- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 17. Lux - Mekanik /
1133-1134

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martins ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1133

Martinus Oppaviensis-Martorell

1134

ord om Göran Persson, rusade Erik upp och sårade
honom i vredesmod med en eldgaffel så illa, att han
någon tid därefter, 7 april, afled.

3. Efter födelseorten kallad N y c o p e’n
s i s, matematiker, universitetslärare, f. 8
febr. 1596 i Nyköping, d. 31 mars 1657 i Uppsala,
student i Uppsala 1611, idkade mångåriga studier
vid utländska universitet samt erhöll 1624
rektoratet vid Enköpings skola. Han blef filos,
doktor primus i Uppsala 1625 samt utnämndes
1626 till e. o. och 1628 till ord. professor i
använd matematik. M. utgaf en gradualdisputation,
De natura et constitu-iione philosophice (1625),
presiderade för ett tjugutal akademiska disputationer
i olika ämnen samt efterlämnade i handskrift
bl. a. en framställning af optiken. Han ansågs
för sin tid vara en framstående akademisk lärare.
1. J- P.

Martinus Oppavie’nsis. Se Martin från T r o p p a u.

Martinus Polönus. Se Martin från T r o p-p a u.

Martin y Soler [-i-sålér], Vice n te, af italienarna
kallad Martini lo Spagnolo [spanjålå], spansk
operakompositör, f. 1754 i Valencia, d. 1806 i
Petersburg, kom i ungdomen till Italien och skref
där ett tjugutal operor, som genom sin flytande
melodik täflade med Cimarosas och Paisiellos om
allmänhetens gunst, hade 1785- 88 framgångar
i Wien jämsides med Mozart, men är numera
glömd. 1788-1801 var han anställd vid italienska
operan i Petersburg och fick 1798 statsråds titel.
E- F-t"

MaYtis-son (eg. son af guden Mars), krigare, soldat,
militär.

Martit Breithaupt, miner., pseudomorfos
efter magnetit eller svafvelkis, af
sammansättningen Fe,, 0.,, järnoxid.
A. Ung.

MaYtius [-tsius], lat. Se Mars, astron. MaYtius
[-tsius], Karl Friedrich Philip p von, tysk botanist,
forskningsresande, f. 17 apr. 1794 i Erlangen,
d. 13 dec. 1868 i München, var en af sin tids
produktivaste författare, liflig föreläsare
och minnestecknare samt framstående geografisk
skildrare. Han uppträdde redan 1814 som vetenskaplig
författare och blef då med. doktor samt utgaf 1817 en
diger Flora cryptogamica Erlangensis. S. å. sändes
han af bajerske konungen Max Josef I till Brasilien
jämte zoologen J. B. v. Spix, båda som medlemmar af
det följe, som beledsagade ärkehertiginnan Leopoldina
(trolofvad med sedermera kejsar Dom Pedro I). De två
forskarna genomreste 1817-20 östra Brasilien från
Rio de Janeiro till Amasonfloden och därifrån det
inre landet till Perus gräns. Efter hemkomsten utgaf
M. (jämte Spix) Reise in Brasilien (3 bd, 1823 -31,
med atlas af 53 taflor i folio), Historia natu-ralis
palmarum (3 bd i folio, 1823-50, med 235 kolorerade
taflor), Nova genera et species planta-

rum (3 bd i föl., 1824-32, med 300 kolorerade
taflor), Icones plantarum cryptogamicarum (i
föl., 1828-34, med 76 kolor. taflor) och Palmetum
Orbignianam (1843-46; med 29 kolor. taflor). M. blef
1826 professor vid det då till Munchen flyttade
Ludvig-Maximilians-universitetet. 1840 började han med
en mängd specialisters medverkan utge det storslagna
verket Flora brasiliensis (utgifningen öf-vertogs
vid hans död af prof. A. W. Eichler i Berlin, efter
denne af prof. I. Urban där och afsluta-des 19C6,
då det utgjorde 41 bd i folio med 3,811 pl.). Bland
M:s öfriga arbeten märkes Beiträge zur ethnographie
und sprachenkunde Amerikas (1867). M. blef led. af
sv. Vet. akad. 1837 och Vet. soc. i Uppsala 1860.
C. Lmn.

MaYtius [-tsiusj, Götz, tysk psykolog,
f. 1853, professor i Kiel, utger sedan 1896
"Beiträge zur psycholode und physiologie".
S-e.

MaYtius’ gult [-tsius], kem., ett gult färgämne, äfven
kalladt naftalingultl. n a f t o l g u 11, är natrium-
eller kalciumsaltet af 2, 4 dinitro-1-naftol och
tillhör således naftalinfärgämnena. Det f ramställes
genom inverkan af salpetersyra på 1-naftol-2,
4-disulfosyra. Det är lösligt i vatten och alkohol
och användes bl. a. till framställning af guldfernissa
(se Fernissa). H. E.

MaYtiusträ [-tsius-]. Se Färgträ, sp. 298.

Marti’ y Folguera [-i fålge’ra], José, katalansk
skald, f. 1850 i Reus, flera gånger pristagare i
blomsterspelen och "Maestre en gay saber", väckte
redan 1866 uppmärksamhet med versdramat Vil-fredo
och har vidare publicerat diktsamlingarna Vibraciones
(1874) och Sonetos y madrigales (1876) samt romanen
La gara girat (1877). För teatern har M. skrifvit
Lo primer amor (1884), Justi-cia del Abad (1886),
Fochs d’encenalls (s. å.). La pena de mört (1888),
La dona homadam.ft. Ad. H-n.

Marti’ y Zaragoza [-i tharagå’tha], Manuel,
spansk författare och lärd, f. 1663 i Oropesa
(Castellon), d. 1737 i Alicante, var juris och
teol. doktor samt dekan i Alicante. Han begaf sig
1686 till Rom för idkande af grekiska studier och
skref grekiska, latin, hebreiska och franska lika
lätt som kastiljanska. I Rom utgaf M. Amathea
geographica, ett slags fortsättning af Ovidius’
poetiska kalender "Fasti" samt diktsamlingen Amores
(1687). I Gon-goras stil hade M. förut utgifvit en
samling lyrik, Soledad, och ett större skaldestycke
på ottave rime, La gigantomachia. Af dramatik har
M. efterlämnat 4 komedier: Amar y no amar d un tiempo,
Que mås infierno que amor?, Tener de si mismo celos
och Ulises y Penelope (se Rivadeneiras "Biblioteca
de autores espanoles", bd 69). Uti Epistolarum Libri
duodecim (2:a uppl. 1738) har M. offentliggjort en
del af sin rika brefsamling, som är af stort intresse.
Ad. H-n.

Martofva. Se M a r a.

Martorell [-tåre’lj], stad i spanska prov. Barcelona,
på högra stranden af Llobreuat, strax nedanför Noyas
inflöde. 3,211 inv. (1900). Se Brobyggnadskonst,
sp. 206 och fig. 6.

Martoreli [-tåre’lj], J o h a n o t, katalansk skald
under 1400-talet, författade den ryktbara boken om
Tirant lo Blanch (1490; 2:a uppl. 1497), som mycket
berömdes af Cervantes. Endast ett ex. (defekt) finnes
i Spanien (i Valencias universitetsbibliotek). En
dålig öfv. till kastiljanska af Roca Salado, äfven

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:43 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbq/0597.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free