- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 17. Lux - Mekanik /
415-416

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Madkroken ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

produkter. Af européer tillverkas socker, rom och arrak,
och det finnes stora fabriker för dessa varor,
spinnerier, väfverier och cigarrfabriker. Handeln
har sitt centrum i Madras; andra mer betydande
hamnar äro Negapatam, Tuticorin och Kalikut, alla
i järnvägsförbindelse med det inre landet. Importen
steg 1910 till ett värde af 107,6 mill. rupier och
exporten till 202,7 mill. rup. Presidentskapet
styres af en af kronan utnämnd guvernör och ett råd
(executive council) bestående af två civila ämbetsmän,
hvilket antal kan ökas till fyra. Vidare finnes
ett lagstiftande råd (legislative council) på 45
led., af hvilka ej fler än 17 kunna vara ämbetsmän
(utnämnda af vicekonungen), medan 19 väljas af olika
representativa myndigheter. Medlemmar i lagstiftande
rådet kunna interpellera, väcka förslag och diskutera
budgeten. Presidentskapet är indeladt i 24 distrikt,
hvart och ett under en collector. Distrikten äro icke
grupperade i "divisions" eller "commissionerships"
såsom i öfriga provinser i Indien. Presidentskapets
inkomster utgjorde 1909 136,5 mill. rupier, dess
utgifter 66,9 mill. – Madrasområdet upptogs redan i
förkristen tid af mäktiga dravidariken. I början
af 1600-talet fingo engelsmännen rätt att handla
i Pulicat (n. om staden M.), sedan upprättades
faktorier i Kalikut och Cranganore (1616) samt i
Tellicherri, som blef deras förnämsta handelsplats
på västra kusten. Den första engelska besittningen på
östra kusten var Masulipatam (1611). Längre söderut
grundades 1640 ett faktori, som blef början till
staden M. Pondichéri köptes af fransmännen 1762. Lord
Clives segrar skaffade England öfvervikten öfver det
rivaliserande Frankrike i södra Indien, och efter
Tippo Sahibs fall (1799) var engelska kompaniet utan
någon medtäflare där. – De olika områden, hvilka
bilda presidentskapet M., ha förvärfvats på skilda
tider. 1763 afträdde navaben i Arcot trakten kring
staden M. (distriktet Chengalpat). 1765 öfverlät
stormogul Northern circars åt kompaniet mot en årlig
tribut af 90,000 pd st. (full besittningsrätt vanns
först 1823). 1792 afträdde Tippo Sahib Baramahal
(nu en del af distriktet Salem), Malabar och en del
af Madura. 1799 förvärfvades Coimbatore, Kanara och
Tanjore, 1800 Bellary och Cuddapah, 1801 navabens af
Karnatik besittningar och 1839 navabens af Karnúl.

2. Hufvudstad i ofvannämnda presidentskap, i en
flack och sandig trakt på Koromandelkusten under
80° 17’ ö. lgd och 13° 4’ n. br., på ömse sidor
af den lilla, orena floden Kuvams (Cooums) utlopp i
Bengaliska viken, den tredje till storleken af Indiens
städer. 509,346 inv. (1901). Staden har en areal af
70 kvkm., men många delar ha ett nästan landtligt
utseende. N. om Kuvams mynning, invid hafsstranden
ligga Fort S:t George, Marina, promenaden utmed
hafsstranden, samt regeringsbyggnaden, genom en större
öppen plats skild från den längre i n. liggande,
illa byggda och tätt befolkade Georgetown (förr
Svarta staden, Black town), affärslifvets säte,
där banker, tullhuset samt handelskontoren äro
belägna. Vid sjösidan ligger den nya hamnen med sina
vågbrytare. V. och s. om fortet, genom floden och
Buckinghamkanalen skilda från Georgetown, ligga några
stora stadsdelar, där guvernören,
ämbetsmännen, affärsmännen m. fl. ha sina praktfulla
boningshus. Längst i s. ligga de europeiska stads
delarna Tanampet och Adyar. I allmänhet bär staden
en specifikt orientalisk karaktär; pagoder, moskéer,
kyrkor och kapell, palats, magasin, hus med platta
tak ligga blandade om hvarandra mellan parker
och trädgårdar. Ungefär 5 km. s. om fortet ligger
den hufvudsakligen af tomaskristna (nestorianer)
bebodda stadsdelen S:t Thomé l. Mylapur (anlagd
och befäst af portugiserna 1504). Det isolerade
och befästa S:t Thomas’s mount, med en brittisk
militärstyrka, är vallfartsort för en mängd syriska
kristna, emedan aposteln Tomas, enligt legenden,
där skall ha lidit martyrdöden. M. är säte för
presidentskapets regering och öfverdomstol, en
anglikansk biskop och en romersk-katolsk ärkebiskop. I
staden ligger en stark garnison. Af befolkningen
voro (1901) 40,958 kristna, 57,331 muhammedaner
och 410,648 hinduer. Om undervisningsanstalterna
se ofvan (under 1). Industrien är icke af större
betydelse utom bomullsindustrien, men många
grenar äro företrädda. Däremot är handeln viktig,
ehuru staden numera intager endast femte rummet
i Indien (efter Calcutta, Bombay, Karachi och
Rangoon). 1909–10 stego import och export till
sammanlagdt 137,8 mill. rupier. Största delen af
handeln går på England. Sjöfarten lider dock genom
bristen på en god hamn. Denna är nämligen endast af
två långa vågbrytare skyddad mot de vid denna kust
oerhördt våldsamma bränningarna och orkanerna. Med
det öfriga Indien är M. förenadt medelst tre järnvägar
åt olika riktningar. – Staden M. uppstod efter 1639,
då engelsk-ostindiska kompaniet erhöll det område,
hvarpå staden ligger, af rajan i Chandragiri och
där uppförde fortet S:t George. 1653 blef M.,
som förut hört under Bantam på Java, ett särskildt
presidentskap. 1746 intogs staden af Labourdonnais,
men återlämnades till engelsmännen i freden i Aachen
(1748). 1 o. 2. J. F. N.

Madrasmyrobalaner, tekn. Se Garfmedel, sp. 746.

Madras-rädisa, bot. Se Raphanus.

Madra’SS (ty. matratze, fr. matelas, mlat. mat-rätium,
af arab. matrah), underlag i en säng, af bolstervar
eller säckväf, stoppadt med tagel, kroll-splint,
skogsull, fin hyfvelspån, halm eller hö o. s. v.

Madrazo [-dra’thå]. 1. José M. yAgudo, spansk målare,
f. 1781, d. 1859, har blifvit kallad "den spanske
David". Han var Davids lärjunge i Paris och studerade
sedan i Rom, där han bl. a. målade Greker och trojaner
i strid om Pa-troklos’ lik (i Kvirinalpalatset). Han
blef 1818 i Madrid direktör för akademien S. Fernando
och var äfven föreståndare för museet. Han målade
bibliska scener, historietaflor och äfven porträtt. -
2. Federico de M., den föregåendes son, målare,
f. 1815 i Rom, d. 1894, studerade i Paris, målade
Gottfrid af Bouillon utropas till konung af Jerusalem
(i Versailles, 1839), bibliska motiv, förträffliga
genrer och förnäma porträtt. - 3. Pedro de M., den
föregåendes broder, spansk målare, skriftställare,
f. 1816 i Rom, d. 1898, skref en del lyrik, som finnes
intasren i Ochoas "Colecciön de los mejores autores
e»pario-les", men hans betydelse som författare ligger

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:43 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbq/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free