till län,
och efter honom innehades det af hans son, men 1358
lade Valdemar Atterdag det åter under kronan. Karl X
Gustaf drog 1658 från Fyn öfver L. till Lolland och
skänkte ön till Korfitz Ulfeld. I mars 1659 gjorde
invånarna tappert motstånd mot svenskarna, men måste
slutligen ge sig åt Wrangel och blefvo fruktansvärdt
utplundrade, så att vintern därpå 1,000 människor
dogo af svält. 1715 tillbakavisade invånarna
ett svenskt landstigningsförsök. I aug. 1808
begåfvo sig de spanska trupperna på Fyn till L. och
besatte ön för att därifrån inskeppas på engelska
flottan och återföras till fäderneslandet. – Jfr
V. Lütken, "Bidrag til Langelands historie" (1910).
E. Ebg.

Langelands Belt. Se Langeland.

La’ngeleik (Langleik), mws., gammalt norskt
citterartadt stränginstrument af rak och långsmal form
(ungefär som ett psalmodikon) med violinsnäcka

Langeleiker från Söndre Bergenhus amt och
Valdres. (Nordiska museet, Stockholm.)

upptill och 8 stålsträngar, hvaraf 2 tjäna till
att spela melodien på och de öfriga till harmoniskt
underlag. Instrumentet spelas med plektron af ben
eller horn. Det är ännu i bruk t. ex. i Valdres
och Telemarken.

Langelsheim [hajm], köping i Braunschweig, vid norra
foten af Harz. 3,615 inv. (1905). Silfver-, bly-
och vitriolhyttor, kaliverk, alunfabrik, stenbrott.
J. F. N.

Lange-Miiller, Peter Erasmus, dansk tonsättare, f. l
dec. 1850 i Frederiksberg vid Köpenhamn, egnade sig,
sedan han blifvit student (1870),

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:12 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbo/0603.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free