- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
197-198

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mertvyi kultuk, vik i Kaspiska hafvet - Meru, ind., myt. (ett berg) - Meru, en vulkan i Tyska Öst-Afrika - Méru, stad i franska Oise - Meru, insjö, Se Moero-sjön - Merulius, bot. Se Hussvamp - Merulo, Claudio - Merv, oas och stad i Turkestan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ringa djup, som omöjliggör segelfart. I s. begränsas
den af halfön Busatji. Från viken går en lång smal
arm (Kaïdak-viken l. Kara-su) åt s. v., skiljande
nyssnämnda halfö från fastlandet (Ust-Urt-platån).

J. F. N.

Meru, ind. myt., är enligt bramansk (och buddistisk)
mytologi ett berg, som är gudarnas boning och
tillika världens medelpunkt. Af dess fyra sidor
skall en vara af guld, den andra af silfver, den
tredje af kristall, den fjärde af safir. Af dess
fyra afsatser bebos de tre nedersta af demoner; den
fjärde utgör den nedersta gudahimmeln. I de högre
afsatserna trona de förnämste bramanske gudarna,
främst Indra och Çiva. Äfven ofvanför Indras
himmel resa sig ytterligare afsatser (himlar),
som särskildt i den senare mytologien, äfven den
buddistiska, spela en stor roll i den indiska diktande
fantasiens skapelser. M. är stundom identifieradt
med det tibetanska berget Kailasa. – Namnet är
förmodligen prakritiskt af ett sanskr. *smeru-,
eg. "leende, lysande". I astronomien är M. namn
på Nordpolen. Jfr Wilsons öfv. af "Viṣṇupuraṇa"
(2:a uppl. af Fitzedward-Hall).

K. F. J.

Meru (på masaispråket Ol-dönjo orok, "svarta berget"),
en ännu verksam vulkan på masais område i Tyska
Öst-Afrika, 65 km. v. s. v. om Kilima-ndjaro,
uppstiger omedelbart öfver den 1,200 m. höga
stäppen med två, genom en sadel förenade toppar
af resp. 4,730 och 3,700 m. höjd. Det upptäcktes
1848 af Rebmann och bestegs ända till toppen 1904.

(J. F. N.)

Méru [mery], stad i franska dep. Oise (Ile-de-France), vid Nordbanan.
4,688 inv. (1901). Tillverkning af socker, knappar m. m.

J. F. N.

Meru, insjö. Se Moero-sjön.

Merulius, bot. Se Hussvamp.

Merulo [-rolå], Claudio, italiensk tonsättare,
f. 1533 i Correggio (därför äfven kallad M. da
Correggio
), d. 1604 i Parma, blef 1557 organist
vid Markuskyrkan i Venezia och 1586 hoforganist i
Parma. Han skref en massa madrigaler och motetter,
men hans största betydelse ligger i hans
orgelkompositioner
(Ricercari, 3 bd, 1567–1608;
Canzoni, 3 bd, 1592–1611;
Toccate, 2 bd, 1598–1604),
som höra till de äldsta prof på en själfständig
instrumentalstil. Jfr biogr. af
Biggi (1861) och
Catelani (1864)
samt festskrift till 300-årsjubileet öfver M., 1904.

A. L.*

Merv, oas och stad i Transkaspiska provinsen af
ryska centralasiatiska generalguv. Turkestan, vid
södra kanten af öknen Kara-kum. Oasen bildas genom
floden Murgab, som där delar sig i många armar,
hvilka försvinna i sanden. Dess areal beräknas till
4,900 kvkm., hvaraf 900 kvkm. utgöras af träsk-
eller sandmarker, återstoden åter bevattnas af
ett vidsträckt kanalsystem. Klimatet är hett och
torrt; medelårstemperaturen stiger till 15,1°,
julitemperaturen är 30,2°, ofta öfver 36°,
medan jan. har blott –0,6° med ett minimum af
–7°. Sommaren är nästan alldeles regnlös (3–5 mm.),
medan mesta delen af årsnederbörden (omkr. 130 mm.)
faller i jan. och i april. Snö faller sällan
och smälter snart. M. har dock i alla tider varit
ryktbart i Österlandet för sin stora fruktbarhet,
hvilken h. o. h. härrör af Murgab, som delar oasen
i två nästan lika stora delar. Alla

