Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lassalle, Ferdinand - Lassalle, Jean Louis - Lassar, Oskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1287
Lassalie-Lassar
1288
tal om de indirekta skatterna och de arbetande
klassernas ställning (Die indirekte sleuer und
die läge der arbeitenden klassen, 1863). Af
Kamrnergericht förvandlades fängelsestraffet
till böter, och L. hade genom processen, såsom
det snart visade sig, tillvunnit sig de lägre
samhällsklassernas uppmärksamhet. Då den i Leipzig
bildade arbetarföreningen Vorwärts’ centralkommitté
vände sig bl. a. till L. med anhållan om råd
och bistånd för åstadkommande af en allmän tysk
arbetarkongress, svarade L. medelst offentliggörande
af Offenes antworlschreiben an das zenlralkomité
(1863). I detta utvecklade han den delvis redan
af Ricardo framställda teorien om arbetslönen,
som sedermera vanligen kallats Lassalles cherncs
lohngesetz ("järnhårda lönelag") och som framhåller,
att arbetslönen i allmänhet håller sig kring de i
enlighet med hvarje särskild orts och tids fasta vanor
minsta nödvändiga underhållskostnaderna för arbetarna
själfva och så stora familjer, som erfordras för att
bilda ersättnmgsmän för de till följd af ålderdom,
sjukdom, utflyttning, död eller andra orsaker afgående
arbetarna. Denna ekonomiska lag kan, enligt L.,
icke upphäfvas, så länge den allmänna produktionen
ledes hufvudsakligen af enskilda företagsherrar,
som stoppa kapitalvinsten, frukten af arbetarnas
svett och möda, i sina egna fickor och därjämte af
den ohejdade konkurrensen tvingas att så mycket som
möjligt nedtrycka arbetslönen. Enda hjälpen skulle
ligga i bildandet af stora kooperativa företag,
som just genom sin storlek skulle krossa de enskilde
företagarnas konkurrens. Då arbetarna själfva icke
ega eller kunna bilda det därför nödiga kapitalet,
måste staten träda hjälpande emellan och på billiga
villkor ställa detta till arbetarnas förfogande. Men
emedan detta skulle strida mot de f. n. maktegande
klassernas intresse, måste de klasser, som Lefva under
trycket af nämnda lönelag, i främsta rummet söka ernå
den politiska öfvermakt, hvartill deras öfverlägsna
antal gör dem berättigade. Arbetarna i hela Tyskland
borde därför bilda en allmän förening, närmast för att
genom-drifva införandet af allmän politisk rösträtt
och sedan för att organisera produktionsföreningar
med statshjälp. I ett par föredrag (Zur arbeiterfrage,
1863) utvecklade han ytterligare sina idéer och stödde
sina uttalanden om lönelagen med träffande -ehuru
visserligen lösryckta och icke alltid fullt exakta -
citat ur nyare tidens mest ansedda nationalekonomiska
skrifter. I maj 1863 höll han i Frankfurt det långa
och glänsande tal, som offentliggjorts som "läsebok
för arbetare" (Arbcitcrlcsebuch). Några dagar därefter
bildades i Frankfurt Allmänna tyska arbetarföreningen
med ändamål att på fredlig och laglig väg verka
för den allmänna rösträttens återinförande. L. blef
denna förenings tämligen enväldige "president". De
stora förväntningar L. gjort sig om föreningen
svekos dock snart, och hans dagar förbittrades
genom ständiga och småaktiga tvister mellan hans
medhjälpare i styrelsen. Emellertid gjorde han i
sept. 1863 en agitationsresa till Rhen-provinserna,
där han dag efter dag höll offentliga föredrag i
olika städer under stormande bifall af talrika
arbetarskaror. Okt. 1863-maj 1864 sökte L. för
sina idéer vinna Berlins arbetare. Men dessa försök
misslyckades, dels till följd af den liberala pressens
inflytande på dessa arbetare, dels emedan polisen
lade oöfverstigliga hinder för hans agitation.
Sistnämnda förhållande liksom de många anklagelser
(för högförräderi och pressförseelser), som
under L:s sista år formligen haglade öfver honom,
bevisa grundlösheten af hans "liberala" motståndares
beskyllningar för hemligt förstånd med regeringen. Men
det fanns en viss själsfrändskap mellan Bis-marek och
L.: de liknade hvarandra i snille, hänsynslöshet och
förkärlek för kraftiga medel till att vinna åsyftade
ändamål och särskildt för att befordra den tyska
enhetens sak, för hvilken L. vid flera tillfällen
kraftigt uppträdt.
Ehuru strängt upptagen af mot honom riktade processer
och verksamheten för arbetarna utarbetade han ett
mera vetenskapligt arbete: Herr Bastiat-Schulze von
Delitzsch, der ökonomische Julian, öder kapital
und arbeit (1864), som utgör dels en ofta kvick
och dräpande, ehuru också delvis skef och orättvis
polemik mot Schulze v. Delitzsch, dels en mera
positiv behandling af åtskilliga nationalekonomiska
frågor. Den i allmänhet osjälfständiga teoretiska
framställningens resultat är för L. liksom tidigare
för L. Blanc: yrkande på produktionsföreningar
med statshjälp (åtminstone som öfvergång till
upp-häfvandet af all enskild eganderätt till kapital,
men för detta socialistiska framtidsideal ansåg
L. allmänheten ännu icke vara mogen).
Sommaren 1864, under en kur i Eigi kaltbad (Schweiz),
förälskade sig en fröken Helene von Dön-niges (se
D ö n n i g e s 2) i L. Då fadern vägrade L. hennes
hand och hon förnyade sin upplösta för-lofning med en
herr Janko von Racovitz, utmanade L. herr v. Dönniges
på duell. Denna antogs på den utmanades vägnar af
v. Racovitz och egde rum vid Carouge (nära Geneve)
28 aug. 1864. L. blef dödligt sårad och afled 3
dagar därefter. L:s Reden und schriften utgåfvos
1891-94 i 3 bd af Bernstein, som äfven utgifvit
"L. und seine bedeutung fiir die arbeiterklasse"
(1904). Hufvudarbetet om L. är G. Brändes’ biografi
1881 (ty. öfv., 4:e uppl. 1900); se vidare arbeten
om L. af G. Mayer 1894, Brandt 1895, Oncken 1904 och
Seilliére 1897. J. L-r.
Lassalle [läsa7!], Jean Louis, fransk operasångare
(baryton), f. 1847 i Lyon, d. 1909 i Paris,
tillhörde Stora operan där 1872-94 och var en af
dess mest omtyckta artister. Han uppträdde därefter
i England, Amerika och Ryssland, förlorade sin
förmögenhet på industriella företag och öfvertog
1903 en sångklass i Pariskonserva-toriet.
E- F-t-
La’ssar, Oskar, tysk läkare, f. 11 jan. 1849
i Hamburg, d. 21 dec. 1907 i Berlin, deltog som
student i fransk-tyska kriget 1870-71, hvarunder han
avancerade till officer, blef assistent hos fysiologen
Meissner i Göttingen och 1875 hos patologen Cohnheim
i Breslau. Från 1877 var han verksam som hudläkare
i Berlin, där han 1880 blef privatdocent och 1902
professor. 1886 gaf han vid naturforskar-mötefc i
Berlin uppslag till Berlins dermatologiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
