- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
369-370

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mexico, stad i staten Missouri - Mexikanska fibrer, bot. Se Agave - Mexikanska folk. Se Indianer - Mexikanska fornlämningar. Se Fornlämningar - Mexikanska språk - Mexikanska viken (golfen) - Mexikansk taggvalmo. Se Argemone - Mey., C. A., vid växtnamn, Karl Anton Meyer (se sp. 377) - Mey., E., vid växtnamn, E. H. F. Meyer (se sp. 376) - Meybusch, Anthon

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

staten Missouri, n. v. om S:t Louis. 5,099
inv. (1900). Hardin college och musikkonservatorium
för kvinnor (baptist., 1873) och Missouris krigsskola
(1889). Export af hästar och mulor. Järnvägsknut.
J. F. N.

Mexikanska fibrer, bot. Se Agave.

Mexikanska folk. Se Indianer.

Mexikanska fornlämningar. Se Fornlämningar,
sp. 872–874, och Meander (fig.).

Mexikanska kustströmmen kallas den i norra Stilla
oceanen utanför Mexicos och Central-Amerikas
västkust från n. mot s. löpande hafsströmmen.
(J. F. N.)

Mexikanska språk är en rent geografisk benämning på
de många dels med hvarandra besläktade, dels från
hvarandra fullkomligt skilda språk, som talas (eller
talats) af de inhemska folken på det nuv. området för
Mexicos förenta stater. Dessa språk kunna lämpligen
indelas i följande stora grupper: 1. aztekiska
och sonoriska språk; 2. mayaspråken (se d. o.);
3. aboriginerspråken; och 4. kustspråken, som talas
af åtskilliga indianstammar vid västra kusten, hvilka
ej anses tillhöra urinvånarna (se Indianer). Mest
betydande äro de med hvarandra befryndade aztekiska
och sonoriska språken, hvilka utbreda sig öfver större
delen af Mexico (om de hithörande talrika stammarna se
Indianer). Det förnämsta af de aztekiska tungomålen är
nahuatl (riktigare nawatl), som därför äfven kallas
aztekiska språket, ofta också mexikanska språket (se
Nahuatl). Om de sonoriska språken hänvisas till den
liknämnda artikeln. Under benämningen aboriginerspråk
sammanfattar man de indianstammars språk, hvilka
anses som afkomlingar af Mexicos urinvånare före
toltekers och aztekers uppträdande (se härom Indianer,
sp. 499). Dessa på små skilda områden inhemska
språk äro besläktade hvarken med hvarandra eller
med något annat amerikanskt språk, utan hvar för
sig lika enstaka som t. ex. baskiskan i Europa. De
mest kända af denna grupp äro otomi, taraska,
totonaka, mixteka, zapoteka
och matlatsinka. Ett
särskildt intresse eger otomi, hvars enkla, nästan
isolerande byggnad skiljer sig så vidt från den i
andra amerikanska språk allmänna s. k. polysyntetiska
formbildningen, att det t. o. m., ehuru med orätt,
satts i förbindelse med kinesiskan. Jfr Orosco
y Berra, "Geografia de las lenguas de Mexico,
precid. de un ensayo de las lenguas mismas" (1864),
och Pimentel, "Cuadro descriptivo y comparativo de
las lenguas indigenas de Mexico" (2:a uppl. 1875).
H. A.*

