Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mannen i månen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mannerheimska klubben-Manners
794
i ständernas finansutskott samt led. i adelns
enskilda axpeditionsutskott och i kommittén för
uppgörande af förslag till organisation af Finlands
civila styrelse. Han utnämndes 7 aug. 1809 till
led. af regeringskonseljens ekonomidepartement och
till chef for kansliexpeditionen. 1816 förflyttades
han till landshöfding öfver Åbo och Björneborgs län,
men kallades 1820 att därjämte vara led. af senatens
ekonomidepartements första afdelning samt förordnades
1822 till vice ordf. i nämnda departement. 1824
upphöjdes han i grefligt stånd. Hans inflytande
minskades, sedan den despotiske general Zakrevskij
1824 öfvertasit generalguvernörsämbetet. M. anslöt sig
i maj 1825 till senatens mot denne riktade hemställan
till Alexander I, men misstroddes dock af en del af
sina kolleger, medan tillika spänningen mellan honom
och Zakrevskij växte. Nedstämd, begärde han afsked
och entledigades i mars 1826 från sina ämbeten. Han
efterlämnade om sina lefnadsöden anteckningar, hvilka
ännu ej blifvit utgifna.
3. Karl Gustaf M., grefve, den föregåendes son,
naturforskare, ämbetsman, f. 10 aug. 1797 å
Yillnäs gård i Lemo socken, i närheten af Åbo,
-d. 9 okt. 1854 i Stockholm, blef student 1813,
filos, doktor 1819, kanslist i kommittén för
de finska ärendena i Petersburg 1820, andre
expeditionssekreterare vid statssekretariatet
för Finland 1826 och kanslerssekreterare för
universitetet s. å. Sedermera utnämndes han till
hof rättsråd i Åbo hofrätt 1831, landshöfding i
Vasa 1833 och i Vi-borgs län 1834 samt president
i Viborgs hofrätt 1839. Han anlitades dessutom som
medlem af flera kommittéer och var ordf. i den 1849
nedsatta kommittén för revision af universitetets i
Helsingfors statuter. M. väckte förslag om åtgärder
för finska språkets användande vid domstolarna och
ämbetsverken. Så lysande M:s ämbetsmannabana än
var, förvärfvade han sig likväl icke på denna
något varaktigare minne. Hans håg låg sedan
ungdomen åt naturalhistorien. M:s älsklingsstudium
blef insektordningen Coleoptera. Till en början
bidrog M. genom sina flitigt gjorda samlingar till
C. R. Sahlbergs arbete "Insecta fennica", men snart
nog uppträdde han som själfständig författare med
en uppseendeväckande monografi öfver ett af honom
uppställdt nytt släkte, tiucnemis (1823). Inom kort
icke blott öfverflyglade han sin lärare Sahl-berg,
utan vann äfven rykte som en af Europas främsta
coleopterologer. Under sin vistelse i Petersburg
utgjorde M. själen i därvarande entomologiska kretsar
och publicerade en mängd uppsatser och afhandlingar
i naturhistoriska och vetenskapliga tidskrifter,
som utgåfvos i Petersburg och Moskva. De viktigaste
af dessa äro det systematiska utkastet Precis d’un
nouvel arrangement de la jamille des Brachclytres
(1830) och, i djurgeogra-fiskt hänseende, Beitrag
zur käjerfauna der Aleu-tischen inseln, der insel
Sitcha und Neu-Califor-niens (1843) med senare
tillkomna "Nachtrag" (1846, 1852, 1853). Ett
annat på sitt område epokgörande arbete är M:s
Versuch einer monogra-phischen darstellung der
käfergattungen Corticaria und Lathridius (Halle,
1844), hvilket, i likhet med allt hvad han inom
entomologien publicerade, utmärkes af synnerligt
skarp blick för karaktärer och .stor noggrannhet i
beskrifningarna. Hans utgifna
arbeten uppgå till omkr. 40. M:s samling, som
innehåller nära 20,000 arter skalbaggar i 100,000
exemplar och omkr. 10,000 arter af andra ordningar
samt vunnit rykte som ett mönster för i hög grad
elegant uppställning, inköptes efter hans död till
universitetet i Helsingfors för 8,000 rubel, likasom
hans rika och dyrbara bibliotek och hans vidsträckta
korrespondens. M. var led. af bl. a. Vet.-akademierna
i Petersburg (1827) och Stockholm (1852) samt Finska
vet. soc. (1838).
4. Aina Johanna M., grefvinna, den föregåendes
sonsons hustru, sångerska, född Ehrnrooth, f. 1869
i Nastola socken, Finland, utbildade 1893 -96
hos Bax och fru Marchesi i Paris sin klangrika,
mörkfärgade mezzosopranröst, konserterade flerstädes
och trädde 1896 i äktenskap med bankdirektören
grefve K. E. J. Mannerheim. Hon återupptog 1899
sin konsertverksamhet och inhöstade därmed åt
folkbildningssträfvandena i hemlandet en ansenlig
summa; bl. a. företog hon 1903 en konsertresa
till Sverige, Norge och Danmark. Sedan hennes make
s. å. af Bobrikov utvisats från Finland och vunnit
anställning i Stockholm, har hon varit bosatt i den
svenska hufvudstaden och där ofta låtit offentligen
höra sitt li-delsemättade sångföredrag. 1. J. II.
(S. C.) 2. M. G. S. 3. O. M. R.* 4. E. F-t.
Mannerheimska klubben. Se Mannerheim 1.
Manners [mä’nos], engelsk adelssläkt med stora gods i
Leicestershire, där dess hufvudman plägar utses till
lordlöjtnant. Thomas M., d. 1543, dotterdotterson till
Edvard IV:s far, hertig Rikard af York, var gunstling
hos Henrik VIII, upphöjdes af denne till earl af
Rutland och erhöll i gåfva stora jord possessioner
af de indragna klostergodsen, däribland familjens
stamslctt, Bel-voir castle. Francis M., 6:e earl af
Rutland, f. 1578, d. 1632, hade stort inflytande vid
Jakob I:s hof och var svärfar till Buckingham. John
M., 9:e earl af Rutland, f. 1638, d. 1711, upphöjdes
1703 af drottning Anna till markis af G r a n b y
och hertig af Rutland. Hans sonsons son, John M.,
markis af G r a n b y, f. 1721, d. 1770, var en
tapper krigare, som under Sjuåriga kriget (1756-63)
utmärkte sig som befälhafvare öfver den engelska
kontingenten i Ferdinands af Braunschweig armé. Hans
son, Charles M., 4:e hertig af R u 11 a n d, f. 1754,
d. 1787, var intim vän till Pitt d. y., medlem af
Shelburnes och Pitts kabinett (från 1783) och 1784-87
lordlöjtnant på Irland. Hans son, John Henry M., 5:e
hertig af Rutland, f. 1780, d. 1857, är skildrad som
"hertigen" i Disraelis "Coningsby". En yngre ättgren,
härstammande från en yngre son till den 3:e hertigen
af Rutland, ändrade af arfsskäl familjenamnet till
M a n-ners-Sutton.
1. Charles M. -Sutton, sedan 1835 viscount Canterbury,
politiker, f. 1780, d. 1845, var son till Charles
M.-Sutton, ärkebiskop af Canterbury (f. 1755,
d. 1828), blef 1806 medlem af underhuset (tory),
tillhörde 1809-17 ministären som generalauditör
(judge-advocate-general), valdes 1817 till talman och
vann som sådan allmänt erkännande för värdiehet och
opartiskhet, fastän han utanför parlamentet uppträdde
som ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
