- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
223-224

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Messenien, landskap i Grekland - Messeniska krigen. Se Messenien - Messeniska viken. Se Koroneviken - Messenius - Messenius 1. Johannes M.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stad Ithome samt försvarade sig där en längre
tid mot de belägrande spartanerna och deras
bundsförvanter, tills de slutligen lyckades för
sig och sina familjer betinga fritt aftåg från
Peloponnesos, hvarefter atenarna åt dem uppläto den
kort förut eröfrade staden Naupaktos. Ändtligen
randades M:s frihetsdag med Epameinondas’ segrar
öfver spartanerna. År 369 f. Kr. återställde han
den messeniska staten och grundlade vid foten af
Ithome en ny hufvudstad, Messene, hvars namn
(nygr. utt. missini) nu bäres af en 16 km. s. ö. därom
belägen stad med 6,175 inv. (1896), och införde
en ny demokratisk författning. M:s lifskraft var
dock längesedan uttömd. Befolkningen var fåtalig;
stora landsträckor lågo öde, och staten förde
en tynande och obemärkt tillvaro och tillhörde
en tid det akaiska förbundet, till dess den med
Greklands besittningstagande af romarna alldeles
försvann. – Inom det nuv. konungariket Grekland
bildar större delen af det forna M. länet (nomos)
Messenia, omfattande 1,674 kvkm. med 127,991
inv. (1907) och med hufvudorten Kalamata, nära
Messeniska viken. Den öfriga delen ingår i länet
Trifylia (1,593 kvkm., med 90,523 inv. 1907).
A. M. A.

Messeniska krigen. Se Messenien.

Messeniska viken, det forna, numera officiellt återupptagna namnet
Koroneviken (se d. o.).

illustration placeholder

Messenius. 1. Johannes M., historiker, dramaturg,
universitetslärare, f. omkr. 1579 i Freberga by i
V. Stenby socken (Östergötland), d. 1636 i Uleåborg,
var son till en mjölnare, Jöns Thordsson, och
väckte under skolåren i Vadstena 1589–91 sådan
uppmärksamhet för sina anlag, att en klosterpräst,
Magnus Andreæ, tog honom under sin enskilda
handledning och utan föräldrarnas vetskap 1595
sände honom till jesuitskolan i Braunsberg, hvars
verksamhet var beräknad på att uppfostra unga män till
Nordens återvinning åt katolicismen. Efter att där ha
tillbragt sju år begaf han sig på resor. Han besökte
1602 Danmark, var 1603 i Krakau måltidsföreläsare
hos biskop Tylicki, gjorde 1604 ett kort besök i Rom,
men måste för klimatets skull fara till Tyskland igen
och tog möjligen magistergraden i Ingolstadt 1605 samt
torde s. å. af kejsar Rudolf ha erhållit titeln "poëta
cæsareus" (kejserlig skald). M. återvände s. å. norr
ut, bodde en tid på jesuithärbärget i Danzig, förestod
i Braunsberg en lärarbefattning och öppnade till
sist en privatskola i Danzig samt gifte sig 1607 med
Lucia Grothusen, dotter till konung Sigismunds lärare
Arnold Grothusen. M. sökte nu genom ett panegyriskt
arbete, Genealogia Sigismundi (1608), förmå denne att
ge honom lämplig anställning. Då denna beräkning slog
fel, beslöt M. söka sin lycka i Sverige, hvarvid han
särskildt hoppades återförvärfva svärfaderns
efter dennes död till kronan indragna gård
Långebro. För att blidka den mot jesuiter och
katoliker särdeles misstänksamme Karl IX utgaf han
1608 ett Schema familiare öfver dennes härkomst
och släktskap med en mängd gamla regenthus. Sedan
han genom sin hustru utverkat lejdebref (s. å.),
fick han tillåtelse att inflytta, hugnades, efter
aflagd trohetsed, med ett underhåll och erhöll
1609 professuren i juridik och politik vid Uppsala
högskola. Nu vidtog ett förunderligt arbetsamt och
på rörlighet rikt skede i M:s lif, under hvilket
han lade i dagen energi och omfattande lärdom, men
tillika betydande karaktärsfel. För att öfvertyga
alla om sin afsky för jesuiterna, med hvilka han
redan i Danzig kommit på spänd fot och som till de
svenska myndigheternas kännedom bragte ett poem, hvari
M. 1605 utlåtit sig smädande om Karl IX, utgaf han
två skrifter, en kortare på latin, Detectio fraudis
jesuiticæ
etc. (1610), och en längre "på svenska
rijm", kallad Retorsion och genswars skrifft emoot
then lögn och skamlig dicht
o. s. v. (s. å.; redan
1609 utg. på tyska). Sin nyförvärfvade tillgifvenhet
för det regerande huset lade han i dagen genom ett
nytt genealogiskt arbete samt genom öfversättningar
till latin af ett par af statsskrifterna mot Sigismund
(Exegesis historica, 1610, och Sententia ordinum,
s. å.). Med brinnande ifver kastade han sig in på
forskningar i fäderneslandets historia, och han
kan på det området betraktas som banbrytare för
en nyare tid, med dess vaknare kritik och dess
fordran på mångsidigare källstudium. I rask följd
utkommo sålunda Chronicon episcoporum per Sueciam
etc. (1611; ny uppl. af A. Rechenberg 1685), Tumbaæ
veterum ac nuperorum apud Sveones regum, reginarum,
ducum
etc. (s. å.), Sveopentaprotopolis etc. (s. å.;
öfv. på sv. af H. Hammerus, 1612, omtryckt 4 ggr till
1704), Specula (1612; öfv. på sv. s. å., omtr. 3 ggr
1644–69; öfv. på franska 1655), vederläggning af en
skrift af Svaningius, kallad Retorsio imposturarum
(1612; äfvenledes öfv. på sv. s. å.), samt slutligen
Theatrum nobilitalis suecanæ (1616), den första
samlingen af svenska adelns ättartaflor. Jämsides med
detta författarskap var M. äfven flitig utgifvare
af äldre källarbeten för svensk häfdaforskning. Så
offentliggjorde han Ragvald Ingemundssons latinska
öfv. af Magnus Erikssons landslag (1614), Ericus Olais
svenska historia (1615), Gamla prosaiska krönikan
och Lilla rimkrönikan (s. å.; omtr. 1643), Adams af
Bremen beskrifning öfver Norden (1615) samt början
af Stora rimkrönikan (1616). Det är naturligt, att
en så ansträngd verksamhet, som dessutom ej var den
enda, åt hvilken M. egnade sig, ej skulle kunna lämna
fullmogna och i allo mönstergilla arbeten. Emellertid
bevisa t. ex. de ej få upplagorna af hans båda
skrifter "Sveopentaprotopolis", en beskrifning
öfver vårt lands fem äldsta städer, och "Specula",
en citatsamling, innehållande in- och utländska
författares yttranden om Sverige, huru populärt hans
författarskap var på det historiska området. – Som
lärare vid högskolan förstod M. göra sig i hög grad
omtyckt af studenterna genom den omsorg han egnade åt
deras undervisning efter modern Braunsbergmetod, genom
sitt vänliga sätt och det skydd han i konsistoriet
alltid lämnade sina lärjungar. Det är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 31 06:12:20 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbr/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free