sädesslag, bomull, saffran och andra färgväxter,
lucern, hampa, vin och frukter odlas där. Äfven
boskapsskötseln är ansenlig: omkr. 50,000
nötkreatur, 25,000 åsnor, 20,000 hästar,
700,000 får och 150,000 kameler. Silkesodling
bedrifves likaledes. Befolkningen utgöres mest af
tekketurkmener. De äro fanatiska sunniter och ha
därför lefvat i ständig strid med perserna. Sedan
ryssarna blifvit deras herrar, ha de mest egnat
sig åt fredliga värf, men jordbrukarna befinna
sig i armod till följd dels af sin lättja, dels af
alltför små åkerstycken. Oasen M. bildar kretsen
M. i Transkaspiska provinsen, och kretsen omfattar
(med dithörande delar af öknen) 125,862 kvkm. med
119,332 inv. (1897). Den gamla staden M. är en af
Central-Asiens äldsta städer. Oasen omtalas under
namnet Mouru redan i Zend-Avesta och under namnformen
Margu i en kilinskrift från Darius Hystaspes’ tid
(omkr. 500 f. Kr.) samt tillhörde efter hvarannat
persiska, grekisk-syriska, partiska och ny-persiska
rikena. Alexander den store skall ha anlagt en
präktig stad i oasen, och turkmenerna kalla
än i dag ett förfallet jordverk Fort Iskanders;
dock har Alexander aldrig varit där. Sannolikare
är, att den nämnda staden, Antiochia Margiana,
anlades af Antiochos Nikator, som gjorde oasen till
ett bålverk mot nordens barbarer. På 400-talet var
M. säte för en nestoriansk ärkebiskop, men föll 646 i
arabernas händer. Det blef Chorassans hufvudstad och
utgångspunkt för arabernas eröfringar i Central-Asien
samt skall slutligen ha räknat omkr. 1 mill. inv. På
1000-talet intogs M. af turkmenerna, af samma stam
som dess nuvarande befolkning. Med stadens eröfring
af Djingis-kans son Tulai (1221), då största delen af
dess befolkning skall ha blifvit nedhuggen, började
tillbakagången. Från början af 1500-talet till 1787
hörde oasen till Persien, lydde därefter under emiren
af Buchara och var 1815–35 tributpliktig till kanen
af Chiva, men för öfrigt oberoende. Persiens försök
att göra sina gamla anspråk gällande slutade med ett
fullständigt nederlag (1860). 1883 inlade ryssarna
en besättning i M., och stamhöfdingarna erkände 11
febr. 1884 deras öfvervälde. Ryssarna ha uppbyggt
ett fort i M., förbättrat bevattningskanalerna samt
utsträckt den transkaspiska militärbanan öfver M. dels
(1886) till Buchara (åt n. ö.), dels (1898) till
afganska gränsen (åt s.). Från M. utgå dessutom viktiga
handelsvägar till Chiva samt genom Tedschens floddal
till Persien och Herat. Dessa gamla karavanvägar
gjorde M. under medeltiden till en genomgångsort för
Kinas sidenhandel med Europa och ha, särskildt den
sistnämnda, än i dag stor betydelse i både merkantilt
och politiskt afseende. Den nuv. hufvudstaden M.,
anlagd för omkr. 100 år sedan, vid Murgab och
järnvägen, är nu en ort med 8,727 inv. (1897), ryssar,
armenier, turkmener, perser och judar. Meteorologiskt
observatorium. Omkr. 30 km. östligare ligger
Gamla M. (Arev M. l. Staryi-M.) vid den östligaste
hufvudarmen af Murgab och upptar med sina ruiner
omkr. 40 kvkm., bl. a. ett kvadratiskt fäste (Bairam
Ali kan), nära 4 km. i omkrets, byggdt af en son
till Tamerlan. Norr därom ligger seldschukernas
gamla hufvudstad (Sultan Kalah), som förstördes
af mongolerna, och ö. om denna nestorianernas och
arabernas stad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:28 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbr/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free