- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
121-122

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Menilit, miner. Se Opal - Ménilmontant, förstad. Se Paris - Menin, stad i Västflandern - Meninges, anat., hjärnhinnor - Meningitis, med. Se Hjärnsjukdomar och Ryggmärgssjukdomar - Meningocele. Se Hjärnbråck - Meninski, Francois de Mesgnien - Menippe, astron., en småplanet - Meniippée. Se Satyre menippée - Menippos, cynisk filosof - Menisk - Menisk 1. Fys. - Menisk 2. Anat. broskskivor - Menispermaceae, bot - Menitarier, en indianstam. Se Hidatsa - Menius, Justus - Menja, Menjas mjöl, nord. myt. Se Grotte - Menkara, egyptisk konubg. Se Egypten - Menlös, Daniel - Menlösa barns dag. - Mennais, La. Se La mennais

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Menilit, miner. Se Opal.

Ménilmontant [-måtã’], förr förstad till Paris, numera
det 20:e arrondissemanget af denna stad. Se Paris.

Menin [mənä’], flam. Meenen, stad i belgiska
prov. Västflandern, vid Lys, som där bildar
gräns emellan Frankrike och Belgien. 19,377
inv. (1904). Tillverkning af spetsar, flanell
och linneväfnader samt handel med tobak, som i
mycket stor skala odlas i omgifningen, spannmål och
nötkreatur. M. var fordom en stark fästning, hvars
verk uppförts af Vauban. 25 aug. 1706 intogs och
förstördes det af Marlborough. Fästningsverken iståndsattes
nödtorftigt 1793–94. Innesluten af Moreau,
slog kommendanten v. Hammerstein 29 april 1794 sig
igenom till Rousselaere.

(J. F. N. L. W:son M.)

Meninges (grek., sing. meninx), anat., hjärnhinnor (se d. o.).

Meningitis (af grek. meninx, hjärnhinna), med.,
inflammation i hjärnhinnans eller ryggmärgens hinnor.
Se Hjärnsjukdomar, sp. 851, och Ryggmärgssjukdomar.

Meningocele (af grek. meninx, hjärnhinna, och kele,
bråck) och Meningo-encephalocele. Se Hjärnbråck.

Meninski, François de Mesgnien [menjä’],
orientalist, f. 1623 i Lothringen, d. 1698 i Wien,
studerade först i Rom och åtföljde 1652 det polska
sändebudet till Konstantinopel, där han egnade sig åt
studiet af turkiska språket. Han blef först öfverste
tolk och sedan polsk ambassadör i Konstantinopel samt
upphöjdes i adligt stånd, hvarvid han antog namnet
M. (poloniseradt af de Mesgnien). Sedermera öfvergick
han i österrikisk tjänst. Efter en resa till
Jerusalem 1669 begaf han sig till Wien 1671, där han
utnämndes till öfverste tolk i orientaliska språk och
där han stannade till sin död. Hans hufvudverk är
Thesaurus linguarum orientalium, turcicæ, arabicæ, persicæ etc. (3 bd, 1680; ny och något omarb. uppl.,
Lexicon arabico-persico-turcicum, i 4 bd, 1780–1802),
där det orientaliska ordförrådet återges både på
latin, tyska, italienska, franska och polska. Det
värdefullaste är den turkiska delen. Dessutom
författade M. en polsk och en turkisk grammatik.

K. V. Z.

Menippe, astron., en af småplaneterna.

Menippée [-pe]. Se Satyre menippée.

Menippos (grek. Μενιππος, lat. Menippus), cynisk
filosof från Gadara i Palestina, lefde omkr. 270
f. Kr. Han var till en början slaf, men förvärfvade
sedan förmögenhet och medborgarrätt i Tebe. Han har
gjort sig bemärkt egentligen som uppfinnare af en
ny diktart, satiren, hvilken till sin form var en
blandning af vers och prosa samt äfven till innehållet
af mycket omväxlande art. Hans dikter, som alla
gått förlorade, ha tjänat som förebild för romaren
Terentius Varro (Satira menippea) och för Lukianos.

