- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
61-62

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mellerud, köping i Älfsborgs län - Melleus humor, bot. Se Alhagi maurorum - Mellgren, Karl Magnus - Mellin, Jürgen - Mellin, Gustaf Henrik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

694 inv. år 1911. Taxeringsvärde å fastigheter 731,900
kr. (1911), hvaraf 17,000 å bevillningsfria. Platsen
har postkontor, prov.-läkare, apotek, flera hotell,
afdelningskontor af enskilda banken i Vänersborg,
Nordals härads sparbank, flera handlande och
handtverkare samt några fabriker, bl. a. bryggeri,
elektricitetsverk, mejeri, mek. verkstad (Dalslands
järnvägs reparationsverkstad). Stationssamhället
fick köpingsrättigheter genom k. br. 3 okt. 1903
under visst villkor, men trädde ej i utöfning af
dem förrän vid 1908 års ingång, då det i kommunalt
hänseende skildes från Holms socken och bildade
eget fattigvårdssamhälle, fr. o. m. 1909 äfven
eget skoldistrikt.
Wbg.

Melleus humor, bot. Se Alhagi maurorum.

Mellgren, Karl Magnus, medaljör, f. 1806 i
Marstrand, d. 1886 i Helsingfors, var elev af
medaljören L. P. Lundgren i Stockholm. Han utgaf på
1830-talet en rad af minnespenningar öfver svenska
skalder, konstnärer och lärde (Bellman, Tegnér,
Crusell, Geijer, Wallin, Franzén, Fahlcrantz,
Berzelius m. fl.), bland hvilka flera af betydande
konstvärde. M. öfverflyttade 1838 från Stockholm
till Helsingfors. Där utförde han bl. a. friserna
å universitetsbibliotekets fasad.
-rn.*

illustration placeholder

Mellin, Jürgen, grefve, krigare, ämbetsman, f. 2 nov. 1633
å Urpala, Kexholms län, d. 13 jan. 1713 i Stettin,
var son till landshöfdingen öfver Kexholms län,
öfverste Berendt M. (f. 1608, d. 1690), som
tillhörde en från Pommern inflyttad adlig släkt och
1668 blef naturaliserad svensk adelsman och hvars
söner och sonsöner 1691 blefvo svenska friherrar.
Den friherrliga ätten utgick i Sverige på
manslinjen 1813; en gren introducerades 1818 på
finska riddarhuset. Jürgen M. genomgick från 1649
de militära graderna vid flera regementen, tills
han 1659 blef generaladjutant hos Karl X Gustaf. 1675
blef han öfverste för ett dragonregemente och 1681
befälhafvare för trupperna i Pommern, befordrades till
generalmajor af kavalleriet 1686 och vice guvernör
i Pommern 1688. 1690 förde han befälet öfver de
trupper, som Karl XI sände till Rhen. 1691 upphöjdes
han i friherrligt stånd, blef 1693 generallöjtnant
och guvernör i Wismar, 1696 tysk riksgrefve,
s. å. k. råd och generalguvernör öfver Bremen och
Verden, s. å. svensk grefve och fältmarskalk samt
1698 generalguvernör öfver Pommern och kansler för
Greifswalds universitet. Från sina befattningar erhöll
han afsked 1711. – M. skildras som en tapper krigare
och synnerligen duglig förvaltningsämbetsman. Som
bevis på den ovanliga popularitet han vunnit
omtalas, att han begrofs i en utomordentligt dyrbar
kopparkista, som bekostades af städerna Stralsund och
Stettin, de pommerska trupperna m. fl. Hans grefliga
ätt immatrikulerades på riddarhusen i Reval och (1783)
i Riga samt fortlefver ännu i Östersjöprovinserna.
–rn.*

illustration placeholder

Mellin, Gustaf Henrik, vitter författare,
f. 23 april 1803 i Revolaks, Österbotten, d. 2
aug. 1876 i Norra Vrams prästgård. Tidigt
föräldralös, kom han till en anförvant, skalden
Franzén i Kumla, af hvilken han kärleksfullt omhuldades. Han blef student i Uppsala
1821, prästvigdes 1829 och tjänstgjorde därefter en följd af år som pastorsadjunkt
i Klara församling i Stockholm, under hvilken tid han utvecklade en omfattande
litterär verksamhet och intog en framskjuten plats i dåtidens litterära Stockholm. M.
utnämndes 1848 till bataljonspredikant vid Svea
lifgarde och var t. f. regementspastor där under
expeditionen till Fyn s. å. 1851 erhöll han Norra
Vrams och Bjufs pastorat, Lunds stift, hvilken
beställning han 1852 tillträdde. 1867 tilldelade
Svenska akad. honom Karl Johans pris för vittra
förtjänster. M. är en af Sveriges alsterrikaste
författare, ej blott hvad omfånget, utan äfven hvad
omväxlingen af ämnen vidkommer. Han utgör,
kan man säga, typen för en svensk litteratör, sådan
som förhållandena under 1830- och 1840-talen
utbildade honom, oförtruten, mångsidig till ytterlighet.
M. gjorde sitt inträde på den vittra banan
med monologerna Erik XIV och hans son, som
1828 vunno Svenska akad:s andra pris. Men
egentlig namnkunnighet vann han året därpå, då
Blomman på Kinnekulle, hans första historiska
novell, utkom och mottogs med allmänt bifall, så att
den på kort tid utgafs i 3 upplagor (senast 1908;
den är två gånger öfv. till tyska). Han offentliggjorde
sedan i rask följd Sivard Kruses bröllop
(1830; 2:a uppl. 1832), Anna Reibnitz (1831; 2:a
uppl. 1833), Gustaf Brahe (1832) m. fl., hvilka
alltmera befäste honom i den läsande allmänhetens
gunst och af kritiken mottogos med aktning för
sin lifliga framställning och stil, underhållande
handling och jämförelsevis goda tidsfärg. Den
historiska novellen förblef också M:s egentligaste
fält. Han fortfor att under årens lopp öka detta
galleri af fosterländska bilder, af hvilket en
samlad upplaga började utges 1846, med titel
Historiska minnen från fäderneslandets forntid, och som
sedan, fullständigt samladt och ordnadt, upplefvat
ytterligare 3 uppl. som Samlade svenska
historiska noveller
(3 dlr, 1866–67; 1874–75; 1883).
Äfven på sederomanens område var M. ganska
alsterrik, särskildt i novellafdelningen af kalendern
”Vinterblommor”, som han utgaf för åren 1832–46
(utom för 1837, då kalendern ej utgafs) och
som bildade ett slags medelpunkt för den tidens
poetiska författare. Flertalet af M:s noveller i
denna art är dock numera glömdt. Han uppträdde
äfven som lyriker i ”Vinterblommor”, och ett par
af hans skaldestycken har belönats af Svenska akad.
1833 och 1840. Han utgaf Samlade dikter (1852),

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:48 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbr/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free