Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mohr, August Christian - Mohr, Laura. Se Hansson - Mohrenheim, Arthur Pavlovitj de - Mohrenkopf, en stickelhårig häst med svart hufvud och svarta ben - Mohrungen, jretsstad i preussiska Köningsberg - Mohs, Friedrich - Mohs hårdhetsskala, tekn. Se Hårdhet - Mohur, ett indiskt guldmynt. Jfr Rupie - Mohylla. Se Mogilla - Mohylew. Se Mohilev - Moi, ett annamitiskt namn på bergsfolk i Annam, ö om Mekongfloden - Moigno, François Napoléon Marie - Moijan, befäst slott i Livland - Moinaux, Georges - Moira, grek. myt., "del", "lott". Se Parcer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Statistiska centralbyrån 1882–1903. 1886
utnämndes han till kammarherre. M. var norsk
generalkommissarie vid utställningen i Stockholm
1897 och är medlem af kommittén för utställningen i
Kristiania 1914. Han var medlem af konsulatkommittén
1891 och ordf. i statens kröningskommitté
1906. Hög frimurare, har M. sedan 1903 ledt
centraladministrationen för de norska frimurarlogerna.
K. V. H.
Mohr, Laura. Se Hansson, sp. 1430.
Mohrenheim [mårenhajm], Arthur Pavlovitj de, baron,
rysk diplomat, f. 1824 i Moskva, d. 1906 i Pau,
inträdde 1845 på diplomatbanan, var 1869–82 ryskt
sändebud i Köpenhamn, 1882–84 ambassadör i London
och 1884–97 i Paris. Han hade stor andel i den
rysk-franska alliansens tillkomst och stärkande samt
särskildt i franska eskaderbesöket i Kronstadt 1891,
ryska kejsarparets besök i Paris 1896 och presidenten
Faures besök i Petersburg i aug. 1897, då alliansen
officiellt proklamerades. Vid sitt afskedstagande kort
därpå utnämndes M. till medlem af riksrådet.
V. S-g.
Mohrenkopf [mårenkåpf], ty. (af mohr, neger, och
kopf, hufvud), benämnes en stickelhårig häst med
svart hufvud och svarta ben.
Mohrungen [mår-], kretsstad i preussiska
reg.-omr. Königsberg (prov. Ostpreussen). 4,129
inv. (1905). Herder föddes i M. 1744, och en
minnesvård restes där åt honom 1854. 25 jan. 1807
vunno fransmännen under Bernadotte vid M. en seger
öfver ryssarna, hvarigenom de senares tillämnade
undsättning af fästningen Graudenz tillintetgjordes.
(J. F. N.)
Mohs [mås], Friedrich, tysk mineralog, f. 1773,
d. 1839 som bergsråd i hofkammaren för bergs- och
myntväsendet i Wien. M. framstår i mineralogiens
historia som en af grundläggarna af den
s. k. naturhistoriska systematiseringsmetoden och
har ett berömdt namn i synnerhet som kristallograf
(se Kristallografi, sp. 1332, och Mineralogi).
Hans förnämsta skrifter äro Versuch einer
elementarmethode zur naturhistorischen bestimmung und
erkennen der fossilien (bd I, 1813), Die charactere
der classen, ordnungen, geschlechter und arten, oder
characteristik des naturhistorischen mineralsystems
(1820; 2:a uppl., bearb. af I. X. M. Zippe,
1858), Grundriss der mineralogie (2 bd, 1822–24;
2:a uppl. 1839; på eng. med tillägg af Haidinger,
1825) och Leichtfassliche anfangsgründe der
naturgeschichte des mineralreichs (bd I 1832; bd II,
af Zippe, 1838).
A. Hng.
Mohs’ hårdhetsskala [mås], tekn. Se Hårdhet.
Mohur [måu’118], ett i brittiska Indien sedan 1818
prägladt guldmynt af samma värde som en guldrupie,
gällde till 1853 oföränderligt = 15 silfverrupier,
men räknas numera som handelsmynt och är sålunda
underkastadt kursen. En mohur väger 11,664 gr. och
innehåller 11/12 guld. Jfr Rupie.
