Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Laxsläktet - Laxstjärt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1453
Laxstjärt
1454
fläckar äfven nedom sidolinjen. Hit höra som
varieteter a) havsöringen, i nordligare Sverige
kallad dels ockla, dels börting (börsting), af
finnarna tajmen, skiljes från näst följande form,
"insjööringen", enligt Smitt, genom större bredd
mellan
Fig. 4. Laxöring, Salmo trutta, fullbildad
hanne, ej i lekdräkt.
ögonen i förhållande till öfverkäksbenets längd,
kortare bukfenor och mindre hufvud i förhållande
till kroppslängden än hos denna. - b) insjööringen,
af hvilken bäcköringen 1. forellen utgör en genom
vistande i mindre vattendrag i sin utveckling
hämmad form. Under namn af insjölax, storöring,
grålax o. s. v. förekommer den större insjööringen,
hvilken, liksom hafsöringen, kan nå ganska betydlig
storlek (ända till 8-12 kg. vikt, men vanligen
väger den blott hälften så mycket eller därunder),
uti våra större och mindre sjöar, där laxfiske
finnes. Hafsöringen går från hafvet upp i älfvarna,
men kommer senare än blanklaxen. Äfven insjöformen
går tämligen kort före lektiden upp i åar och bäckar,
som utfalla i sjöarna. Den leker ungefär samtidigt med
laxen. Forellen leker dock ofta redan i sept. Dess
färgteckning, ehuru mycket skiftande, utmärkes
därigenom, att de mörka fläckarna ofta omges af en
ljusare ring och att röda prickar ej sällan pläga
förekomma på kroppssidorna.
Af den andra af de ofvan nämnda grupperna af
släktet, Salvelini, finnes i Skandinavien blott
en art, nämligen rödingen 1. rören, S. alpinus L.,
som utom genom den för gruppen angifna karaktären
skiljer sig från laxarna därigenom, att kroppen har
ljusa fläckar på mörkare botten och att fjällen äro
väsentligen mindre. Färgen växlar f. ö., liksom andra
karaktärer, äfven hos rödingarna. Nilsson be-skrifver
fyra varieteter, och Giinther urskiljer, i enlighet
med sin uppfattning af artbegreppet hos laxfiskarna,
ej mindre än åtta europeiska rödings-arter. De
hufvudsakliga hos oss förekommande formerna
äro den s. k. Vätternsrödingen, S. salvelinus,
samt den nordligare formen, Lapplandsrödingen
(S. alpinus}. Den förra har större hufvud i
förhållande till kroppslängden än den senare, och
färgteckningen är ljusare. I lekdräkt har rödingen,
åtminstone i vissa vattendrag, buksidan pomeransfärgad
eller cin-noberröd och är då med sina hvitkantade
fenor en af våra vackraste insjöfiskar. Färgen
varierar emellertid mycket äfven hos individer
från samma sjö. Rödingen tillhör hufvudsakligen de
nordligare delarna af Sverige, där den är en bland
de allmännaste fiskarna, men förekommer äfven i
åtskilliga sjöar i de sydligare delarna af landet,
såsom Vättern, Sömmen och några mindre sjöar i Småland
och Västergötland. Den når i de större sjöarna en vikt
af ända till 7 kg., men medelvikten är blott omkr. 2
och i mindre sjöar blott V*-:/2 kg. Rödingen leker
på grunden i sjöarna i sept. och vanligen i okt. Den
är stannfisk i insjöarna, men i Finnmarken lik-
som annorstädes i Norra Ishafvet förekommer röding
äfven i hafvet och går då, liksom laxarna, upp i
älfvarna för att leka. Utom Skandinavien finnes
rödingen i mellersta Europas alpsjöar och förekom*
mer, näst öringen, högst uppe öfver hafvet. Till
rödingarnas afdelning hör äfven den bekanta
Donau-laxen 1. huchen (S. hucho L.), som uteslutande
tillhör Donaus flodområde och är en af de största af
laxfiskarna, nående en längd af l-2 m. samt en vikt
af 10-30 ända till 50 kg. Huchen går aldrig ut till
hafvet, utan håller sig ständigt i floden, i hvars
tillflöden den om våren går upp för att leka. Den
är mycket rofgirig och glupsk. Köttet är hvitt
och mindre välsmakligt än hos andra lax-arter. Den
i art. Laxfiske anförda amerikanska, i de "Stora
sjöarna" förekommande sjööringen (eng. lake trout),
Christivomer namaycush, är en med grå
1 st. f. röda fläckar försedd röding, som
når en vikt af ända till 40 kg. med en
medelvikt af omkr. 7 kg.
Det för fisket så utomordentligt betydelsefulla
släktet Oncorhynchus, som i Stilla hafvet förekommer
från San Francisco rundt om till norra Kina, skiljer
sig från öfriga laxar och rödingar därigenom, att
det har åtminstone 14 i st. f. högst 12 strålar i
analfenan. Den värdefullaste arten af detta släkte -
quinnat 1. kaliforniska laxen - når i Columbiaflodcn
och uppe i Alaska en vikt af 40 till 50 kg. och
har en medelvikt af omkr. 10 kg. I bifloder till
Columbiafloden framtränger denna lax t. o. m. öfver
1,500 km. från hafvet. Allra största delen af de
laxar, som från Stilla hafvet gå långt upp i floderna
för att leka, förgås emellertid af utmattning, innan
de efter leken hinna åter till hafvet.
Under de senare 3 årtiondena ha från Nord-Amerika
till Europa och äfven till vårt land inplanterats
några laxartade fiskar, hvaraf åtminstone
2 med mycket god framgång. Dessa äro b ä
c k-rödingen (Salmo 1. Salvelinus fpntinalis)
och den art, som efter ett bredt rödskimrande
band längs kroppens sidor kallas regnbågsforell
(Salmo iridens). Den förra, som i Amerika har sin
naturliga utbredning från Georgia till Labrador,
från Atlanten så västligt som till Minnesota och
Saskatchewan, och som förekommer äfven i
saltvatten norr om staten New York, når i sitt hemland
4 ä 5 kg. vikt, väger dock vanligen blott l eller 1,5
kg. Den utmärkes bl. a. genom i mörkt olivgrönt eller
svart marmorerad rygg. Bäckrödingen går
från s]öar eller från hafvet upp i vattendrag med
kallare och klarare vatten för att leka. Hos oss
har den visat sig trifvas väl så långt nordligt
som i Jämtland. Regnbågsforellen förekom, innan
man började sprida den genom odling, blott i den
nordamerikanska unionens Stilla-hafsstater, där den
från vattendragen sannolikt också går ut i hafvet.
Den leker i olikhet mot andra laxarter om våren,
trifves i jämförelsevis varmt vatten och är en
förträfflig dammfisk, som når 4 till 5 kg. i vikt,
men i fritt tillstånd vanligen väger blott omkr. l kg.
R- L. (F. T-m.)
Laxstjärt, bygnk. För att vid hophuggning halft i
halft af träbjälkar hålla dem bättre tillsammans
användes half eller hel laxstjärt, d. v. s. åt ändan
af den ena bjälken ges formen af en half eller hel
laxstjärt, och en urtagning af motsvarande form göres
i den andra stocken, hvarefter hophuggningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
