Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Markegångssättning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
löpande året. Dess ändamål är att inflyttas bland
de faktorer, af hvilka medelmarkegångspriset framgår.
Gruppen C (”medelmarkegångspriset”) är
medelpriset af de sista tio årens under lit. B
upptagna pris. – Medelmarkegångspriset har förlorat
sin forna betydelse som debiteringsgrund för kronans
ränta och tionde, men kvarstår som beräkningsgrund
för åtskilliga statsutgifter och det kommunala
aflöningsverket. – Markegångssättning förekom redan
på 1620-talet, och hufvudsakligt afseende synes då
tagits till hvad varorna i ”nästa köpstad” gällde.
1675 bemyndigades landshöfdingarna att ”låta
värderingen göras”, och 1731 infördes den ofvan
omförmälda institutionen med deputerade, 2 af
hvart riksstånd, halfva antalet räntegifvare och
räntetagare. 1734 stadgades att, då två stånd
stannade mot två, ett medium af de olika förslagen
skulle som markegång anses. Därigenom förlorade
landshöfdingen sista återstoden af beslutanderätt vid
markegångssättningen. Sedermera blef genom k.
kung. 1 okt. 1810 landshöfdingen formligen
förbjuden att rösta med deputerade. – Jfr
Kapitelstaxt och Riksmarkegång.
Kbg.
Markegångssättning, kam. Se Markegång.
Markegångstaxa, kam. Se Markegång.
Markera. Se Mark.
Markerad fiende, krigsv., kallas den mindre
styrka, som utgör motståndare till en större, hvilken
utför en öfning med taktisk förutsättning. Helst
låter man öfningen utföras med två mot
hvarandra ställda afdelningar af jämförelsevis lika
styrka. Men om man vill hålla så stor styrka
som möjligt samlad på ena sidan, kan man
inskränka sig till att uttaga endast mindre
afdelningar, hvilka få ”markera” fienden eller den
ställning han innehar. Den markerade sidan
inskränkes vanligen till försvaret, hvilket dock
ej behöfver föras uteslutande afvärjande. Den
”markerade fienden” kan betjäna sig af flaggor
för att tydligare ange, hvilka truppstyrkor markeras
eller hvilken ställning eller front dessa
inneha.
C. O. N.
Markerad has, veter. Se Has, sp. 42.
Markerna (”utmarkerna”, ”gränsländerna”).
1. (Isl. Markir) Fordom benämning på västra Dal,
som länge utgjorde ett omtvistadt gränsland emellan
Sverige och Norge. – 2. (It. Marche) Landskap
uti Italien. Se Marche.
Market Drayton [mā′kit drei′tn], stad. Se
Drayton.
Marketentare, fem. marketenterska (ty.
marketender, af it. mercatante, handelsman, af
lat. mercāri, drifva handel), kallas de personer,
som inom truppers etablissemang, vare sig dessa
utföras af kaserner eller läger, tillhandahålla
födoämnen, drycker, tobak o. d. eller som
för samma ändamål åtfölja trupperna på
marscher och i krig. Marketentare ha förekommit
i alla tider, från romarnas lixæ och landsknektarnas
sudler (af ty. sieden, koka); och, om de än
icke numera, då truppernas underhåll i allmänhet
väl tillgodoses, äro af samma betydelse som under
forna tider, då underhållet ofta utgick i penningar,
för hvilka soldaten själf fick skaffa sig föda, kunna
de likväl, åtminstone i krig, svårligen undvaras.
Marketentarna antagas af vederbörande befälhafvare,
stå under särskild uppsikt och äro i krig
underkastade krigslagarna. De franske marketentarna
och ännu mera marketenterskorna
(cantinières), som länge stodo på truppafdelningarnas
stater och buro särskild uniform, ha förvärfvat en
viss ryktbarhet. – Marketenteri kallas den
lägenhet eller det ställe, där marketenterivaror
tillhandahållas. I kaserner eller läger finnes vanligen
marketenteri, hvars rörelse antingen drifves för
regementets (eller afdelningens i fråga) egen räkning
eller också öfverlåtes åt enskild person, utarrenderas.
I krig åtföljas trupperna af rörligt
marketenteri, eller ock ombesörja truppafdelningarna,
kompanier o. s. v., själfva marketenterirörelsen.
Det senare sättet torde komma till användning i
Sverige, och kompanierna m. fl. ha för detta
ändamål särskilda marketenterikistor på sina
fordon.
C. O. N.
Marketenteri. Se Marketentare.
Marketeri (fr. marqueterie, af marqueter, göra
fläckig, spräcklig), inlagdt arbete, intarsia (se
dessa ord och Inkrustera). Någon väsentlig
skillnad i betydelse mellan marketeri och de båda
andra orden finnes ej. Vanligen begagnas dock
benämningen marketeri oin inlagda träarbeten af
franskt ursprung från slutet af 1600-talet och
1700-talet eller utförda efter franska mönster
(holländskt, svenskt o. s. v. marketeri), medan ordet
intarsia användes företrädesvis om den äldre
italienska tekniken och dess efterbildningar. Enligt
en annan uppfattning, som man stundom träffar
hos tyska författare, betecknar marketeri antingen
trämosaik af olika slag, d. v. s. inlagda träarbeten
i geometriska mönster af regelbundet formade
bitar, eller inläggningar i trä af andra material,
såsom metall, sten, kitt o. s. v.
Upk.*
Market Harborough [mā′kit hā′brə], stad vid
södra gränsen af engelska grefsk. Leicester. 7,735
inv. (1901). Latinskola. 8 km. sydligare ligger
slagfältet Naseby.
J. F. N.
Markevitj, Nikolaj Andrejevitj, lillrysk
historiker, f. 1804, d. 1860, utgaf 1831 en
lillrysk folkvisesamling Ukrainskija melodii och
författade 1842-43 Istorija Malorossii i 5 dlr, hvars
historiska värde är föga betydande på grund af
bristande källstudier. Dessutom skref han flera
smärre arbeten om guv. Poltavas folkvisor, klimat,
floder och befolkning (Narodnye ukrainskie napjevy
1840, O klimaté Pollavskoj gubernii 1850, O
narodonaselenit Poltavskoj gubernii 1855 och Rěki
Poltavskoj gubernii 1856.
A–d J.
Markevitj, Maria Aleksandrovna, född
Velinskaja, f. 1830, lillrysk författarinna, mest
känd under pseudonymen Marko Vovtjok. De
första alstren af hennes penna synas ha tillkommit
under inflytande af hennes man, den lillryske
litteratören A. V. Markevitj. De utgjordes af
skildringar ur folklifvet, utgåfvos 1857 af Kulisj under
titeln Narodni opovidannia (Folkliga berättelser,
3:e uppl. 1903–04) och öfversattes (1859) af
Turgenev till ryska. En samlad upplaga af M:s 26
lillryska noveller utgafs i Lemberg 1878. Bäst
anses Institutka (Pensionsdamen). I denna, liksom
i flera andra, skildras de lifegnes bedröfliga ställning
i nyckfulla och samvetslösa godsegares och
deras än sämre fruars våld. Några noveller äro
bearbetningar efter visor och sägner. Minst har
hon lyckats i teckningen af det egentliga folket,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
