Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 17. Lux - Mekanik / 165-166 (1912) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Läckö 1. Kungsgård - Läckö 2. Grefskap - Läder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Läckö slott i nutiden.

Skaraborgs län, omfattar 5 mtl. På en klippa härligt
belägen i den s. k. Stallviken af Vänern och skild
från land genom en i berget sprängd graf reser sig
med ansenliga murar och torn L. slott (se fig.),
visserligen förfallet, men likväl ej mer än att
det på senare tider varit fråga om att praktiskt
kunna använda det, och det står alltjämt som ett
imponerande minne från Sveriges stormaktstid. Till sin
grundplan är slottet en fyrkantig byggnad med fyra
torn och två borggårdar samt innehåller, med kyrka,
salar, boningsrum och källare, inalles omkr. 248
rum, genom de numera rätt sparsamt befintliga
målningarna och ornamenten i tak och väggar, ännu
i sitt förfall vittnande om prakten vid M. G. De
la Gardies hof. Af den lösa inredningen återstår
endast ett groft furubord med gotiska former,
som ställts i riddarsalen. På 1830-talet lät kronan
på auktion för vrakpris försälja hvad då fanns af
den lösa inredningen, och väggmålningar nedrefvos
så våldsamt, att här och hvar ännu bitar sitta
kvar vid listerna, vittnande om denna skandalösa
förstörelse. Ännu saknas en vetenskaplig undersökning
af slottets byggnadshistoria, men det synes redan nu
vara tydligt, att slottet vid medeltidens slut var
en vidlyftig anläggning, kanske af samma omfång som
det nuv. slottet. M. G. De la Gardie har visserligen
gjort tillbyggnader, men icke i så stor utsträckning,
som allmänt antages. Det är egentligen slottets
inre, som är ett minne från hans tid. – Lækkia var
under medeltiden en gård, som sannolikt bebyggdes
(omkr. 1298) af Skarabiskopen Brynolf Algotsson och
tillhörde sedan biskoparna i Skara, hvilka tidtals
uppehöllo sig där. Egentligen befäst blef gården
dock sannolikt först mot slutet af 1400-talet genom
biskop Brynolf Gerlaksson (d. 1535), hvars vapen och
initialer, B. G., finnas på en dörr och på en sten i
nordöstra hörnet af den stora borggården. – Genom
Västerås recess hemföll L. till kronan, men gafs 1571
som friherreskap till Hogenskild Bielke samt utgjorde
1600–09 en del af hertig Johans hertigdöme. 1615
förlänades det som grefskap åt Jakob De la Gardie (se
nedan 2). Reduceradt 1683 till kronan, utarrenderades
L. 1719 till riksrådet grefve K. G. Dücker (d. 1732),
därefter till riksrådet Kl. Ekeblad till Stola och förlänades 1752
på lifstid till grefve K. G. Tessin, hvarefter riksrådet G. A. Hiärne
blef arrendator (d. 1805). 1810 lämnades L. af rikets
ständer på 50 år till grefve K. J. Adlercreutz,
segraren vid Siikajoki, och skulle äfven kallas
Siikajoki. L. har sedermera med undantag af själfva
slottet, som står öde, innehafts af Adlercreutz’
broder, generallöjtnanten G. M. Adlercreutz
(d. 1845), och dennes måg, kaptenen grefve
K. Rudenschöld (d. 1850), samt arrenderas f. n. af
hans son f. d. öfversten grefve A. Rudenschöld. –
Litt.: A. Hahr, "Konst och konstnärer vid Magnus
Gabriel De la Gardies hof" (1905), och A. L. Romdahl,
"Leckö" (i "Svenska slott och herresäten", 1910).

2. Grefskap, som 10 maj 1615 förlänades åt Jakob
De la Gardie, omfattade L. slott och ladugård samt
Kållands och Åse härad jämte Källby och Husaby
gäll i Kinne härad med alla där varande skatte-
och kronohemman, hvilka då utgjorde tills. 306 1/4
mtl. Sedermera skänkte drottning Kristina De la
Gardie 16 april 1651, till länets förbättring,
Lidköpings stad samt Kinne fjärding – hvarmed man
förstod Härene gälls tre socknar Härene, Hofby och
Skofteby – med alla de gods, som där voro kronan
behållna, och 20 dec. 1652 förordnade hon, att
Säfvare gäll, som då räknades till Skånings härad,
skulle lyda under grefskapets jurisdiktion. Länets
hemmantal vann likväl ingen betydande tillväxt
genom dessa två donationer, ty inom Härene och
Säfvare gäll var vid donationstillfället endast 1/2
mtl kronan behållet. Till lifstidsförläningarna
och Norrköpingsbeslutsdonationerna inom de två
gällen erhöllo emellertid grefvarna exspektans;
och då några af dessa inom kort blefvo lediga
samt grefve Magnus Gabriel dessutom redan före
1651 erhållit under Norrköpings besluts villkor
några gårdar i Härene gäll, hvilka införlifvades
med grefskapet, växte dettas hemmantal så, att
det 1654 beräknades till 312 1/4 mtl och 1681, då
grefskapet reducerades till kronan, 405 1/2 mtl.

3. Friherreskap, som 27 febr. 1571 gafs riksrådet
Hogenskild Bielke. Se F. Ödberg, "Anteckningar
om Hogenskild Bielkes friherreskap Leckö 1571–99"
(1892).
1. (L. M. B.)
2–3. G. F.*

Läder, afhårad och genom garfning beredd djurhud. De högre
djurens hud (se d. o.) kan sägas bestå af flera olika lager:
ytterst den af förhornade epitelceller bestående öfverhuden
(epidermis, hvartill hör själfva hårbeklädnaden),
därunder ett lager af saftförande, protoplasmarika
celler, det s. k. malpighiska lagret, så den betydligt
tjockare, hufvudsakligen af bindväfsbuntar med däruti
inströdda elastiska trådar bestående läderhuden
(corium, derma) och innerst underhudsväfven,
fetthuden (panniculus adiposus), som utgör hudens
köttsida. Af dessa lager är det egentligen endast
läderhuden, som kan förvandlas till läder. Den
procedur, hvarigenom denna förvandling åstadkommes,
kallas garfning. Stor skillnad råder emellan
hud och läder: huden är mjuk och smidig i fuktigt
tillstånd, men blir vid torkning styf och hornartad,
den öfvergår lätt till förruttnelse, sväller upp vid
kokning med vatten och förvandlas småningom till lim,
under det att lädret är böjligt och mjukt, men ändock
segt och fast, icke har böjelse att ruttna och vid
kokning med vatten icke alls eller blott i ringa mån
öfvergår till lim. Den stora

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>