- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
345-346

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mevlevi-Orden - Mexborough, stad i York - Mexico, republik i Nord-Amerika

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kring det gudomliga ljuset. Ordens hufvudsäte är
staden Konia i Mindre Asien, hvarifrån dithörande
munkar företaga täta och vidsträckta missionsresor.

Mexborough [me^sbaro 1. me’ksbro], stad i engelska
grefsk. York (West Riding) vid Don, 9 km. n. ö. om
Rotherham. 10,430 inv. (1901). Järnverk, glasbruk
och lerkärlsfabriker.
J. F. N.

Mexico [spanskt utt. me’chikå], äldre skrifform
Mejico, sp. Estados unidos mexicanos, República
Mexicana,
aztek. Mexitli, förbundsrepublik i södra
delen af Nord-Amerika.

Läge och storlek. M. ligger (se 2 kartblad
Nord-Amerika till art. Amerika) mellan 14° 30’
42" och 32° 42’ n. br. samt 86° 46’ och 117° 7’
31" v. lgd, till hälften n., till hälften s. om
vändkretsen, begränsas i n. af Förenta staterna
(Kalifornien, Arizona och New Mexico), i ö. af
Texas och Mexikanska viken, i s. af Guatemala och
Brittiska Honduras samt i v. af Stilla hafvet. Areal
(öarna inräknade, 4,042 kvkm.) 1,987,200
kvkm. (mer än 2 1/2 ggr större än Skandinaviska
halfön). Gränsen mot Förenta staterna, bestämd genom
Guadalupe-Hidalgofördraget 1848 och Gadsdenfördraget
1853, följer Rio Grande del Norte från dess mynning
till 31° 47’ n. br., mot Guatemala (bestämd 1882 och
1895) går den delvis utefter Rio Usumacinta och dess
biflod Rio Chixoi samt Suchiate i hela dess längd,
mot Brittiska Honduras (bestämd 1893) delvis utefter
Rio Hondo.

