Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ledningsförmåga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1497
Ledningsförmåga
1498
ningsmotstånd hänföra sig till trådar af lika
längd och genomskärningsarea. Metallernas
och elektrolyternas motstånd är oberoende af
strömstyrkan. Ledningsmotståndet är således en
konstant, som beror endast af ledarens form
och materiella beskaffenhet. Detta gäller i
allmänhet ej för en ledande gas. (Om gasers
ledning se lonisering.) Flera olika enheter för
ledningsmotståndct ha föreslagits och användts. Jacobi
i Petersburg ansåg sig 1846 ha åstadkommit en
säker grundval för motståndsbcstämningarna,
då han till enhet valde motståndet hos en
koppartråd med viss angifven vikt samt 7,em
m. längd och 0,677 mm. diameter. Han utsände
kopior af sin motståndsenhet till fysiker i de
olika länderna. En bättre enhet framställdes 1860
af W. Siemens. Han valde till enhet motståndet
hos en kvicksilfver-pelare af l m. längd och l
kvmm. genomskärnings-area vid 0° C. På laboratoriet
vid Siemens’ fabrik framställdes synnerligen goda
kopior af denna s. k. siemenska cnhel, tillverkade
al msilfvertråd. På en internationell kongress i
Paris 1881 antogs den numera så godt som uteslutande
använda motståndsenheten, ohm (se d. o.). En ohm är
motståndet vid 0° C. hos en kvicksilfverpelare med
1,063 m. längd och l kvmm. gcnomskärningsarea. En
dylik pelare skall väga 14,452i gr. Med ett
ämnes specifika ledningsmotstånd menas antingen
motståndet i ohm hos en tråd, hvars längd är 1m. och
genomskärningsarea l kvmm. eller motståndet i ohm hos
en k bcm.-tärning. Den förra enheten är 10,000 gånger
större än den senare. Följande tabell anger värdet på
specifika ledningsmotståndet hos några metaller och
legeringar uttryckta i den förra enheten vid + 18° C.
silfver ........ O,OIG
koppar......... 0,oi7
gUld............ 0,023
zink............ O,OGI
. järn............ 0,09-0,15
.stål ............ 0,i5~0,5
platina......... 0,ioa
bly............. 0,2i
antimon........ 0,.ir,
kvicksilfver ... 0,908
konstantan .... 0,49
manganin...... 0,42
nysilfver ...... O,IG-0,40
mässing........ O,o–0,09
Silfver leder elektricitet bättre än någon annan
kropp. Legeringar leda i allmänhet betydligt sämre
än de metaller, hvaraf de äro sammansatta. Såväl de
rena metallernas som legeringarnas motstånd ändras
med temperaturen och på det sätt, att motståndet
ökas vid stigande temperatur. Denna motståndets
föränderligfict med temperaturen är vida mindre för
legeringarna än för metallerna själfva. Pä grund häraf
användas legeringar vid tillverkning af reostater
(se Elektriska mätningar). Vida sämre än metallerna
leda elektroly-terna. Följande tabell innehåller
ledningsförmågan för några elektrolyter vid +
18° C. (koncentrationen 20 proc.). Som enhet för
ledningsförmågan är tagen ledningsförmågan hos ett
ämne, för hvilket motståndet hos l kbcm. är l ohm.’
klorkaliumlösning ................ O,ses
klorammonium » ............... 0,337
klornatrium » ............... 0,195
silfvcrnitrat » ............... 0,os7
svafvelsyre » ............... 0,653
I motsats till metallerna leda elektrolyterna bättre
vid högre temperatur än vid lägre. Denna ökning i
ledningsförmåga uppgår till omkr. 2 proc. per grad.
b) Värmeledningsförmåga. När värme öfvergår från en
varmare del till en kallare af samma kropp, säger
man, att värmet fortplantas genom ledning. Befinna
sig två ytenheter i en kropps inre på afståndet
l från hvarandra och är temperaturskillnaden
1°, kallas den värmemängd (se Värme), som genom
ledning på tidsenheten går genom en sådan ytenhet,
för kroppens inre vär-meledningskocf/icient
1. värmeledningsförmåga. Med yttre
värmeledningskoef/icient 1. yttre värmeledningsförmåga
åter plägar man beteckna den värmemängd, som på
tidsenheten från en ytenhet af kroppens yta afgcs
till det omgifvande mediet, om temperaturskillnaden
mellan båda är 1°. Värmeledningsförmågan är högst
olika för skilda ämnen; bäst leda metallerna och
bäst af dem silfver och koppar. Metallernas förmåga
att leda värme och förmåga att leda elektricitet
stå i nära samband till hvarandra. Widemann och
Franz ha nämligen på experimentell väg funnit,
att de metaller, som väl leda värme, äfven väl
leda elektriciteten, så att t. o. m. den relativa
förmågan att leda värme och förmågan att leda
elektricitet kunna uttryckas genom samma tal,
d. v. s. ledningsförmågan för värme är proportionell
mot den elektriska ledningsförmågan. Genom teorien om
elektronerna (se Elektron) förklaras detta samband
mellan de båda ledningsförmågorna. Betydligt sämre
än metallerna leda andra fasta kroppar (sten, trä
o. s. v.) värmet. Ännu sämre leda vätskorna och allra
sämst gaserna. Det goda skydd dubbelfönstcr lämna mot
vinterkölden beror på det lager af stillastående luft,
som befinner sig mellan dem. Likaså kan man exempelvis
i timtal bibehålla kokt mat vid lämplig temperatur,
om man nedsätter den i ett kärl, hvars väggar på
insidan äro försedda nied ett lågor af bomullsvadd,
hö e. d., mellan hvars porer stillastående luft samlar
sig. Af samma skäl äro kläder af ylle varmare än
de fastare och glattare af linne. - För att jämföra
kroppars värmeledningsförmåga ha flera olika metoder
blifvit använda. En dylik för vätskor har angifvits
af C. Christiansen i Kö-
Christiansens apparat för bestämning af
värmeledningsförmåga.
penhamn (1881). Till hans apparat (se fig.) höra
tre kopparskifvor I, II och III, som hållas isär af
små glasbitar. Skifvan III hvilar på ett kärl A, som
genomströmmas af kallt vatten, och öfver skifvan I
befinner sig ett liknande kärl, genom hvilket varmt
vatten eller vattenånga får passera. I mellanrummen
mellan skifvorna befinna sig de vätskor, hvilkas
värmeledningsförmågor skola jämföras. Genom att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