Mohyla. Se Mogila.
Mohylew. Se Mohilev.
Moï, ett gemensamt (eg. annamitiskt) namn på en
mängd vilda stammar, som äro bosatta i de branta
bergdalar ö. om Mekongfloden, hvilka skilja Annam
från det öfriga Indien. Af siameserna kallas de kha,
af tonkineserna myong och af kambodjafolket
pnom (penom); alla dessa ord betyda, liksom
moï intet annat än "vildar". De synas tillhöra
den ursprungliga befolkningen i Bortre Indien,
som absorberats af invandrande folk (burmaner,
siameser och annamiter) eller undanträngts
till bergstrakterna. I allmänhet äro de småväxta
(1,57 m.) dolikocefaler med hvitröd hy och lockigt hår
samt rakställda ögon och skilja sig således i fysiskt
hänseende väsentligen från omgifvande folk. Deras
land, om hvilket vi blott genom Bastians och Garniers
resor ega en ringa kännedom, skall vara särdeles rikt
på uråldriga stenvårdar. Deras språk äro oss kända
endast genom några obetydliga ordsamlingar. Sexton
hithörande stammar äro till namnet bekanta, och af
dessa är det ännu blott en enda, stieng, som varit
föremål för (franska) missionärers verksamhet. Jfr
Garnier, "Voyage d’exploration en Indo-Chine" (2 bd,
1873).
H. A. (K. F. J.)
Moigno [mwanjå’], François Napoléon Marie, fransk
skriftställare och matematiker, tillhörande en förnäm
bretagnisk släkt, f. 1804 i Guémené (Morbihan),
d. 1884 i Paris, var en tid medlem af jesuitorden,
erhöll 1848 en befattning vid Collège S. Louis i
Paris och blef 1873 kanik vid kapitlet S. Denis. –
M. utöfvade en mångsidig och betydande litterär
verksamhet. Han var medarbetare i "L’époque",
"La presse" och "Le pays" samt utgaf från 1852
den populärt vetenskapliga tidskriften "Cosmos"
("Les mondes"), där han själf författade ett stort
antal artiklar. Bland M:s många matematiska arbeten
må nämnas det som lärobok mycket använda Leçons de
calcul différentiel et de calcul integral (1840–44)
och Répertoire d’optique moderne (1847–50).
(I. F.)
Moijan, befäst slott i Livland, intogs och besattes af
svenskarna 1601, men måste snart åter utrymmas. Det
intogs ånyo 1621 och förstärktes, men sprängdes
1657 i luften af M. G. De la Gardie. På hösten
s. å. iståndsattes det och besattes för en tid af
ryssarna.
L. W:son M.
Moinaux [mwanå’], Georges, fransk författare under
pseudonymen Georges Courteline, f. 1860 i Tours,
har författat berättelser och teaterpjäser, hvilka
en kvick och satirisk behandling af moderna ämnen,
särskildt militärlifvet, gjort populära.
Moira [må’jra; grek.MOIQO], grek. myt., "del", "lott",
särskildt den hvarje människa beskärda lifslotten
och som dess slutpunkt den med oundviklig nödvändighet
bestämda dödslotten eller dödsstunden. I vidsträcktare
mening betecknade M. den oemotståndligt verkande
ödes- eller naturnödvändighet, hvilken bildar hela
det mänskliga lifvets dunkla bakgrund och af hvilken
själfva gudarna ej kunna göra sig oberoende. Ur
begreppet af ett oundvikligt, allt behärskande öde
framgick efter hand föreställningen om M. som ett
personligt väsen, en ödets gudinna, och sedermera
ett flertal sådana. I de homeriska sångerna nämnes
på de flesta ställen endast en M., rörande hvars
förhållande till gudarna och särskildt Zeus mycken
oklarhet är rådande, i det att gudarna stundom måste
vika för ödets bud, stundom åter ha ödet i sin tjänst
och själfständigt inverka på dess gång. Blott en gång
omtalar Homeros ett flertal moirer och betecknar dem
på ett annat ställe som "spinnerskor" (klothes),
emedan de tänkas spinna lifvets tråd. Hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
