Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lödöse. 1. Gamla L. (Lödhos, Lödhusa, latiniseradt Ludosia, möjligen "folkhus") - Lödöse. 2. Nya L., fordom stad i Västergötland - Lödöse-Lilla Edets järnväg (sign. L. L. E. J.) - Löf, bot. Se Löfträd. - Löfbad. Se Bad, sp. 616. - Löfbaggar, zool., några till Chrysomelidæ bland skalbaggarna hörande släkten - Löfbinda, bot. Polygonum. - Löfblad, bot. Se Blad, sp. 617. - Löffler, Ernst, dansk geograf - Löffler, Friedrich August Johannes, tysk bakteriolog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
Lödöse-Lilla Edets järnväg-Löffler
244
fästningen Bohus därjämte plägade uppbära dryg tull
af köpmansskutorna, ämnade redan Karl Knutsson
flytta staden längre ned åt hafvet; först under
efterträdaren Sten Sture d. ä. sattes planen i
verket, och Nya L. anlades (se nedan). Gustaf I
upphäfde 1526 Gamla Lödöses köpstadsprivilegier, och
dess inrättningar flyttades till Nya Lödöse, hvarvid
namnet Gamla L. uppkom. S:t Olofs kyrka nedrefs, och
1537 säges staden vara ödelagd. Den återfick dock sina
rättigheter af Johan III, och såväl denne som hertig
Karl och Gustaf II Adolf donerade gårdar. Efter att
värst under Sehested 1644 ha sköflats af norrmännen
förlorade Gamla L. 1646 sina stadsprivilegier och
nedsjönk till en bondby. I maj 1452 besattes L. af
danskarna under konung Kristian och befästes, men
sommaren s. å. återtogs det af Tord 3onde. 1455
besattes staden åter af danskarna och brändes,
i trots af att brandskatt förut utkräfts. Dittills
hade L. haft endast mindre betydande försvarsverk,
men Gustaf I började kring staden uppföra fyrkantiga
torn. Sedermera förstärktes L:s befästningar 1563
af Lindorm Torstensson, men i juli 1565 brändes
det af danskarna under Daniel Eantzau. l febr. och
6 juni 1612 besattes L. af Kristian IV och behölls
af danskarna i freden 1613 samt återlämnades först
1619. 1644 brändes staden af norrmännen, men en skans,
som svenskarna uppkastade vid L., anfölls förgäfves
af de förre 30 jan. 1645. En af De la Gardie 1676
vid L. byggd skans, som 1677 förstärktes, fick efter
krigets slut förfalla. - 2. Nya L., fordom stad i
Västergötland, på ömse sidor om Säfveåns utlopp i
Göta älf, erhöll privilegier 17 aug. 1473, då den
också anses ha anlagts. Egentligen var det ämnadt,
att den skulle anläggas å en holme utanför Säfveåns
utlopp och kallas Göta-holm, men borgarna i Gamla
L., som befalldes flytta dit, begärde, att det gamla
namnet måtte behållas. I dec. 1507 brändes staden af
danskarna under Henrik Krummedige. 1540 anbefallde
Gustaf I L:s befästande, men några år senare ville han
flytta staden närmare Älfsborg för att få den skyddad
af fästningen, och en flyttning till Älfsborg egde
ock några år därefter rum. Men sedan Älfsborg 1563
förstörts af danskarna, fingo Lödöse-borna återvända
till L. Trots flera gånger upprepade befallningar om
befästningars uppförande hann borgerskapet ej långt
med den enkla jordvall, som de började uppkasta
kring staden. 1611 slog Jesper Mattsson Krus en
skans utanför L. s. om ån, och sedan fullbordades
ändtligen grafven omkring staden, hvarefter ett danskt
anfall kunde lyckligen tillbakavisas. I jan. 1612
intogs dock L. af konung Kristian och befästes, men
återtogs 27 febr. af Krus och brändes. Efter freden
förvägrades borgarna att återuppbygga sina hus;
de skulle flytta till Brätte eller Alingsås eller
"annorstädes hvar de kunde". 1619, då Älfsborg af
danskarna återlämnats till Sverige, börjades dock
återuppbyggandet, men 24 febr. 1624 resolverade
K. M:t, att Nya L:s borgare genast skulle öfverflytta
till det nyanlagda Göteborg. Platsen kallas nu G a m-1
e s t a d e n och utgör en del af Göteborg (se d. o.,
sp. 891, och kartan). Omkr. 1624 synes Nya L. ha
varit i det närmaste öfvergifvet. Jfr K. S. Lindblad,
"Lödöse stad samt Ale och Flundre härader" (1897),
"Ortnamnen i Älfsborgs
län" (utg. af k. ortnamnskommittén, d. II. Ale härad),
och Styffe, "Skandinavien under unionstiden" (3:e
uppl. 1911). 1-2. L. M. B. L. W .-son M.
