Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Malice ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
685
Mallet-Mallinckrodt
636
sore. M. skref en mängd arbeten i indisk historia,
bland hvilka märkas History of the french in India
(1868), History of the indian mutiny (6 bd, 1878-80;
påbörjad af sir John Kaye), The decisive battles
of India (1883; 3:e uppl. 1888) samt biografier
öfver Wellesley (1889), Akbar (1890), Dupleix
(s. å.) och Warren Hastings (1894). Hans stil är
liffull; den starkt personliga uppfattningen gör
honom stundom partisk. V. S-g. Mallet [-lä’tt],
Fredrik, astronom, matematiker, universitetslärare,
f. 28 febr. (g. st.) 1728 i Stockholm, d. 27
juni (n. st.) 1797 i Uppsala, blef astronomie
observatör vid Uppsala universitet 1757 och
professor i matematik där 1773. Han utförde en
del astronomiska och meteorologiska observationer
(bl. a. öfver Venus-passagerna 1761 och 1769),
publicerade i Yet. akad:s Handlingar, i Vet. soc:s
i Uppsala "Nova acta" och i Londonakadis
"Phi-losophical transactions’’ en stor mängd
afhandlingar af astronomiskt, matematiskt
och fysikaliskt innehåll samt utgaf därjämte
åtskilliga akademiska afhandlingar. M. författade
den ma-tematisk-astronomiska delen af det på
föranstaltande af Kosmografiska sällskapet i Uppsala
genom Torbern Bergman (se denne) utg. verket
Fysisk beskrifning öfver jordklotet. Han hade
äfven öfverinseendet öfver utarbetandet af de
af nämnda sällskap utgifna himmelsgloberna,
som, för sin tid förträffliga, vunno stor
spridning äfven i utlandet. M. var led. af
Vet. akad. (1759). B-d. Mallet [-lä], Paul Henri,
schweizisk historiker, f. 20 aug. 1730 i Geneve,
d. där 8 febr. 1807, blef 1752 professor i fransk
litteratur i Köpenhamn och därefter lärare för
kronprinsen (sedermera konung Kristian VII). Af
hälsoskäl måste han 1762 återvända till Geneve,
hvarest han blef professor i historia. 1753 -58
deltog M. i utgif-vandet af en fransk månadsskrift,
"Mercu-re danois", i hvilken han meddelade
utlandet underrättelser om danska förhållanden. Han
gjorde äfven det första försöket till en ordnad
framställning af Nordens tillstånd under forntiden
och af den nordiska gudaläran genom. Introduction å
Vliis-toire de Dannemarc (1755; utg. i en engelsk
bearbetning, "Northern antiquities", 1770) och
Monuments de la mythologie et de la poésie des celtes
et particuliérement des andens scandinaves (1756)
samt skref en omfattande Histoire de Dannemarc (3 bd,
1758-77; öfv. på ty. 1766-79), hvil-
ken behandlade tiden till enväldets
införande (1660). Om M:s stora betydelse
för uppfattningen af Norden se G. Castrén,
"Norden i den franska litteraturen" (1910), och
A. Blanck, "Den nordiska renässansen" (1911).
E. Ebg.*
Mallet [mä’lit], Robert, engelsk geolog, f. 1810,
d. 1881, fick både akademisk och ingenjörsuppfostran
samt byggde fyrar och andra viktiga byggnadsverk. Sitt
rykte vann han förnämligast genom sina banbrytande
undersökningar ang. jordbäfningar. Bland hans arbeten
må nämnas Earthquake catalogue (1858) och Volcanic
energy (i "Royal society’s transactions", 1874).
Mallet du Pan [-lä dy pä’], Jacques, fransk publicist,
f. 1749 nära Geneve, d. 1800 i Richmond, fick 1772
genom Voltaire en professur i Kassel, kastade sig
snart in i tidskriftsföretag och utgaf i Paris
1784-92 (sedan 1788 som bihang till "Mercure de
France") "Journal historique et politique", hvilken
under revolutionen förfäktade det konstitutionella
konungadömets intressen. Våren 1792 for M. till
Tyskland med uppdrag att söka förmå tyska furstar till
en intervention för att rädda Ludvig XVI. Därefter
vistades han växelvis i Geneve, Bruxelles, Basel
samt London, där han 1798 uppsatte "Mercure
britannique". M. var anhängare af den engelska
författningen. Grundlighet och energisk stil utmärka
hans skrifter, bland hvilka den intressantaste är
Mémoires et correspondance pour servir å Vhistoire
de la revolution francaise (utg. i 2 bd 1851 af
A. Sayous). Se arbeten om M. af Vallette (1894),
Descostes (1897) och B. Mallet (1902).
Mallet-lokomotiv [mala-]. Se Lokomotiv, sp. 1018-19.
Malleus, lat., hammare; anat., ett af hörbenen
(se Hörselorgan, sp. 288); veter. Se Rots. - M. in
haeresin Lutherana m. Se Fa-ber, J o h., sp. 1213. -
M. m a l e f i ca r u m. ! Se H ä x e r i p r o c e
sse r, sp. 195. - M. m o-nachörum. Se Cromwell 1. -
Om b a-c i 11 u s m a’l le i se B a k t e r i o l o
g i, sp. 727.
Malleville [malvi;j], Claude de, fransk skald,
f. 1597, d. 1647, tillhörde den krets, som samlades
i Hotel de Rambouillet, och den första uppsättningen
ledamöter i Franska akad. M. skref elegier, rondåer,
sonetter (bl. a. den berömda La belle matineuse)
m. m. under inverkan af Malherbe.
Mallicolo (Mallicollo, Ma le ku l a), den näst
största ön i Nya Hebridernas ögrupp i Mela-nesien,
2,268 kvkm. (enl. andra 2,539), 8-10 tusen inv. Den
är bergig (ända till 1,196 m. hög) och har i s. ö. en
ypperlig hamn. Wbg.
Mallinckrodt, Hermann von, tysk politiker,
f. 1821 i Minden, d. 1874 i Berlin, blef 1849
regeringsassessor i preussisk tjänst och var 1860-
72 regeringsråd. Han tillhörde 1852-63 samt från 1868
till sin död preussiska landtdagens deputeradekammare
och 1867-70 Nordtyska förbundets, därefter till sin
död Tyska rikets riksdag. I den sistnämnda fick han
som varm katolik, akt-ningsbjudande personlighet
och framstående parlamentarisk förmåga ledningen af
det ultramontana "centrumpartiet" vid sidan af A. och
P. Reichen-sperger samt - sedan 1872 - Windthorst. Han
åtnjöt bland alla partier stort personligt anseende,
och hans plötsliga död, midt under det kultur-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
