- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
371-372

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Meybusch, Anthon - Meydell, norsk släkt. Se Meidell - Meydenbauer, Albrecht - Meyen, Franz Julius Ferdinand - Meyendorff, von, rysk adelssläkt - Meyer - Meyer 1. Gerdt M. - Meyer 2. Johan M. - Meyer 3. Gerhard M. d. ä. - Meyer 4. Gerhard M. d. y.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

anställning som k. medaljör, hvarefter han utförde
ej få medaljer öfver tilldragelser under Kristian V
och Fredrik IV, bl. a. öfver förbättringen af myntet
1693, i hvilken konstnären själf lär haft andel,
Kristian V:s död, 1690, Fredrik IV:s kröning, 1700,
o. s. v. I dessa verk framstår M. som en af sin
tids duktigaste konstnärer, och det erkännande
dessa arbeten vunno var också ganska allmänt.
-rn.*

Meydell [me’j-], norsk släkt. Se Meidell.

Meydenbauer [ma’j-], Albrecht, tysk arkitekt, f. 1834,
var 1885–1909 föreståndare för anstalten för
fotogrammetrisk uppmätning af byggnader i Berlin. Se
Fotogrammetri, sp. 1007.

Meyen [ma’jen], Franz Julius Ferdinand, tysk
botanist, f. 28 juni 1804 i Tilsit, d. 2 sept. 1840
i Berlin, företog på A. v. Humboldts tillskyndan
en tvåårig resa kring jorden som skeppsläkare
på handelsfartyget "Prinzess Luise" 1830–32 med
uppdrag att rikta sin uppmärksamhet på så många
områden som möjligt af naturvetenskaperna. M. blef
1834 professor vid universitetet i Berlin. Han
blef tidigt en produktiv författare inom flera
grenar af växtläran, såsom anatomi, fysiologi,
teratologi och växtgeografi. Hans hufvudsakligaste
forskningar och till det otroliga stegrade arbetsifver
egnades företrädesvis åt fytotomien och fysiologien
(t. ex. Phytotomie, 1830). Hans Grundriss der
pflanzengeographie mit ausführlichen untersuchungen
über das vaterland, den anhau und den nutzen der
vorzüglichsten kulturpflanzen,
1836, är öfv. till
sv. ("Utkast till växt-geographien" etc., 1841–42,
af G. Torssell). Efter M:s död utgåfvo medlemmar
af Berlinakademien hans Beiträge zur botanik,
gesammelt auf einer reise um die erde
(1843) och
Nees v. Esenbeck hans Pflanzenpathologie (1841).
C. Lmn.

Meyendorff [raa’j-], von, adelssläkt från ryska
Östersjöprovinserna. Den från ärkestiftet Magdeburg
till Livland komne Conrad de Meyiendorpe
erhöll 1201 "castrum Ykescolense" (i närheten af
Riga) i förläning. Han kallade sig efter detta
"de Ykeskola". Redan 1257 är denna släkt utslocknad;
namnet de Ykeskola antas i stället af en Johannes
de Bardewis,
med stor sannolikhet tillhörande den
bremiska adelssläkten Bardewisch. På 1600-talet
antog en gren af denna släkt namnet M., då den –
med orätt – ansågs härstamma från ofvannämnde Conrad
de M. På svenska riddarhuset introducerades 1625 med
namnet Yxkull, Karl IX:s forne hofmarskalk Volmar Y.
Hans ätt fortplantades genom sonsonen, öfversten
för Dalregementet Lage Yxkull, hvilken 1679, jämte en
ryttmästare Volter Reinhold Yxkull och två den senares
farbröder, blef svensk friherre med namnet Meijendorff
von Yxkull
(denna ätt är i Sverige utdöd). En annan
gren åter, hvilken sedan kejsar Karl V:s tid gjorde
anspråk på tysk riksfriherrlig värdighet, blef i
Sverige dels 1648 naturaliserad som friherrliga ätten
von Yxkull-Gyllenband (fortlefde i Östersjöprovinserna
samt kom från Sverige till Baden och Württemberg,
där den blef riksgreflig och ännu lefver), dels 1730
friherrlig med namnet Yxkull (denna ätt utslocknade
på svärdssidan 1770). –
Från den ofvannämnde Volter Reinhold Meijendorff
von Yxkull härstammar den friherrliga familj
von M., hvilken inom Rysslands diplomati och
industriella lif gjort sig bemärkt genom bröderna
Peter von M. (f. 1796, d. 1863, ryskt sändebud
i Berlin från 1839, i Wien 1850–54, chef för
Alexander II:s privatkabinett 1857) och Alexander
von M.
(f. 1798, d. 1865, framstående geognost
– i likhet med brodern –, president i Moskvas
handelskammare samt ordnare af Transkaukasiens
kommersiella och industriella förhållanden).
C. M. St–k.

Meyer [me’jer], bekant släkt af styck-
och klockgjutare. 1. Gerdt M. inkom troligen på
1630-talet från Tyskland till Stockholm och ådagalade
sådan skicklighet i sitt yrke, att han 1641 erhöll
k. fullmakt som kronans styckgjutare. Han uppbyggde
gjuterihus å kronans tomt vid Rännarbanan (s. om
nuv. Hötorget), där sedan inrättningen bibehölls
till slutet af 1700-talet, samt fortfor att arbeta
inpå 1650-talet (han lefde ännu 1656, men var död
1659). Han göt utom kanoner ("stycken") ej så få
kyrkklockor, af hvilka några bevarats till vår tid.

2. Johan M., den föregåendes son, f. förmodligen i
Tyskland, d. 1679 i Stockholm, öfvertog helt ung k.
styckgjuteriet i Stockholm och erhöll 1666 bekräftelse
å det 1655 meddelade k. privilegiet. Äfven han var
flitigt sysselsatt med klockgjutning, och många
af hans verk finnas ännu öfver hela Sverige och
Finland. Hans änka gifte sig 1684 med Mikael
Bader från Vilna, hvilken s. å. öfvertog ledningen
af styckgjuteriet, men dog redan 1693.

3. Gerhard M. d. ä., den föregåendes
son, f. 1667, d. 1710 i Stockholm, erhöll 1695
k. privilegium å styckgjuteriet efter
styffadern (se M. 2). Han utvecklade, liksom
sina föregångare, betydande verksamhet i både
kanon- och klockgjutning, och många prof på
hans konst äro kvar nästan i alla delar af landet.
Hans änka, Katarina Kammecker, uppehöll under många
bekymmer gjuteriinrättningen, tills denna kunde
öfvertagas af hennes son Gerhard (d. y.).

illustration placeholder

4. Gerhard M. d. y., f. 1 aug. 1704 i
Stockholm, d. där 11 nov. 1784, erhöll redan 1720
k. stadfästelse på att bli kronans styckgjutare och
lät inskrifva sig som lärling i yrket. 1724–27
gjorde han en studieresa genom flera europeiska
länder och mottog 1728 förvaltningen
af k. styckgjuteriet, som under hans tid nådde
högst betydlig utveckling. Sitt första mästerprof
gjorde han genom förfärdigandet af en af Triewald
konstruerad eld- och luftmaskin för Dannemora grufvor,
som fullkomligt lyckades. Han fortgick sedan på
förbättringarnas och uppfinningarnas bana inom sitt
yrke, konstruerade ett slags små sprutor, som blefvo
allmänt antagna, fullkomnade konstgjuteriet i bly
och brons, uppfann en själfständig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:28 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbr/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free