Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Marxism ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1145
Marziale-Masai
1146
till art. Etrusker), smycken af guld, brons- och
lerkärl. Jfr Montelius, "La civilisation primitive
en Italie", pl. 107-110 och motsvarande text.
T. J. A.
Marziale [-tsiäle], it., mus., krigiskt,
martialiskt. Marzipän. Se Mar si p an. Marzuppini
[martsoppmi], Carlo, statssekreterare. Om hans
graf vård seDesiderio da Settignano.
Marä’ng (fr. meringue), Ägghvitsskum, ett slags
bakverk af ägghvita, hvilken vispats med stålvisp
till hårdt skum, samt däri inblandadt finsiktadt
socker. När en boll af sådan marängmassa gräddas,
förvandlas den utanpå till en hårdare, ljusgul skorpa,
medan det inre förblir vekt och skummigt. Marängerna
kunna ock urholkas och fyllas med glass, kräm,
fruktgelé, sylt, färska bär o. d.
Mas. Som namn på ett slags kortspel är mas tydligen
urspr, namnet Mats, såsom framgår af bi-formen
Mjölnar-Matte. Däremot är det ovisst, om samma
ursprung föreligger för det i dalmas ingående mas,
som i svenska dialekter betyder dels ’’långsam, men i
arbete duglig karl", dels "storoch grof karl". Snarare
kan detta tänkas vara urspr, namnet Måns (äldre Mans),
som ofta får betyda "klumpig och trög karl" och ingår
i det numera föga brukliga, men förr rätt vanliga
dalmans "för-soffad eller drumlig person". Ännu ett
annat mas uppträder i uttrycket "det var inte mas",
d. v. s. klent, obetydligt, där man snarast tänker
på Mats, eftersom i tyskan Matz brukas om en oduglig
stackare. Jfr Noreen i "Språkvetenskapliga sällskapets
förhandlingar" (1882-85, s. 108), och Hjelmqvist,
"Förnamn och familjenamn" (s. 202 ff.). Ad. N-n. Mas,
Alphonse Simon, fransk pomolog, f. 1817 i Lyon,
d. 1875 i Bourg, författade några af de bästa
pomologiska arbetena inom den franska litteraturen,
nämligen Le verger (8 bd, 1865-73) och Pomologie
générale (12 bd, 1872-83).
Masaccio [-sa’ttjå], skämtnamn i st. f. T o inni a s o
di Ser Giovanni Guidi da Castel S. Giovanni, italiensk
målare, en af målarkonstens största nyskapare,
f. 1401 i S. Giovanni vid Florens, d. 1428 i Eom. Hans
första kända verk äro freskerna i ett kapell i kyrkan
S. Cle-mente i Kom, hvaribland må nämnas en storartad
Golgatabild. Redan där röjer sig en ny tid genom den
gripande storstilade kompositionen, genom gestalternas
och rummets öfvertygande verklighet. Genom dessa
egenskaper är det äfven som målarens mognaste arbeten,
freskerna i Bran-caccikapellet vid S. Maria del
Carmine i Florens, intaga en särställning i konstens
historia. Med utomordentligt herravälde öfver form
och uttryck skildras i dessa väggbilder syndafallet
och utdrifvandet ur paradiset (se fig. 2) - en
framställning af skakande psykologisk
Fig. 1. Masaccio, efter själf-
porträtt å en bland freskerna
i Brancaccikapellet.
Fig. 2. Utdrifvandet ur
paradiset, freskomålning
af Masaccio.
kraft - samt scener ur Petrus’ legend, rika, men
ändock välberäknadt enkla och sammanhållna. M. lägger
ej hufvudvikten vid naturalistiskt utförande eller
roande dekorativa infall, utan vid utnyttjandet
af den plastiska formgifningen, det rumsdanande
perspektivet och det illusionsgif-vande ljuset,
alla dessa medel dock ställda i det mäktiga
själsinnehållets tjänst. Hans sätt att fatta
uppgifterna förblef enastående i 1400-talets
måleri ända fram till den näste store förnyaren,
Lionardo da Vinci. En lärjunge som Filippo Lip-pi
har endast delvis tillgodogjort sig M:s konstnärliga
landvinningar. - Utom de nämnda freskoföljderna
finnes af M. en freskobild med treenigheten i
kyrkan S. Maria Novella i Florens (med ypperligt,
af Brunellesco inspireradt arkitekturperspektiv) samt
några stafflibilder i akademien i Florens, museerna
i Neapel och Berlin. Ang. M:s förhållande till M a s
o-lino se denne. Se A. Schmarsow, "M.-studien" (5 dlr,
1895-99). A. L. R.
Masada, en af makkabéerna anlagd, af Herodes
den store ännu mer befäst och till ett stort
krigsmagasin inrättad bergfästning i Palestina, på
en brant klippa 519 m. öfver Döda hafvet, vid västra
stranden af detta. Under romarnas krig med judarna
var M. ett af de senares starkaste stöd och intogs,
efter ett hjältemodigt försvar, af L. Flavius Silva
i apr. 73. Ruinerna, dels från Herodes’ tid, dels
från senromerska tiden, dels från korsfararnas tid,
kallas es-Sebbe. (J. F. N.)
Masafuera [-f wä’ra], ö. SeJuanFernån-d e z.
Masaga’n 1. M a z a g a n (arab. el-Bridscha,
"det lilla fästet", 1. el-Djedida, "den nya"),
hamnstad i Marokko, under 33° 16; n. br., vid en
vik n. ö. om Kap Blanco. Omkr. 12,000 inv., hvaraf
1U judar och 400 européer. Det är Marrakeschs
hamn och har en sammanlagd ut- och införsel af
omkr. 12 mill. kr. värde. M. anlades 15C6 af
portugiser, som uppförde ännu kvarstående väldiga
murar af huggen sten, och uppgafs af dem 1769.
(J- F. N.)
Masahiro, A b e, japansk statsman. Se bd XII,
sp. 1493.
Masai (Mäss a i), ett i östra Ekvatorial-Afrika
(Brittiska och Tyska Öst-Afrika) mellan 35° och
37° ö. lgd från ekvatorn till 5° s. br. bosatt
folk, som räknas än till negerfolken, än till en
särskild af Muller m. fl. uppställd grupp, fulasande
(nuba-rasen). Själf kallar det sig oigob. Starkt
blandade med hamitiskt blod, likna masai till sina
fysiska karaktärsdrag gallaerna, hvilka äro grannar i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
