Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Molioniderna (Molionerna); grek. myt. - Molique, Wilhelm Bernhars - Molisch, Hans - Molise, provins uti Italien, nu kallad Campobrasso - Molitaeus, Mattias Marci - Moliterno, stad i italienska Potenza - Molitor, Gabriel Jean Joseph - Molatitji. Se Molatycze - Molkom, by i Nyeds socken, Värmland - Moll, mus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Herakles’ sjukdom slogo M. hans här i de eliska passen; de
blefvo likväl sedan dödade af halfguden vid Kleonai
i Argolis. Sagan har tillkommit för att förklara,
hvarför elierna ej fingo deltaga i de olympiska
spelen. Detta skulle nämligen berott på, att M. döende
uttalat förbannelsen öfver invånarna i Elis.
Molique [målik], Wilhelm Bernhard, tysk violinist,
f. 1802 i Nürnberg, d. 1869 i Kannstadt,
undervisades af konsertmästaren Rovelli i München,
hvars plats han erhöll 1820. I Stuttgart verkade
han 1826–49 som hofkonsertmästare och i London
1849–66 som solo- och kvartettspelare samt högt
ansedd violinlärare. M:s spel gällde som mönster
för stor, skön ton och teknisk fulländning. Hans
kompositioner (6 violinkonserter, 8 stråkkvartetter,
trior, fantasier, mässor, en symfoni, oratoriet
Abraham m. m.) röja frändskap med Spohr.
A. L.*
Molisch [må-], Hans, österrikisk växtfysiolog, f. 6
dec. 1856 i Brünn, e. o. professor vid tekniska
högskolan i Graz 1889, professor vid Prags tyska
universitet 1894 och vid universitetet i Wien
1909. 1897–98 företog M. en botanisk resa kring
jorden med ett längre uppehåll på Java. Hans arbeten
utmärka sig för originalitet och innehålla en mängd
skilda fysiologiska rön af största intresse. Som de
förnämsta förtjäna framhållas Die pflanze in ihren
beziehungen zum eisen (1892), Untersuchungen über
das erfrieren der pflanzen (1897), Studien über
die milchsaft und schleimsaft der pflanzen (1901),
Leuchtende pflanzen (1904), Die purpurbakterien
(1907), Das warmbad als mittel zum treiben der
pflanzen (1909) och Die eisenbakterien (1910).
C. Lmn.
Molise [må-], provins uti Italien, nu kallad
Campobasso (se d. o.).
Molitæus, Mattias Marci, teolog, superintendent,
f. enligt gängse uppgift på Åland vid midten
af 1500-talet, d. i Mariestad 1603, studerade i
Greifswald och Wittenberg, där han blef magister,
samt från 1577 i Rostock, där han 1581 erhöll
docentur. Efter sin återkomst till Sverige inträdde
han i hertig Karls tjänst och utmärkte sig som
motståndare till liturgien. 1587 omtalas han som
hofpredikant hos hertigen, i jan. 1588 utnämndes han
till rektor vid skolan i Strängnäs, 15 nov. 1591
(ej 1592) förordnades han att vara kyrkoherde i
Mariestad och ha uppsikt öfver prästerskapet i Vadsbo,
Valla och Värmland. Han deltog i Uppsala mötes beslut
(1593) samt var en af de tolf bisittare, som biträdde
preses vid öfverläggningarna och göromålen. 1600–01
var han medlem i den af hertig Karl förordnade
bibelöfversättningskommittén, hvars arbete är kändt
under namnet "Observationes strengnenses". 1602 deltog
han i förhöret af den för kalvinism misstänkte tyske
pastorn Micronius. Som superintendent skall han ha
utöfvat en nitisk verksamhet.
Fr. W.
Moliterno [målite’rnå], stad i italienska prov. Potenza
(Basilicata), i de neapolitanska Apenninerna. 5,246
inv. (1901). Stenbrott, tunnbinderier.
J. F. N.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
