Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale / 155-156 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mercia, ett af anglerna stiftadt rike - Mercie, Marius Jean Antonin - Mercier, Louis Sébastien - Mercier, Auguste - Merck, Jacob Fransz. van der - Merck, Johann Heinrich

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mäktigaste riket på ön, men öfverflyglades sedermera
af Wessex, hvars konung Egbert 825 slog M:s konung
Beornwulf vid Ellandun (nära Wilton) och 827 underlade
sig hela M. Dettas furstar erkände sig därefter som
Wessex’ vasaller.
(J. F. N.)

Mercié, Marius Jean Antonin, fransk skulptör,
f. 30 okt. 1845 i Toulouse, lärjunge af Jouffroy
och Falguière, erhöll 1868 romerska priset och
studerade därefter i Rom antiken och renässansens
mästare. Han väckte uppmärksamhet med statyn David
(Luxembourgmuseet) och Delila (bronsbyst, båda 1872)
och erhöll hedersmedaljen 1874 för den liffulla
och kraftiga gruppen Gloria victis (i brons på
Square Montholon), utförde sedan Konstens genius
(relief öfver infarten till Louvre från kajen,
1877), Michelets monument på Père-Lachaise och
Aragos staty i Perpignan (båda 1879), Thiers
(sittande staty i Saint-Germain, 1880), Judit
(s. å.), den ståtliga gruppen "Quand même" (1882,
uppställd i Tuileriesträdgården, ett annat exemplar
i Belfort, se d. o.), Rättvisan (grupp i sten,
1883, Hôtel de ville), Minnet (grafstaty, 1885,
Luxembourgmuseet), Meissonier (sittande staty
utanför Louvre, 1895), monument öfver Gounod
(1903, i Parc Monceau), öfver Alfred de Musset
(1904, föga lyckadt, uppställdt utanför Théâtre
français 1906), C. Coquelin i Scapins roll (staty i
Pont-aux-dames, 1911). Dessutom flera grafbilder,
statyer, statyetter och porträttbyster. M. har
äfven haft framgång som målare med Venus (1883,
Luxembourgmuseet), Michelangelo studerar anatomi
(1885) och Eva efter syndafallet (1905). Han blef
medlem af svenska konstakademien 1884, af Institutet
1891 och professor vid École des beaux-arts 1900. I
Glyptoteket i Köpenhamn finnas några af hans verk
i marmorexemplar (Minnet, den pikanta statyn Opéra
comique i en rokokosubretts gestalt, den utsökta
dubbelbysten Två unga flickor) och flera i gips.
G-g N.


Mercier [-sie], Louis Sébastien, fransk
skriftställare, f. 1740 i Paris, d. 1814, professor
i retorik i Bordeaux, måste till följd af fiendskap,
som hans skrifter ådragit honom, 1781 flytta till
Schweiz, men återkom efter revolutionens utbrott
1789 och utgaf (med Carra) "Annales patriotiques"
samt invaldes i nationalkonventet. Där hörde han
till de moderate och kom därför i fängelse, men
undgick giljotinen och invaldes 1795 i De femhundras
råd. Han vardt s. å. medlem af Franska institutet
och 1797 lärare i historia vid Centralskolan. M. var
en själfständig och entusiastisk natur. Han riktade
rousseauska angrepp mot allt konventionellt och hade
sin lust i utslungandet af paradoxer. I hans stil
växla våldsamma utfall och elegans. Bland den stora
mängden af hans arbeten må nämnas romanen L’homme
sauvage (1767), den utopiska skildringen L’an 2440,
rêve s’il en fut jamais (1770; flera uppl.),
Du théâtre, ou nouvel essai sur l’art dramatique
(1773), en käck stormlöpning mot det pseudoklassiska
franska dramat, i motsats till hvilket en natursann
afspegling af det lefvande, borgerliga samhället af
M. yrkades vara scenens uppgift, Mon bonnet de nuit
(4 bd, 1784), äfvenledes innehållande oppositionella
estetiska uppsatser, och framför allt Tableau de
Paris (12 bd, 1781–89; förkortad uppl. 1853), en
skoningslös skildring af seder, nöd och förvillelser i
världsstaden, med den trivialt skrifna fortsättningen
Le nouveau Paris (6 bd, 1797–1800; ny uppl. 1862). M:s
Néologie (2 bd, 1801) är ett försvar för hans nyheter
i språkligt afseende. Af hans dramer med rörande ämnen
ur hvardagslifvet gjorde L’habitant de la Guadeloupe
("Vestindiefararen eller dygdens belöning", 1791)
och Le déserteur ("Öfverlöparen", 1793) m. fl. mycken
lycka. Hans "Théâtre" utgafs i 4 bd 1778–84. Se
arbeten om M. af Desnoiresterres (1852), Zollinger
(1899) och Béclard (1903).

Mercier [-sié], Auguste, fransk militär,
f. 1833 i Arras, deltog i krigen i Mexico och
mot Tyskland 1870, vardt 1884 brigadgeneral, 1889
divisionsgeneral och 1893 befälhafvare öfver 18:e
armékåren. 1893–95 var han krigsminister och lät som
sådan 1894 anklaga kapten Dreyfus inför krigsrätt
(jfr Dreyfusprocessen). 1895 vardt han chef för
4:e armékåren och erhöll vid uppnådd pensionsålder
1898 sitt afsked. 1900 valdes han till senator af de
klerikale och nationalisterna i Nantes, till tack för
att hans häftiga partitagande väsentligen bidragit
till den andra domen öfver Dreyfus 1899 i Rennes.

Merck, Jacob Fransz van der, holländsk
porträttmålare, f. omkr. 1610, d. 1664 i Leiden,
var efter hvart annat verksam i Delft, Haag,
Dortrecht och Leiden. Hans duktigt målade
porträtt, som ibland stå B. van der Helsts nära,
äro icke sällsynta. De träffas bl. a. i museerna i
Amsterdam, Haag, Haarlem och Leiden samt i Berlin
och Oldenburg. I Trolle-Wachtmeisterska samlingen
på Trolle-Ljungby ses ett mycket godt porträtt af
hans hand, framställande fideikommissets stiftare,
presidenten frih. V. J. Coyet som yngling. Sannolikt
är äfven ett Stilleben, sign. I. v. Merck,
i Tammska samlingen på Fånö af hans hand.
O. G-g.


Merck, Johann Heinrich, tysk författare, f. 1741 i
Darmstadt, d. 1791, blef 1767 geheimesekreterare,
1768 krigskassör och 1774 därjämte krigsråd i sin
fädernestad. I början af 1770-talet knöt han ett fast
vänskapsband med Herder och Goethe. I besittning af
djupa och vidsträckta kunskaper, klart omdöme, skarp
ironi och fin smak, öfvade M. oskattbart inflytande
på Goethes utveckling, när denne ännu stod midt uppe i
"sturm-und-drang"-riktningen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>