- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
45-46

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Melin, Hans Magnus - Melin, svensk släkt - Melin 1. Paul Henrik M - Melin 2. Olof Rikard M - Melin 3. Olof Werling M - Melin, Karl Alfred

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till examinator i teol. fakulteten, tjänstgjorde
efter hand som föreläsare inom flera af dennas
läroområden och prästvigdes 1838. Han utnämndes 1844
till teol. adjunkt vid Lunds universitet och erhöll i
samband därmed V. Kärrstorps prebendepastorat samt
blef s. å. teol. doktor. 1847 fick han vid nämnda
universitet en professur i pastoralteologi (jämte
Husie prebendepastorat), men utbytte s. å. nämnda
lärostol mot den i exegetik. M. inkallades 1861 i
bibelkommissionen och blef 1865 förste teol. professor
samt domprost i Lund. Af Svenska akad. hugnades
han 1853 med dess stora guldmedalj och 1865 med
Karl Johans pris, hvarjämte Vet. akad. 1864
tillerkände honom Letterstedtska priset. I
båda de nämnda samfunden invaldes M. 1866. M:s
apologetiska Föreläsningar öfver Jesu lefverne
(4 bd, 1842–51; 3:e uppl. 1872, i 2 bd), som han
urspr. höll i Lund 1841–42 i syfte att vederlägga
D. F. Strauss’ läror, intaga genom framställningens
grundlighet, värma och öfver hufvud toleranta ton
en framstående plats i Sveriges teol. litteratur
under 1890-talot. M. redigerade 1841–42 (med
E. G. Bring) "Theologisk quartalskrift". Han
gjorde det filologiska studiet en god tjänst
genom sitt Hand-lexikon öfver grekiska språket
(2 bd, 1845–53; en insiktsfull bearbetning efter
C. Jacobitz och E. Seiler). Men det arbete,
åt hvilket han offrade sina långvarigaste och
käraste mödor, var det stora bibelverket "Den
Heliga skrift, i beriktigad öfversättning och med
förklarande anmärkningar" (1858–65; ny, förkortad
uppl. 1875–78; godtköpsuppl. bl. a. 1883). Af
grundsats bibehållande den gamla bibelöfversättningens
ton och anda, lade han sig vinn om att rätta alla däri
oriktigt tolkade ställen, hvarvid han tog till hjälp
naturkunnighetens, arkeologiens och språkforskningens
nyare uppdaganden. I noterna till hans bibelverk
framträder en sträfvan att medla mellan uppenbarelse
och vetenskap. Med ljus förtröstan såg nämligen
M. i hvarje vetenskapens seger ett framsteg för
religionen. Därom vittna äfven två hans uppsatser
om skapelsehistorien (1855–56). M. var en poetiskt
anlagd natur, hvars varma känsla och lifliga fantasi
togo sig uttryck i rik vältalighet, allramest
när han med hänförelse prisade stjärnhimmelens
under. M. vederkvickte sig gärna med att öfversätta
utländska skalder. Hans tolkning af 2:a delen
af Goethes "Faust" (1872) är utan föregångare
på svenska. Han utgaf äfven Predikningar (3
hftn, 1844–52), minnes- och högtidstal m. m.
(E. S-c.)

Melin, svensk släkt, hvars äldsta kända stamfader
var bonde i Kinds härad, Västergötland. Hans son Olof
(f. 1727, d. 1804), köpman i Göteborg, antog namnet M.