Mexikanska viken (golfen) kallas norra delen af det
stora centralamerikanska medelhafvet, skild från den
södra delen, Karibiska hafvet, genom Cuba och en från
denna ö till halfön Yucatan gående tröskel. Den omges
i v. och s. v. af Mexico, i n. af Förenta staterna
(Texas, Louisiana, Mississippi, Alabama och Florida),
i ö. af halfön Florida samt står i förbindelse med
Atlantiska hafvet genom ett 195 km. bredt sund,
som i sin norra del heter Floridasundet, i sin södra
Nicolassundet, mellan Florida och Cuba. Vikens södra
del heter Campechegolfen v. om Yucatan. Viken har
äggrund form, med sin största utsträckning, 1,785 km.,
i s. v.–n. ö. samt 1,100 km.
i n. v.–s. ö. Dess areal är 1,560,000 kvkm. I
dess mellersta del, under 25° 8’ n. br. och 79°
18’ v. lgd, finnes dess största uppnådda djup,
3,875 m. De omkr. 5,000 km. långa kusterna omges
af långgrunda kustvatten, där vidsträckta bankar
förekomma, såsom Floridabanken v. om Florida och
Campechebanken n. om Yucatan. Kusten garneras af en
rad laguner, som genom sandarmar skiljas från det
öppna hafvet. Blott n. och s. om Vera Cruz och s. om
Campeche träffas bergstränder. Endast på nyssnämnda
bankar träffas några små öar (keys, cayos). Goda
hamnar äro sällsynta (de bästa: Habana, Pensacola,
Carmen), medan man vid andra viktigare sjöstäder,
såsom New Orleans, Galveston, Mobile, Vera Cruz och
Tampico, måst bygga stora konsthamnar. Ytvattnet är
varmt (äfven i febr. 20-25°), men under 1,400 m. djup
är temperaturen alltid 4°. Genom Yucatansundet
inströmmar vatten från Karibiska hafvet, medan
M. afbördar sig till Atlanten genom Floridasundet, där
Golfströmmen, som har sitt namn af golfen, för dess
vatten ut i oceanen. M. hemsökes ofta af våldsamma
stormar, under vintern från n. och n. v. (nortes,
northers
), under sensommaren och hösten af orkaner
(hurricanes) från ö. och s. ö., hvilka icke sällan
framkalla förhärjande stormfloder (en sådan ödelade
1900 Galveston, se d. o.). En mängd floder utfaller
i viken, merendels bildande stora deltaområden. De
största äro Mississippi och Rio Grande del Norte. Ett
gifvande fiske och pärlfiske bedrifvas i viken.
J. F. N.

Mexikansk taggvallmo, bot. Se Argemone.

Mey., C. A., vid växtnamn förkortning för ryske
botanisten Karl Anton Meyer (se denne, sp. 377).

Mey., E., vid växtnamn förkortning för tyske
botanisten E. H. F. Meyer (se denne, sp. 376).

Meybusch, Anthon, medaljör, sannolikt född
tysk, d. i maj 1702 i Köpenhamn, var på 1660-talet
anställd hos k. guldsmeden Toutin i Stockholm, då
han 1669 egnade sig åt stämpelskärning. M. arbetade
med den framgång, att han 1674 blef utnämnd
till k. medaljör. Hans medaljer (öfver Karl XI:s
myndighetsålder 1672, kröning 1675, de tre segrarna
1676–77 m. fl.) vittna om verklig konstnärlighet och
en formvan hand, om än i teckning och sammansättning
ett starkt inflytande af den rådande barocken
röjer sig. Emellertid hade assessor A. Cronström,
öfverdirektör vid Myntet, fått privilegium på
medaljers förfärdigande, genom hvilket han förstod
att framhålla den unge Karlsteen, som nu blef en
svår medtäflare till M. Förgäfves sökte denne skydd
i sin fullmakt, som 1678 och 1680 bekräftades genom
ett par kungliga bref. Riksbanken köpte Cronströms
privilegium och yrkade förbud för M. att vidare utöfva
sin konst. Han hade dock 1678–83 ånyo utfört en hel
mängd ganska vackra arbeten och var, ehuru mindre
konstbildad än Karlsteen, ännu i det hela jämngod
med denne. Beröfvad sin hufvudsakliga förtjänst och
hänvisad endast till sin obetydliga fasta lön, begaf
M. sig 1684 till Paris, där han ytterligare utbildade
sig och utförde medaljer för hofvets räkning samt
blef utnämnd till k. fransk medaljör. 1690 bosatte
han sig i Köpenhamn och erhöll ytterst förmånlig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:55:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbr/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free