Lödöse-Lilla Edets järnväg (sign. L. L. E. J.),
normalspårig (1,435 m.), 15 km. lång järnväg
inom Älfsborgs län, som tillhör Lödöse-Lilla Edets
järnvägsaktiebolag, men som på arrende trafikeras af
Bergslagernas järnvägar med dess materiel. Järnvägen,
som sträcker sig från Alfhems station vid
Bergslagernas järnvägar, belägen 37 km. n. om
Göteborg, i nordlig riktning till Lilla Edet, öppnades
för trafik 1906. Vid 1910 års slut uppgick bokförda
byggnadskostnaden till 724,041 kr. och aktiekapitalet
till 336,800 kr. Järnvägsbolagets styrelse har sitt
säte i Göteborg. A. d’A.
Löf, 60*. Se L of träd.
Löfbad. Se B a d, sp. 616.
Löf baggar, zool., några till fam. Chrysomelidce
bland skalbaggarna hörande släkten, utmärkta af
den aflånga, föga kullriga kroppsformen samt det
lilla nedböjda, af halssköldens f ramhörn omfattade
hufvudet, hvars trådformiga pannspröt äro fästa nära
hvarandra på pannan. Såväl skalbaggarna själfva som
deras larver förtära blad och bli stundom genom
sin mängd skadliga för träd och buskar. Allmän
öfver hela landet är den 6-7 mm. långa, violettblå
allöfbaggen, Agelastica alni. Något mindre är
sälglöfbaggen, Lochmcea caprece, som är svart, med
brungula täckvingar och halssköld. Den lefver på
sälg och pilbuskar, stundom äfven på björk. Snöboll
s-löfbaggen, Galeruca viburni, är gulgrå med en fläck
på pannan, tre längsgående strimmor på halsskölden
samt framhörnen på täckvingarna svarta. Den
lefver i synnerhet på snöbollsbusken, men angriper
stundom i trädgårdar andra busk-växter, hvilkas blad
larverna skelettera. Allmän på näckrosblad är den 3
mm. långa, svartbruna Galeruca nymphcece. Besläktad
med löfbaggarna är renfanebaggen (se d. o.).
G. A-z.
Löf binda, bot. Se Polygonum.
Löf blad, 60*. Se Blad, sp. 617.
Löffler, Ernst, dansk geograf, f. 28 febr. 1835,
d. 30 juli 1911, blef student 1854 och tog
1859 magisterkonferens i geografi samt 1866
doktorsgraden på den geologiska afh. F or
sög til en geognostisk tydning af landenes
over-fladeforhold. Han började kort därpå hålla
föreläsningar som privatdocent och kämpade ihärdigt
för att skaffa geografien en särskild lärostol vid
universitetet. 1883 utnämndes han till docent och
1888 till professor, i det att samtidigt geografi
blef ett ämne i ämbetsexamen för skolorna. 1909
tog han afsked. Hans litterära verksamhet är ej
stor: Den skandinaviske halvö (1859), Haandbog i
geografien (1876; 3:e uppl. 1881-85; sv. öfv. 1879),
Omrids af geografien (2 bd, 1893-98) och Dänemark,
natur und volk. Eine geographische monographie
(1905). L. blef led. af Vet. o. vitt. samh. i
Göteborg 1905 och af Fysiogr. sällsk. i Lund 1906.
E. Ebg.
Löffler, Friedrich August Johannes, tysk bakteriolog,
f. 1852, blef med. doktor 1874, anställdes 1879 vid
Reichsgesundheitsamt i Berlin och kallades 1888 till
professor i hygien i Greifswald. L. har offentliggjort
ett mycket stort antal afhandlingar, i hvilka han
bl. a. meddelar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