Naturbeskaffenhet. Kustbildningen är ogynnsam. Den
östra kusten, omkr. 2,780 km. lång, är flack, sumpig
och kransad af laguner samt saknar goda hamnar. Vera
Cruz, den viktigaste sjöstaden, har endast en genom
korallklippor och småöar illa skyddad redd och
har därför – liksom Tampico – tvungits att bygga
dyrbar konsthamn; eljest äro grunda laguner och
flodmynningar de enda hamnarna. Den västra (och södra)
kusten, som har en längd af 7,360 km. (hvaraf mer
än 3,000 km. på halfön Nedre Kalifornien), eger väl
i Acapulco och Guaymas ett par förträffliga hamnar,
men de äro, i följd af landets ytbeskaffenhet, mycket
svårtillgängliga från det inre M. Af större bukter
och vikar märkas Campechebukten på östra kusten,
Tehuantepecbukten och Kaliforniska viken på den
västra. Utefter den senare finnas väl några hamnar
på Kaliforniska halfön (bl. a. La Paz), men de sakna
större betydelse, emedan deras uppland är fattigt
på produkter. Af öarna märkas Cozumel och Carmen
vid östra kusten och Las Tres Marias, Tiburon,
Angel de la Guarda, Espiritu Santo, de tre sista
i Kaliforniska viken, Cedros och Guadalupe, v. om
Kaliforniska halfön, samt Revilla Gigedo-öarna längre
ut i Stilla hafvet. Mexikanska berglandet hör mycket
nära tillsammans med Förenta staternas Kordillerer:
hufvudolikheten är blott den, att i M. finnas endast
två kedjor, en östlig, Sierra Madre oriental, och en
västlig, Sierra Madre occidental, hvilka omsluta ett
centralt taffelland. Höglandet sänker sig i ö. ned
till Mexikanska viken med ens, medan sluttningen i
v. sker genom en följd af terrasser. Den östra kedjan,
som genom Rio del Nortes cañon är skild från Texas’
Kordillerer, ter sig från kusten som en hög och
brant klippmur, men från det centrala taffellandet
som en rad kedjor, som i regel
föga höja sig öfver den allmänna nivån. I allmänhet
öfverstiger deras höjd icke 2,000 m., men deras
toppar äro mycket branta. De bestå hufvudsakligen af
kritsandsten; blott här och där träffas också äldre
bildningar, särskildt urberg. Yngre vulkanisk sten,
i synnerhet andesit och basalt, finnes i inskränkt
utsträckning mest på den östra sluttningen samt på
öfvergången till den inre platån. S. om Rio Panuco
höjer sig den östra kedjan, som nu alltmer närmar
sig den västra, till större toppar (Cofre de Perote,
4,089 m., Malinche l. Matlalcueyatl, 4,461 m., och
Pic de Orizaba l. Citlaltepetl, 5,550 m.). Dessa
kedjor äro unga vulkanbildningar, och Pic de Orizaba,
som ur den tropiska vegetationens prakt höjer sig upp
till den eviga snöns regioner, har t. o. m. efter den
spanska eröfringens tid haft en rad utbrott. Ännu
längre söderut gå den östra och västra S. Madre
alldeles tillhopa, vid passet Tehuacan (1,000
m.), där järnvägen från platån till södra M. går
fram. – Den låga kuststräckan ö. om S. Oriental
är vid Rio del Norte 100 km., vid Vera Cruz blott
25 km. bred och består af tertiära och kvartära
bildningar. Mycket utbredda äro där dynbildningar,
emedan den ständigt blåsande passadvinden drifver
sanden långt in i landet och hopar den där till
s. k. médanos (flygsandfält) och dyner. Sierra Madre
occidental är likaledes en omedelbar fortsättning
af Förenta staternas (Arizonas) Kordillerer. I
allmänhet mer enhetlig än den östra kedjan, är den
dock i sitt norra parti delad i flera olika kedjor,
som tillsammans markera den terrassformiga sänkningen
ned mot den västra kusten. En af dessa kedjor, Sierra
Tarahumare, har en topp Rumerachic på 2,966 m., en
annan, S. de Nayarit, en topp Cumbre (vid Durango)
på 3,200 m. Den förhärskande bergarten är urberg
jämte kambriska och karboniska sediment och yngre
vulkaniska stenarter (särskildt andesit). – S. om Rio
de Santiago, där kedjan böjer sig åt ö., blir den mera
sammanhängande, och dess högsta toppar äro vulkaner,
slocknade eller ännu verksamma. Bland dem må nämnas
Nevado de Colima (4,400 m.), Volcan de Colima (3,886
m.), Nevado de Toluca l. Xinantecatl (4,623 m.),
Iztaccihuatl (5,286 m.) och, den väldigaste af alla,
Popocatepetl (5,452 m.). S. om de båda Madrekedjornas
förening ligger i allmänhet ett lågt bergland, om ock
några toppar nå öfver 3,000 m. (Zemboaltepec, 3,396
m.). Jura- och kritbildningar äro där förhärskande;
dock förekomma tertiära lager vid Atlantiska
kusten och kristalliniska vid den västra. Den
smalaste och lägsta delen bildar det 230 km. breda
Tehuantepec-näset. Emellan de båda Madrekedjorna
ligger den mexikanska högslätten l. Anahuacs
platå. Dess höjd ö. h. är i n., vid Chihuahua, 1,412
m., vid Lerdo t. o. m. blott 1,136 m., i dess södra,
smalare del 1,722 m., vid Irapuato och vid staden
Mexico 2,265 m. Genom många från n. till s. gående
bergskedjor delas det i mindre bäcken; dessa kedjor
bestå mest af krit- och äldre paleozoiska sediment
samt af andesit och trakyt. Stora områden äro i följd
af den ringa nederbörden öknar, särskildt i n. ö. Dock
saknas ej alldeles nederbörd; därför ligger här en
rad mestadels afloppslösa saltsjöar. Särskildt är
landets södra del, dess i kulturafseende verkliga
kärna, rik på sådana, bl. a. den stora Chapalasjön
och Laguna de Tetzcoco, vid hvars

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:28 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbr/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free