1. Paul Henrik M., sonson till ofvannämnde Olof M.,
militär, kommunalman, donator, f. 3 sept. 1823 i
Göteborg af en gammal Göteborgssläkt, d. 12 nov 1892,
fick sin skolutbildning i den berömda Hillska skolan
å Barnängen, blef 1843 officer vid Västgöta-Dals
regemente, där han avancerade till major, samt var
1869–86 öfverste och chef för Älfsborgs regemente. Vid
sitt afskedstagande skänkte han 10,000 kr. till
regementets understödskassa för gamla soldater och
soldatänkor och lät kassan uppbära äfven
hans öfverstepension. M. deltog lifligt i Göteborgs
kommunala och kommersiella lif. Från 1877 till sin
död var han stadsfullmäktig och innehade en rad
andra förtroendeuppdrag i olika styrelser, däribland
för Göteborgs museum. Han hugfäste där sitt minne
genom att 1891 skänka medel till upprättande af en
samling gipsafgjutningar efter antika konstverk
("Melinska afgjutningssamlingen"). Han anslog
i sitt testamente åtskilliga belopp till olika
välgörenhetsinrättningar. M. var medlem af
Vet. o. vitt. samh. i Göteborg (1885).

2. Olof Rikard M., den föregåendes kusins son,
affärsman, riksdagsman, f. 20 aug. 1834 i Göteborg,
blef 1857 delegare i skeppsklarerarfirman Aug. Leffler
& comp. och bildade efter dess upplösning 1888 under
eget namn en rederi- och speditionsfirma. M. har
dessutom varit delegare i och hufvudredare
för det stora 1872 bildade ångfartygs-a.-b.
Thule för upprätthållande af reguljär förbindelse
mellan Göteborg och England samt tagits i
anspråk för flera andra större affärsföretag
(bl. a. Skandinaviska kredit-a.-b., Sveriges
ångfartygsassuransförening) och offentliga
institutioner och förtroendeuppdrag (Göteborgs
högskola, Göteborgs sjömanshus och navigationsskola
m. m.). Han representerade Göteborg i
Andra kammaren 1882–99 och i Första kammaren
1900–07 och var därunder medlem af bankoutskottet
1887 majriksd., 1891–94, särskilda utskotten
1891 och 1901 ang. sjölagsfrågor samt 1895 års
hemliga utskott för unionsfrågan. Till sin
politiska ståndpunkt frihandlare och moderat
liberal, tillhörde han Andra kammarens center och
senare frihandelsvänliga centern (medlem af
förtroenderådet), och i Första kammaren slöt han sig
till det moderata partiet. Som riksdagsman åtnjöt M.
stor personlig auktoritet. Hans inlägg i
debatten, som hufvudsakligen afsågo sjöfarts-
och finansfrågor, voro visserligen icke många,
men alltid sakliga och tungt vägande. M. har
varit medlem af järnvägstaxe- (1898), handels- och
sjöfarts- (1898–1900) och Trollhätte trafiktaxe-
(1901) kommittéerna. Han är sedan 1901 led.
af Göteborgs vet. o. vitt. samh.

3. Olof Werling M., den föregåendes son, militär,
uppfinnare af ett stenografiskt system, f. 3 aug.
1861 i Göteborg, blef student i Göteborg
1880, underlöjtnant vid Älfsborgs regemente 1881,
befordrades där till major 1908, öfverflyttades 1911
till Skaraborgs regemente som öfverstelöjtnant samt
var 1908–12 chef för skjutskolan för infanteriet
och kavalleriet å Rosersberg. Han blef 1910 led. af
Krigsvet. akad. M. var tidigt en intresserad
stenograf och anhängare af Gabelsbergers system, men
önskan att få en förenklad och särskildt för svenska
språket afpassad snabbskrift föranledde honom att,
efter mycket omfattande frekvensundersökningar,
utarbeta och 1892 framlägga det Melinska
stenografisystemet
(om detta se Stenografi),
som vunnit stor spridning, särskildt inom
handelsvärlden, samt antagits som läroämne
vid nästan samtliga svenska handelsskolor.
1. K. W-g. 2. T-s.

Melin, Karl Alfred, skald, f. 11 mars 1849 på Utö,
Stockholms län, blef student i Uppsala 1868, filos.
doktor 1876 och utnämndes 1883 till adjunkt vid
Nya elementarskolan i Stockholm, där han 1903 blef
lektor. M., som redan under

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:48 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbr/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free