A. M. A.

Menisk (af grek. meni’skos, liten måne). 1. Fys.,
konkavkonvex lins; den konvexa eller konkava ytan hos en vätska i
ett smalt rör (t. ex. den konvexa ytan hos kvicksilfverpelaren i ett
barometerrör). Se vidare Kapillaritet, sp. 844. – 2. Anat.,
de broskskifvor, som ligga inskjutna mellan olika skelettdelar.

1. D. S–t.

Menispermaceæ, bot., växtfamilj af serien Ranales
med omkr. 250, oftast slingrande, till största
delen tropiska buskar med spiralställda, hela eller
flikiga, handnerviga blad utan stipler. Blommorna
äro skildkönade, små, sittande i klasar i
bladvecken. Frukten är stenfrukt. Familjen
är rik på bittra och giftiga ämnen, hvarför
flera arter användas i medicinen, såsom arter
af släktena Abuta, Jatrorrhiza, Anamirta m. fl.

G. L–m.

Menitarier, en indianstam. Se Hidatsa.

Menius, Justus (l. Jodocus Menig), tysk protestantisk
teolog, f. 1499 i Fulda, d. 1558 i Leipzig,
blef predikant i Erfurt 1525 och i Gotha 1528,
var på 1520- och 1530-talen lifligt verksam som
Thüringens reformator genom visitationer etc. och
på 1530- och 1540-talen deltagare i de flesta
religionssamtalen i Tyskland. Efter sin gode vän
Myconius (se d. o.) blef han superintendent i Gotha
1546, indrogs i lutherska lärostriderna efter interim
och blef som filippist i den majoristiska striden
(betonande goda gärningars nödvändighet) häftigt
angripen af gnesiolutheranerna. Se
G. L. Schmidt, "Menius" (2 bd, 1867).

Hj. H–t.

Menja, Menjas mjöl, nord. myt. Se Grotte.

Menkara (grek. Mykerinos), egyptisk konung,
pyramidbyggare. Se Egypten, sp. 1479.

Menlös, Daniel, mekaniker, universitetslärare, f. 27
nov. 1699 i Arboga, d. 13 juni 1743 i Lund, biträdde
någon tid sin fader i vapensmedsyrket och blef student
i Uppsala 1720. Sedan han 1723 fått tillfälle att
göra en resa till Finland och Ryssland för mekaniska
studier och efter hemkomsten hugnats med en liten
pension, var han 1728–30 Triewalds medhjälpare vid
föreläsningarna å Riddarhuset i Stockholm, antogs
till stipendiat i Bergskollegium 1731 och användes
vid åtskilliga praktiskt mekaniska förrättningar. Han
utnämndes 1732 till professor i matematik i Lund,
mot villkor att till universitetet aflämna Triewalds
instrumentsamling. Vid universitetet gjorde han sig
bekant mindre som lärare och vetenskapsman än genom de
strider, som han nästan utan uppehåll förde med sina
medbröder och som slutligen förmådde konsistorium
att begära hans aflägsnande från universitetet, en
åtgärd, som dock genom hans död blef öfverflödig. Han
var sedan 1736 led. af Academia leopoldino-carolina
naturæ curiosorum (då eg. residerande i Nürnberg). –
M. utgaf under sin vistelse i Stockholm en Kort
beskrifning af den hydrostatiske wågbalcken

(1728). Som akademisk författare inskränkte han sig
till utgifvandet af 4 disputationer, af hvilka en
behandlar maximi- och minimiproblemen samt visar, att
M. tagit kännedom om differentialkalkylen, äfvensom
3 program, af hvilka ett (1741) handlar Om et nytt
sätt att segla utan vind, segel och åhror
. Däremot
var han en mycket flitig almanackutgifvare. För
åren 1734–45 utgåfvos årligen flera (stundom ända
till fem) sådana, uträknade af M. samt beräknade
till Stockholms, Västerås’, Göteborgs, Jönköpings,
Lunds och Karlskronas horisonter.

Menlösa barns dag (fr. fête des innocents),
28 dec. (4:e dag jul), firades fordom i katolska länder
som en helgdag till åminnelse af de späda gossebarn,
som på Herodes’ bud dräptes i det s. k. betlehemitiska
barnamordet (Matt. 2: 16) och som, emedan de ljöto döden
för Kristi skull, blifvit kallade "martyrernas blomster".

Mennais, La. Se Lamennais.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:55:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbr/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free