- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
375-376

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Meyer, Otto Johan Fredrik - Meyer, Ernst Ludvig Filip - Meyer, Markus - Meyer, Hendrik de - Meyer, Johann Heinrich - Meyer, Ernst Heinrich Friedrich

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Polhemsmonumentet (Visby), fontän i Södertälje, Kristian
Erikssons 12 allegoriska figurer i Kiruna kyrka,
dessutom Linnémonumentet för Chicago, andra konstverk
till Kristiania, Finland, England, Tyskland och
Ryssland, Zorns statyetter, omkr. 500 byster,
däribland V. Rydberg, P. Wieselgren, P. A. Borg,
O. Lindblad, P. Wikner, A. Hazelius, P. Brahe,
N. Tessin, J. Alströmer, Linné, Bellman (Göteborg),
O. Arpi änkedrottning Josefina, Oskar II (K. slottet
och Marstrand), en mängd porträttmedaljonger
(däraf 21 för riksdagshuset) samt allehanda
konstindustriföremål. – Bland hans bröder har Vilhelm
Fredrik M.
, f. 1844, gjort sig känd som konstnärlig
xylograf i Stockholm.

Meyer [me’j-], Ernst Ludvig Filip, biblioteksman,
litteraturhistoriker, f. 5 mars 1854 i Stockholm,
där han 1872 aflade studentexamen, vardt 1882 filos.
doktor i Uppsala och 1888 docent i litteraturhistoria
vid universitetet därstädes. Sedan 1890 anställd
vid Uppsala universitetsbibliotek, utnämndes han
1910 till förste bibliotekarie. Utom uppsatser
och afhandlingar i tidskrifter har M. författat
Studier i den Ronsardska skolans poesi (1882),
Gustaf Rosenhane (1888) och det bibliografiska
arbetet Program utgifna vid Upsala universitet (1905
och 1908). Han har utgifvit "Svenska parnassen" (4
bd, 1888–91), "Valda stycken af svenska författare
1526–1732" (jämte A. Noreen, 1893, 2:a uppl. 1907)
m. m. och öfversatt arbeten af Poliziano, Ariosto och
Trissino (i "Världslitteraturen", utg. af H. Schück,
1902). M. har dessutom idkat ett lyckligt humoristiskt
författarskap på "studentskämtets" område.

Meyer [majer], Markus, en af Lybecks ledande män vid
tiden för Grefvefejden (se d. o.), hade varit grofsmed
i Hamburg och därefter anförare för landsknektar i
danske konungen Fredrik I:s tjänst, men hade sedermera
tagit anställning i Lybeck och där vunnit anseende
som en djärf och lyckosam krigsman. Ett präktigt,
anslående yttre, fallenhet för ståt samt ett rikt
äktenskap voro omständigheter egnade att tillvinna
honom hopens uppmärksamhet. Under Lybecks misslyckade
försök 1533 att med våld uttränga holländarna
från handeln på Östersjön nödgades M. söka hamn å
engelska kusten och fängslades där som den där gjort
sig skyldig till uppbringande af skepp, lastade med
engelska varor. Men han förstod till den grad intaga
Henrik VIII, att konungen gaf honom friheten och rika
skänker samt slog honom till riddare. I Grefvefejden
däremot, hvilken hufvudsakligen var M:s och Jürgen
Wullenwevers verk, kröntes icke M:s personliga
deltagande med framgång. Sedan han i dec. 1534
jämte Johan af Hoja begifvit sig till Skåne för att
upprätthålla lybeckarnas sak mot svenskarna och den
skånska adeln, blef han efter en fruktlös belägring af
Halmstad slagen och tillfångatagen vid Hälsingborg 13
jan. 1535. Han sattes i fängelse i Varberg, lyckades
visserligen 12 mars 1535 genom ett djärft tilltag
göra sig till herre öfver detta slott och behöll
det i sitt våld ännu efter Wullenwevers fall, men
fick förgäfves vänta på begärd hjälp från England och
Lybeck samt nödgades 27 maj 1536 af danska trupper ge
sig, hvarefter han ställdes inför en krigsrätt, dömdes
till döden och afrättades, 13 juni 1536.
(Fr. W.)

Meyer [mejer], Hendrik de, holländsk landskapsmålare,
f. omkr. 1620, d. före 1690, var verksam i Haag
och Rotterdam. Hans i gulbrun ton hållna landskap
erinra ofta om Aelbert Cuijps, med hvars signatur
säkerligen mer än ett af hans verk försetts,
för att bli mer begärliga. Icke sällan hämtade
han sina motiv från stranden vid Scheveningen,
ibland med staffage till dagskrönikan, t. ex. Karl II:s
afresa till England. Taflor af hans hand ses
bl. a. i museerna i Berlin, Haag, Amsterdam och
Hamburg. I Kurckska samlingen på Rynge fanns ett
landskap, Ryttare utanför ett värdshus (dat. 1666),
och i Rappeska samlingen i Stockholm träffas ett
Kanallandskap, med orätt tillskrifvet Aelbert Cuijp.
O. G–g.

illustration placeholder

Meyer [majer], Johann Heinrich (vanligen kallad
Goethe-Meyer eller Kunst-Meyer), tysk målare och
konstskriftställare, f. 1760 i Zürich, d. 1832 i
Weimar, studerade för J. K. Füssli i Zürich och
tillbragte åren 1784–88 i Italien, där han gjorde
Goethes bekantskap. 1787 vistades han i Neapel,
där han sammanträffade med Tischbein, Herder och
andra framstående landsmän. 1792 kallades han af
Goethe till Weimar, där han anställdes som lärare
i teckningsakademien. Efter att under 1806 års
krigsoroligheter ha förlorat en portfölj med sina
bästa skisser gaf han sina studier ny riktning
och började vinnlägga sig om den gamla konstens
historia. 1807 blef han direktör för konstakademien i
Weimar och stod under sitt följande lif vid Goethes
sida i allt hvad konst beträffade. M. kopierade
"Aldobrandiniska bröllopet" och Rafaels "Madonna della
sedia" samt utgaf Geschichte der bildenden künste bei
den griechen
(3 bd, 1824–36) m. m.

Meyer [majer], Ernst Heinrich Friedrich, tysk
botanist, f. 1 jan. 1791 i Hannover, d. 7 aug. 1858 i
Königsberg, blef 1826 e. o. och 1829 ord. professor
i botanik och föreståndare för botaniska trädgården
i Königsberg. M. var en lärd och i flera riktningar
verksam botanist, förnämligast i deskriptiv och
historisk riktning, men splittrade för mycket sina
krafter. Utom många skrifter öfver Juncaceæ
af hans mera omfångsrika verk nämnas De plantis
labradoricis libri tres
(1830), Commentarii de
plantis Africæ australis
(1835–37, hvari de
af forskningsresanden Drège under 8 år samlade
växterna publiceras) samt Geschichte der botanik,
(1–4, omfattande gamla tiden och medeltiden,
1854–57). M. var en af de förste botanister,
som intogo en välvillig och aktiv ståndpunkt till
Goethes metamorfoslära. Genom ett par afhandlingar i
"Linnæa" 1836 och 1837 framdrog han ur glömskan
Albertus Magnus’ arbete De vegetabilibus
et plantis libri septem
(från 1200-talet,
kändt i tryck sedan 1517, "det enda botaniska
verket från Theophrastus till Cæsalpinus").
C. Lmn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:55:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbr/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free