Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ledningsförmåga - Ledningskort. Se Kortsystem - Ledningsmotstånd. Se Elektriskt motstånd och Ledningsförmåga - Ledningsnät - Ledningsschema - Ledningsväfnad - Ledóchowski, Mieczyslaw Halka - Ledolin. Se Hemliga medel - Ledreborg - Ledresektion - Ledru-Rollin, Alexandre Auguste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1499
Ledningskort-Ledru-Rollin
1500
afläsa i kopparskifvorna befintliga
termometrar samt uppmäta afstånden mellan
skifvorna kan denna jämförelse ske. Med en
obetydlig förändring kan apparaten användas
jämväl för fasta kroppars undersökande.
E. S-t.
Ledningskort. Se Kortsystem.
Ledningsmotstånd. Se Elektriskt mot-
stånd och Ledningsförmåga. |
Ledningsnät, Elektriskt, är t ex. summan af de
sammanhängande ledningar, medelst hvilka den
elektriska energien fördelas från ett (eller
flera) elektricitetsverk till konsumenterna inom
t. ex. ett samhälle. Dylika ledningsnät anordnas
ofta så, att s. k. matarledningar utläggas till
vissa "tryckpunkter", på lämpligt sätt placerade
inom området. Dessa punkter, i hvilka man söker
hålla en så konstant spänning som möjligt,
förbindas medelst "fördelningsledningar",
från hvilka åter de s. k. servisledningarna
utgå till resp. konsumenter (se äfven Telefon).
A. E-m.
Ledningsschema, elektrot., en schematisk ritning
öfver sambandet mellan de olika elektriska
ledningarna i t. ex. en elektrisk central,
en telefonapparat, en telegrafstation e. d.
A. E-m.
Ledningsväfnad, bot., Cellväfnad, genom hvilken vatten
eller näringsämnen ledas. Af alla väfnads-systemen
(se Cellväfnad, sp. 1405) har ledningsväfnaden
den mest komplicerade byggnaden, olika för olika
uppgifter. De ledande cellerna äro i allmänhet af
långsträckt form och deras tvärväggar äro ofta
försedda med porer, som stundom helt genomsätta
väggarna, så att en öppen förbindelse äger rum mellan
cellerna. Den mest utpräglade Iedningsväfnaden
utgöres af kärlsträngarna, trakei-derna, silrörcn
och mjölkrören (se dessa ord). Ett ledande parenkym
ansluter sig dels nära till kärlen och silrören,
dels bildar det märgstrålar och en del af barken.
G- L-m.
Ledöchowski [ledokå’vski], Mieczyslaw Halka, grefvc,
kardinal, f. 1823 nära Sandomierz, d. 1902 i Rom,
tillhörde en gammal polsk adelsfamilj. Han ingick
tidigt i andliga ståndet och studerade i Rom. Pius IX
befordrade honom raskt och utnämnde honom 1861 till
ärkebiskop "in partibus" av Tebe och till nuntie
i Bruxelles. 1865 valdes han till ärkebiskop av
Poson-Gnesen. Där motarbetade han, i regeringsvänlig
anda, prästerskapets polska agitationer, förbjöd
detsamma att deltaga i politiska valrörelser och
inskränkte bruket af polska språket vid kyrkliga
förrättningar. Däremot gynnade han de ultramontana
sträfvandena samt befordrade klosterväsendet och
jesuitmissionen. Det goda förhållandet till regeringen
bröts 1870, då L. i Versailles hos konung Vilhelm
förgäves anhöll om dennes intervention hos italienska
regeringen till förmån för påven. L. trädde då
i öppen opposition till staten och gjorde sig till
ledare af de polska nationalitctssträfvandena, som han
förut undertryckt, hvarför påfven utnämnde honom till
Polens primas. Han uppträdde skarpt och hänsynslöst
mot regeringens åtgärder i skolfrågan, särskildt
mot de kyrkliga majlagarna af 1873, dömdes därför
till höga penningböter och två års fängelse samt
af-sattes 1874 från sitt ämbete, men utnämndes i mars
1875 af påfven till kardinal. Sedan han i febr. 1876
lösgifvits, begaf han sig till Rom och förblef boende
! där i Vatikanen, under det att preussiska rege-
ringen flera gånger dömde honom in contumaciam
till böter och fängelse. Han utnämndes 1884 till
sekreterare för påfvestolcns skrifvelser, afsade sig
1886 ärkebiskopsdömct och blef 1892 gencralprefekt
för propagandan.
Ledolin. Se Hemliga medel.
Ledreborg, danskt grefskap, omfattar hufvud-gårdarna
L., 10 km. s. v. om Roskilde, och Skulle-rupholm
samt afvelsgården Kornerupgaard med. en jordareal
af inalles 726 har, vidare 781 har skog, en stor
mängd "fästegods" och ett fideikommisskapital af V*
mill. ki\ Det upprättades 1746 af statsministern
J. L. Holstein och innehas sedan 1895 af hans
ättling, politikern J. L. T. Holstein (se H öl s t e
in 3). L., som förr hette Lejregaard och uppfördes
1663 af räntmästaren H. Muller, blef 1746 ombyggdt
i fransk stil och betydligt utvidga dt. Där finnas
ett stort tafvelgalleri och en mängd värdefulla
manuskript. L. ligger i slutet af en dal, hvars
branta sidor äro skogbevuxna och som genomflytes
af en liten å. Dalen, ombildad till en storartad
park med terrasser, kanaler och vattenfall, är
en lifligt besökt turistort. I närheten ligger
den s.- k. Hcrthadal (eg. Ärtcdal). till hvilken
hänförts gudinnan Herthas (se d. o.) dyrkan.
E. Eb-.
Ledresektiön, kir., en operation, vid hvilken en sjuk
ledgång borttages, på det en ny, oftast stol och
fast, förbindelse må uppstå mellan de kvar-lämnade
friska bendelarna. J. A.
Ledru-Rollin [ledry rålä’], Alex andre A u-guste,
fransk statsman, f. 1807 i Paris, d. 31 dec. 1874 i
Fontcnay-aux-roscs nära Paris, son af läkaren Jacques
Philippe Lcdru, blef juris licentiat och doktor,
egnade sig från 1830 åt advokatyrket och antog för
att skilja sig från advokaten Charles Ledru namnet
Rollin. Vid sidan af sina sysselsättningar som advokat
utöfvade han en vidsträckt författarverksamhet. Han
blef redaktör för den juridiska tidskriften "Journal
du Palais", af hvars 46 första årgångar (1791-1837)
^han utgaf en ny upplaga och hvars innehåll 1791-1845
han systematiskt framställde i Jurisprudence francaise
ou Répertoire du Journal du Palais (8 bd). Han
offentliggjorde vidare Jurisprudence administrative en
matiére con-lenlieuse de 1789 å i 831 (9 bd) och var
1844 -46 redaktör för tidningen "Le Droit". Han valdes
1841 i lue Mans till medlem af deputeradekammaren,
där han snart blef den yttersta vänsterns förnämsta
talare. Hans passionerade vältalighet var likväl mer
folktalarens än den parlamentariske debattörens. Han
var och förblef ständigt mer en folktribun än en
statsman. Störst var han i anfallet. Han lät knappt
något tillfälle att bekämpa regeringens politik
gå sig ur händerna, och ingen bidrog mer än han
till att störta julimonarkien. Icke nöjd med sin
verksamhet inom kammaren, där hans parti var föga
talrikt represen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
