- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
221-222

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Messel, Alfred - Messene. Se Messenien och Messina - Messenger, eng. budbärare - Messenhauser, Wenzel - Messenien, landskap i Grekland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den berlinska börsaristokratien byggde M. äfven
ett antal förnäma privatbostäder i staden och dess
omgifningar. I dessa framträder starkt anknytningen
till inhemsk nyantik eller barock. Dessa stilarter
ha upptagits jämväl i M:s museibyggnader. Darmstadts
museum
infogar sig med sin fritt tolkade barockstil
på ett osökt sätt i residensstaden, medan den
af M. kort före hans bortgång fullbordade planen
till ny museikomplex å Museuminsel i Berlin eger
en monumental idealitet i släkt med Schinkels
Altes museum. Detta verk (jfr fig. 3), som nu
är under utförande genom L. Hoffman, kommer att
framträda som det yppersta af våra dagars officiella
arkitektur i rikshufvudstaden. M:s betydelse ligger
emellertid först och sist ej i arbetena som sådana,
utan i de sunda och nydanande principer, som ur dem
kunna härledas. En god öfverblick öfver M:s verk
bjuda specialhäftena 9 och 10 af tidskr. "Berliner
architekturwelt".
A. L. R.

Messene. Se Messenien och Messina.

Messenger [me’sindjo], eng., budbärare; namn på
engelska tidskrifter.

Messenhauser, Wenzel, österrikisk
revolutionsman, f. 1813 i Mähren, en mångsidigt
begåfvad autodidakt, egnade sig i Wien, vid sidan
af sin tjänst som löjtnant, åt belletristiskt
författarskap. 1848 tog han afsked och uppsatte en
tidning af liberal färg samt mottog några dagar
efter den revolutionära jäsningens nya utbrott i
Wien (6 okt.) kommandot öfver nationalgardet. Han
organiserade i hast ett mobilgarde och vidtog äfven
i öfrigt energiska åtgärder till stadens försvar
mot regeringstrupperna. Då Windischgrätz intagit
förstäderna, kapitulerade M. (30 okt.), nedlade
befälet, då striden ånyo upplågade, men öfvertalades
att återtaga det. Efter Windischgrätz’ intåg i Wien
gaf han sig frivilligt fången och arkebuserades
(16 nov.), enär han brutit mot kapitulationen. Jfr
Nitschner, "W. M." (1849).

illustration placeholder
Messeniskt bronsmynt med Demeters hufvud och en Zeusbild.

Messenien (grek. Meooijry l. Msficfrjria, lat.
Messenia, nygrek. Messini), det sydvästligaste
landskapet på Peloponnesos, skiljes i ö. af
Taygetos’ bergskedja från Lakonien, gränsar i
n. till Elis och Arkadien samt omslutes på öfriga
sidor af hafvet. Landets östra del är genomdragen
af utgreningar från Taygetos, och i dess inre
höjer sig som en fristående bergmassa Ithome (nu
äfven Vurkano), af ålder betraktadt som politisk
och religiös medelpunkt och, med anledning af sin
strategiska betydelse, som en nästan ointaglig
bergfästning, kallad Peloponnesos’ "andra horn"
("första hornet" var Akrokorint). Till Ithome sluter
sig på västra sidan ett bredt bergland Aigaleon
(nu äfven Kontovuni). Längre mot s. höjer sig en
annan bergmassa, fordom kallad Mathia l. Emathia
(nu äfven Lykodimo), hvilken med sina förgreningar
till stor del fyller den breda halfö, som på västra
sidan omsluter Messeniska viken (nu äfven Koroniviken)
och slutligen utlöper i M:s sydligaste udde, Akritas
(nu äfven Kap Gallo). Utanför denna udde ligger den
lilla ön Theganusa (nu Venetiko) och något längre
mot v. två större öar, fordom betecknade med det
samfällda namnet Oinussai, "de vinrika" (nu Cabrera
och Sapientsa). Utanför västra kusten ligger den
bergiga ön Sfakteria (nu äfven Sfagia), som bildar
Greklands rymligaste och tryggaste hamn (nu redden
vid Pylos l. Navarino), och längre mot n. ön Prote
(nu äfven Protano). M. är ett af Greklands skönaste
och bördigaste landskap. I landets inre öppna sig
nämligen emellan bergen vidsträckta och väl vattnade
slättmarker, bland hvilka den största genomströmmas
af den i Messeniska viken utfallande hufvudfloden
Pamisos (nu äfven Pirnaza) och
dennas många tillflöden. Södra delen af denna slätt
bar med anledning af sin stora fruktbarhet fordom
namnet Makaria ("den sälla" l. "välsignade"). Äfven
den västra kuststräckan är lågland och i allmänhet
bördig. Delvis består den dock af sandfält, och
efter all sannolikhet är det där, gentemot Sfakteria,
belägna Pylos det af Homeros omtalade "sandiga Pylos",
Nestors konungastad. Bland öfriga forntida städer
märkas Abiai, Farai (nu Kalamata), Korone (nu äfven
Petalidi) och Asine (nu Koron) vid Messeniska viken,
Methone l. Mothone (nu äfven Modon) och Kyparissia
(nu äfven Arkadia) på västra kusten, Stenyklaros, de
doriske konungarnas residensstad, på den efter detta
uppkallade vidsträckta slätten i landets norra del
samt Messene, den af Epameinondas grundlagda nya
hufvudstaden vid foten af Ithome. – M. beboddes i
äldsta tid af lelegiska och eoliska stam-j mar. Efter
dem kommo (enligt den traditionella i tidsbestämningen
omkr. 1100 f. Kr.) de norr ifrån invandrande dorerna,
hvilka där likasom i Lakonien och Argolis gjorde sig
till herrar i landet. Emellertid synes doriseringen
ha varit långt mindre fullständig än i Lakonien,
och till sina doriska stamförvanter i detta land
stodo messenerna af gammalt i ett spändt förhållande,
hvilket ledde till de för M:s utveckling ödesdigra
tre messeniska krigen. Det första af dessa
(enligt vanlig beräkning 743–724 f. Kr.) slutade,
trots den messeniske anförarens, Aristodemos’ (se
d. o.), tapperhet och uppoffrande fosterlandskärlek,
med Messeniens underkufvande, och många messener
utvandrade till Argos och Arkadien. Det andra
messeniska kriget
(685–668; enligt annan beräkning
645–628) var ett upprorsförsök, som slutade med
eröfringen af bergfästningen Eira. Till detta
krig ansluta sig sägnerna om den unge messeniske
hjälten Aristomenes (se d. o.) och om skalden
Tyrtaios (se d. o.), som genom sina sånger eldade
spartanernas hjältemod. En del messener utvandrade
till Syd-Italien och Sicilien; de, som kvarstannade,
gjordes till heloter (lifegna), och M:s bördiga jord
utskiftades bland spartiaterna. Först 464 f. Kr., då
ett allmänt helotuppror i förening med en fruktansvärd
jordbäfning hotade Sparta med förstörelse, gjorde de
kufvade messenerna ett nytt försök att afkasta sitt
ok genom det tredje messeniska kriget (464–455). Ett
större antal af dem förskansade sig i sin gamla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbr/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free