- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
855-856

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Molioniderna (Molionerna); grek. myt. - Molique, Wilhelm Bernhars - Molisch, Hans - Molise, provins uti Italien, nu kallad Campobrasso - Molitaeus, Mattias Marci - Moliterno, stad i italienska Potenza - Molitor, Gabriel Jean Joseph - Molatitji. Se Molatycze - Molkom, by i Nyeds socken, Värmland - Moll, mus.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Herakles’ sjukdom slogo M. hans här i de eliska passen; de
blefvo likväl sedan dödade af halfguden vid Kleonai
i Argolis. Sagan har tillkommit för att förklara,
hvarför elierna ej fingo deltaga i de olympiska
spelen. Detta skulle nämligen berott på, att M. döende
uttalat förbannelsen öfver invånarna i Elis.

Molique [målik], Wilhelm Bernhard, tysk violinist,
f. 1802 i Nürnberg, d. 1869 i Kannstadt,
undervisades af konsertmästaren Rovelli i München,
hvars plats han erhöll 1820. I Stuttgart verkade
han 1826–49 som hofkonsertmästare och i London
1849–66 som solo- och kvartettspelare samt högt
ansedd violinlärare. M:s spel gällde som mönster
för stor, skön ton och teknisk fulländning. Hans
kompositioner (6 violinkonserter, 8 stråkkvartetter,
trior, fantasier, mässor, en symfoni, oratoriet
Abraham m. m.) röja frändskap med Spohr.
A. L.*

Molisch [må-], Hans, österrikisk växtfysiolog, f. 6
dec. 1856 i Brünn, e. o. professor vid tekniska
högskolan i Graz 1889, professor vid Prags tyska
universitet 1894 och vid universitetet i Wien
1909. 1897–98 företog M. en botanisk resa kring
jorden med ett längre uppehåll på Java. Hans arbeten
utmärka sig för originalitet och innehålla en mängd
skilda fysiologiska rön af största intresse. Som de
förnämsta förtjäna framhållas Die pflanze in ihren
beziehungen zum eisen
(1892), Untersuchungen über
das erfrieren der pflanzen
(1897), Studien über
die milchsaft und schleimsaft der pflanzen
(1901),
Leuchtende pflanzen (1904), Die purpurbakterien
(1907), Das warmbad als mittel zum treiben der
pflanzen
(1909) och Die eisenbakterien (1910).
C. Lmn.

Molise [må-], provins uti Italien, nu kallad
Campobasso (se d. o.).

Molitæus, Mattias Marci, teolog, superintendent,
f. enligt gängse uppgift på Åland vid midten
af 1500-talet, d. i Mariestad 1603, studerade i
Greifswald och Wittenberg, där han blef magister,
samt från 1577 i Rostock, där han 1581 erhöll
docentur. Efter sin återkomst till Sverige inträdde
han i hertig Karls tjänst och utmärkte sig som
motståndare till liturgien. 1587 omtalas han som
hofpredikant hos hertigen, i jan. 1588 utnämndes han
till rektor vid skolan i Strängnäs, 15 nov. 1591
(ej 1592) förordnades han att vara kyrkoherde i
Mariestad och ha uppsikt öfver prästerskapet i Vadsbo,
Valla och Värmland. Han deltog i Uppsala mötes beslut
(1593) samt var en af de tolf bisittare, som biträdde
preses vid öfverläggningarna och göromålen. 1600–01
var han medlem i den af hertig Karl förordnade
bibelöfversättningskommittén, hvars arbete är kändt
under namnet "Observationes strengnenses". 1602 deltog
han i förhöret af den för kalvinism misstänkte tyske
pastorn Micronius. Som superintendent skall han ha
utöfvat en nitisk verksamhet.
Fr. W.

Moliterno [målite’rnå], stad i italienska prov. Potenza
(Basilicata), i de neapolitanska Apenninerna. 5,246
inv. (1901). Stenbrott, tunnbinderier.
J. F. N.

illustration placeholder

Molitor [målitår], Gabriel Jean Joseph, grefve,
marskalk af Frankrike, f. 1770, d. 1849, deltog i
revolutionens krig i Rhentrakterna och utnämndes 1798
till brigadgeneral. 1799 kämpade han under Masséna
i Schweiz och utmärkte sig i synnerhet
vid Glarus. Under Rhenarméns därefter följande fälttåg
slog han vid Stockach (3 maj 1800) österrikarnas
vänstra flygel, kringgick den följande dag vid
Möskirch, stormade denna ort och tog därefter
staden Feldkirch, för hvilken bedrift han blef
divisionsgeneral. 1805 stod M. i spetsen för
en division under Masséna uti Italien och blef
s. å. guvernör i Dalmatien, där han med framgång
bekämpade ryssarna och undsatte Ragusa. 1807 förde
han under Brune befälet mot svenskarna i Pommern,
stormade Stralsund och var den förste fransman,
som inträngde i staden. Napoleon belönade denna
bedrift med generalguvernörskapet öfver Pommern,
grefvevärdighet och en dotation på 30,000 francs. 1809
utmärkte M. sig i Napoleons nya krig mot Österrike i
slagen vid Eckmühl, Aspern och Wagram. 1811–13 hade
han till uppgift att skydda Holland. 1814 deltog
han under Macdonald i fälttåget mot de i Frankrike
inbrytande förbundna arméerna. Under fälttåget i
Spanien 1823 förde M. 2:a armékåren och bidrog genom
sitt raska tillvägagående väsentligt till krigets
afslutande. Till belöning fick han vid återkomsten
marskalksstafven och pärsvärdighet. I Nancy har
uppförts en minnesvård öfver honom.
C. O. N.

Moliatitji. Se Molatycze.

Molkom [må’lkåm], stor by i Nyeds socken, Värmlands
län, 33 km. från Karlstad och 37 km. från Filipstad,
vid Bergslagernas järnvägar, med järnvägs-, post-,
telegraf- och telefonstation, läkare, veterinär,
apotek, tingshus, afdelningskontor af Värmlands
enskilda bank, gästgifvargård samt många handlande
och handtverkare. I närheten, vid Jakobsberg, ligger
sedan 1881 Värmlands folkhögskola, med hvilken
en landtmannaskola är förenad, husmodersskola och
frökontrollanstalt.

Moll (af lat. mo’llis, mjuk), mus., urspr.
beteckning på det sänkta, "mjuka" l. "runda" b
(♭, b molle l. rotundum) i motsats till det höjda,
"hårda" l. "fyrkantiga" b (♮, b durum l. quadratum,
vårt h); sedermera beteckning på det hexakord, som
använde nämnda sänkta b (jfr Hexakord); slutligen och
f. n. beteckning på det tonsläkte, som karakteriseras
af sänkt (liten) ters (it. minore, fr. mineur,
eng. minor). Då treklangen med liten ters icke i
likhet med durklangen, som har stor ters, eger
någon förebild i de naturliga alikvottonerna (så
vida man ej vill gå upp till den 10:e, 12:e och
15:e, hvilka äro så godt som oskönjbara), så har
mollklangens konsonans alltid varit af osäker natur,
och fordom brukade man oftast afsluta äfven stycken,
som gingo i moll, med en durklang. I nyare tid har
man (v. Öttingen, Riemann) sökt rädda mollklangens
konsonans och likaberättigande med durklangen genom
att fatta den som en polarisk motsats till den senare,
så att, liksom en durklang (C dur) bildas från c
uppåt genom de harmoniska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbr/0450.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free